Min syster lever i en samkönad relation. Nu har min syster frågat mig om jag kan vara donator och jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. Jag vill självklart göra en god gärning men det känns på något sätt fel men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Finns det någon som har gjort detta och kan dela med sig av sin historia?
Systerns partner är förälder. Systern är en bonus, inte en förälder.
I ditt exempel anser jag att han är en fadersgestalt, alltså mer än mammans pojkvän. Pappa är han givetvis inte, det är ju självklart.
Nej, hon blir inte förälder. Ett barn kan bara ha en mor.
Jag ser en stor skillnad på när ett normalt par adopterar. Men ser dem som adoptivföräldrar. Som att man faktiskt inte blir släkt på riktigt med en t ex adoptivkusin.
Låter som upplagt för komplikationer.. Om man tänker på hur ofta skiter sig när nära släktingar försöker samäga något av ekonomiskt och/eller affektivt värde (typ barndomens sommarstuga) så är det inte svårt att föreställa sig att det kan skita sig riktigt rejält om syskon delar barn.
Trådstartaren det låter som att du redan har mycket betänkligheter ang detta och att det känns fel, så håll dig då borta från allt detta. Säg till din syster
och hennes tjej att "Nejtack, detta är inget för mig, det är bättre att ni vänder er till en spermabank i tex Danmark istället".
Det är ju en åsiktsfråga och alla har rätt till sin åsikt.
Det är ju en åsiktsfråga och alla har rätt till sin åsikt.
Nej det är det inte, det är en juridisk fråga vilket betyder att det är ts syster och hennes partner som är föräldrar. Alldeles oavsett vad du - annonym person på internet - tycker om saken.
Nej, systern är inte mamma. Det är hennes partner som är.
Jag tycker det låter som en god tanke att du donerar om du klarar av att ha ett barn så nära men ändå inte få vara ditt. På så vis får ju även din syster naturligt blodsband till barnet och det kan jag tänka mig känns bra för henne då hon tagit sig mod till att fråga dig i stället för att leta upp en okänd donator. Känn dig stolt och var glad över att du har en så fin relation till din syster som törs prata med dig om så pass känsliga saker.
Har donerat några gånger och klarar av att råka träffa familjen jag donerat till på tex affärer eller liknande utan att få dåligt samvete eller faderskänslor.
Det har nog mycket med hur man är som person och hur man tacklar livet och ser på saker och ting.
Hur gick det sen TS, vad bestämde ni er för att göra?