• Anonym (Ts)
    Äldre 7 Jun 12:44
    9075 visningar
    35 svar
    35
    9075

    Hon är så rädd för sin pappa

    Det här gör så ont i mig så jag vet inte vad jag ska göra..

    För snart ett år sedan så beslutade jag mig för att äntligen separera från mitt numera ex. Han var/är ingen snäll människa. Narcissist och otroligt ego.

    Hans dotter är nu 17år, och har haft mig som sin riktiga mamma i 14år. Jag var ung när jag träffade hennes pappa och blev snabbt både mamma och kompis. Vi hade en väldigt fin relation.

    Relationen till hennes pappa var egentligen inte bra från början men jag var blind och vi fortsatte traggla på medans förhållandet raserades mer och mer.

    När jag flyttade ut och han bodde kvar i huset tillsde nya ägarna skulle ta över, manipulerade han dottern tills hon till slut slutade att svara på mina samtal och sms. När jag frågade hennes pappa vad som hänt fick jag bara svaret att hon inte ville ha med mig att göra.

    Jag blev så otroligt ledsen.

    Efersom jag vet att han bara tänker på sig själv så fick jag slutligen tag i henne o kunde fråga om det var sant. Då sa hon nej, hon saknade mig och ville att vi skulle ses men hon vågade inte gå bakom hennes pappas rygg. Och fick han reda på det så ville hon inte ljuga. Det sista jag vill är att hon ska komma i konflikt pga mig.

    Det har gått en tid nu och jag smsar med jämna mellanrum så hon vet att jag tänker på henne, men när jag föreslår att vi ska ses så slutar hon svara.

    Jag vet att hon är ledsen och mår dåligt. Hon får inget stöd alls nu.

    Hon är så förbaskat rädd för sin pappa. Han skulle aldrig misshandla henne eller göra henne illa fysiskt men psykiskt kan han bryta ner vem som helst.

    Vad kan jag göra???

    Jag vill inte att hon ska behöva må dåligt och att jag försöker lägga mig i. Jag vill bara att hon ska veta att jag alltid finns där för henne och aldrig kommer attglömma henne.

    Hon blir myndig om ett år. Men hon kommer troligtvis ändå inte våga träffa mig.

    Råd, tankar?

  • Svar på tråden Hon är så rädd för sin pappa
  • Anonym (sucka­r)
    Äldre 7 Jun 13:50
    #1

    Märkligt att du inte reagerar förrän nu, när hon snart är myndig..... du skulle ha reagerat för länge sen!

    Du har ett ansvar när det gäller barn och ungdomar.

  • Anonym (+++)
    Äldre 7 Jun 14:03
    #2

    Men ring SOC! Hon är ff ett barn och hon ska uppenbarligen inte må så där! 

  • Anonym (Följe­r)
    Äldre 7 Jun 14:15
    #3

    Stackare.

    Han kan förmodligen få soc med sig.

    För att den med snabbast tunga vinner...

    Visa att du finns där.

    Min mans ex är narcissist, det är oerhört plågsamt att se hur hon gaslightar sitt eget barn, ett förskolebarn, för att krypa under skinnet på barnets pappa. Hon får hen att säga de märkligaste saker.

  • Ess
    Äldre 7 Jun 14:40
    #4

    Så länge hon bor hemma och är beroende av sin pappa så kommer hon inte våga ha en närmre kontakt med dig. Men hon är så pass gammal att det dröjer max några år innan hon flyttar ut och blir vuxen på riktigt, så fortätt hålla kontakt med henne även om inte gensvaret just nu är så översvallande. När hon flyttat hemifrån så kommer han inte kunna styra hennes umgänge.

  • Anonym (A)
    Äldre 7 Jun 14:41
    #5
    Ess skrev 2018-06-07 14:40:27 följande:
    Så länge hon bor hemma och är beroende av sin pappa så kommer hon inte våga ha en närmre kontakt med dig. Men hon är så pass gammal att det dröjer max några år innan hon flyttar ut och blir vuxen på riktigt, så fortätt hålla kontakt med henne även om inte gensvaret just nu är så översvallande. När hon flyttat hemifrån så kommer han inte kunna styra hennes umgänge.
    Håller med
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 7 Jun 15:38
    #6

    Till er som tycker att jag borde kontakta soc; vad tror ni att Hon får ut av det?

    Mer bråk, konflikter och rädsla. Dessutom så kommer hon att ta på sig all skuld och må ännu sämre.

    Hon gick igenom en massa när hennes riktiga mamma gav upp henne. Det räcker nu!

    Jag har lagt undan pengar som jag vill ge henne till ett körkort eller bil så hon kan ta sig därifrån när hon behöver. Men jag får inget tillfälle att ge henne dom, och så länge hon är omyndig så kommer hennes pappa som inte jobbar, att ta dom.

    Även om soc blir i blandat så kommer han att manipulera varenda en av dom. Har ni aldrig träffat en psykopat så förstår jag att det är första tanken.

    Utåt sett är han en bra pappa och det kommer hans dotter oxå säga. Socialen kommer inte kunna göra nånting.

    Dom såren hon har inom sig kommer inte läkas för att han blir anmäld. Hon älskar sin pappa! Det är allt hon har nu!

    Jag har levt med honom många år. Jag har varit riktigt trasig, och först nu har jag börjat se ljust på tillvaron. Men d är inget vi behöver gå in på här. Men än en gång, har man aldrig träffat en narcissist eller psykopat så kan man omöjligt föreställa sig hur man mår efer så många år.

    Däremot är jag tacksam för er som svarat och kan relatera till inlägget. Söker fler råd o tankar.

    Ska jag låta henne vara o bara höra av mig som nu eller ska jag tvinga henne att träffa mig så jag får se henne o höra henne?

    Ska jag låta henne vara och vänta tills hon är 18?

  • Anonym (Följe­r)
    Äldre 7 Jun 18:41
    #7
    Anonym (Ts) skrev 2018-06-07 15:38:11 följande:

    Till er som tycker att jag borde kontakta soc; vad tror ni att Hon får ut av det?

    Mer bråk, konflikter och rädsla. Dessutom så kommer hon att ta på sig all skuld och må ännu sämre.

    Hon gick igenom en massa när hennes riktiga mamma gav upp henne. Det räcker nu!

    Jag har lagt undan pengar som jag vill ge henne till ett körkort eller bil så hon kan ta sig därifrån när hon behöver. Men jag får inget tillfälle att ge henne dom, och så länge hon är omyndig så kommer hennes pappa som inte jobbar, att ta dom.

    Även om soc blir i blandat så kommer han att manipulera varenda en av dom. Har ni aldrig träffat en psykopat så förstår jag att det är första tanken.

    Utåt sett är han en bra pappa och det kommer hans dotter oxå säga. Socialen kommer inte kunna göra nånting.

    Dom såren hon har inom sig kommer inte läkas för att han blir anmäld. Hon älskar sin pappa! Det är allt hon har nu!

    Jag har levt med honom många år. Jag har varit riktigt trasig, och först nu har jag börjat se ljust på tillvaron. Men d är inget vi behöver gå in på här. Men än en gång, har man aldrig träffat en narcissist eller psykopat så kan man omöjligt föreställa sig hur man mår efer så många år.

    Däremot är jag tacksam för er som svarat och kan relatera till inlägget. Söker fler råd o tankar.

    Ska jag låta henne vara o bara höra av mig som nu eller ska jag tvinga henne att träffa mig så jag får se henne o höra henne?

    Ska jag låta henne vara och vänta tills hon är 18?


    Låt henne inte vara. Låt henne förstå att du förstår, utan att tala negativt om aset. Låt henne förstå att du finns där även om hon känner lojalitetskonflikt. Påminn henne. Stå för det friska.

    Mitt förra inlägg var lite korthugget, men jag har rätt mkt erfarenhet av att bygga upp en relation med en nedbruten person och försöka lappa ihop ett förvirrat, om än yngre, barn som inte ens vågat ha på sig kläder som pappa köpt och mamma sett - hemma hos oss.
  • Ess
    Äldre 8 Jun 07:10
    #8
    Anonym (Ts) skrev 2018-06-07 15:38:11 följande:

    Till er som tycker att jag borde kontakta soc; vad tror ni att Hon får ut av det?

    Mer bråk, konflikter och rädsla. Dessutom så kommer hon att ta på sig all skuld och må ännu sämre.

    Hon gick igenom en massa när hennes riktiga mamma gav upp henne. Det räcker nu!

    Jag har lagt undan pengar som jag vill ge henne till ett körkort eller bil så hon kan ta sig därifrån när hon behöver. Men jag får inget tillfälle att ge henne dom, och så länge hon är omyndig så kommer hennes pappa som inte jobbar, att ta dom.

    Även om soc blir i blandat så kommer han att manipulera varenda en av dom. Har ni aldrig träffat en psykopat så förstår jag att det är första tanken.

    Utåt sett är han en bra pappa och det kommer hans dotter oxå säga. Socialen kommer inte kunna göra nånting.

    Dom såren hon har inom sig kommer inte läkas för att han blir anmäld. Hon älskar sin pappa! Det är allt hon har nu!

    Jag har levt med honom många år. Jag har varit riktigt trasig, och först nu har jag börjat se ljust på tillvaron. Men d är inget vi behöver gå in på här. Men än en gång, har man aldrig träffat en narcissist eller psykopat så kan man omöjligt föreställa sig hur man mår efer så många år.

    Däremot är jag tacksam för er som svarat och kan relatera till inlägget. Söker fler råd o tankar.

    Ska jag låta henne vara o bara höra av mig som nu eller ska jag tvinga henne att träffa mig så jag får se henne o höra henne?

    Ska jag låta henne vara och vänta tills hon är 18?


    Jag tror inte heller att en soc anmälan för något gott med sig för hon är ju nästan vuxen nu.
    Jag tycker inte du ska låta henne va, och jag tror inte att hon just vid 18 års dagen genomgår en total förvandling. Men om du fortsätter höra av dig och visa intresse utan att pressa henne till något hon tycker blir obekvämt, så tror jag att er relation kommer att ta sig när hon flyttat hemifrån och frigjort sig.
  • Anonym (Hmm)
    Äldre 8 Jun 09:23
    #9

    Vilken vidrig exsambo du hade. Garanterat han som förstört livet för flickans mamma också och skrämt dottern att inte få ha någon relation med sin egen mamma!

    Det är faktiskt ännu värre om du tänker efter...

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 8 Jun 11:10
    #10
    Anonym (Hmm) skrev 2018-06-08 09:23:10 följande:

    Vilken vidrig exsambo du hade. Garanterat han som förstört livet för flickans mamma också och skrämt dottern att inte få ha någon relation med sin egen mamma!

    Det är faktiskt ännu värre om du tänker efter...


    Ja han är riktigt vidrig..

    Mamman har haft det lika tufft som jag fast de var bara tillsammans i ett par år medans han o jag var ihop i 14år!

    Jag såg till så att dottern fick kontakt med sin mamma när hon var runt 6-7år. Men de gick till BUP och soc och allt möjligt för att kunna vaa i samma rum.

    Han hade ju inte ensam vårdnad så hon hade rätt att träffa henne. Men ända anledningen till att de fick träffas var för att han skulle slippa sin egna dotter. Det bästa för honlm var när dottern sov över hos nån kompis eller var ute sent. Det var oftast inte förren jag kom hem helt slut efter att ha jobbat 14 timmar som han upptäckte att hon inte var hemma. Då fick jag ringa eller gå ut o leta, och när hon kom hem så skällde han ut henne för kung o fosterland för att hon var så värdelös och inte ens kunde klockan bla bla...

    Om inte jag var hemma så fick hon ingen mat. Hon fick städa, tvätta eller sitta på sitt rum.

    Om hon tog mod till sig och tog hem nån kompis så räckte nån timme för att de aldrig skulle våga sig in i huset mer. Det stod alltid nån i trädgården som inte vågade gå in.

    Hon och jag var varandras livboj. Vi har tröstat varandra, funnits för varandra och gråtit i varandras armar så många ggr. Troligtvis också mycket därför jag stannade så länge som jag gjorde.

    Nu har mamman henne varje helg så på helgen kan jag andas ut och veta att hon är ok.

    Mamman är inte nån höjdare men hon jobbar, har ett annat barn och man. De umgås som en familj och hon får mat minst 3ggr/dag.

    Jag har försökt få henne att träffa mig på en helg när hon ändå är hos mamman men hon vågar inte för att det kan komma fram.

    Usch, jag gråter bara jag skriver om det. Men nu är det snart skolavslutning och jag hoppas att hon kan bo hos sin mamma under lovet.
Svar på tråden Hon är så rädd för sin pappa