Anonym (Lisen)

Äldre 10 Jun 00:26

98 svar

Ont efter kejsarsnitt?

Hej!

Jag hade blivit lovat ett planerat snitt pga förlossningsrädsla. Men har utvecklat havandeskapsförgiftning så nu måste bebisen ut och min läkare påstår att det inte längre finns några tider kvar för planerade snitt. Är i vecka 35, så bebisen är liten och det ska nog gå så bra alltihop eftersom jag ändå inte vet hur en förlossning går till

Så planen är en igångsättning och att jag ska få bryta om jag vill (men känner mig inte riktigt övertygad här). Läkaren säger att det är extrem smärta efter ett snitt, och det sitter i länge.

Känner dock ingen själv som gjort planerat KS som haft en sådan smärta under en lång tid efteråt, tvärtom känner jag fler som fött vaginalt och haft problem efteråt pga bristningar etc

Så nu undrar jag lite, du som fött med snitt, hur lång tid tog det egentligen att läka? Och kände du dig lurad av läkarna för att du inte fått information innan om hur illa det kunde vara?

Anonym (Lisen) Trådstartaren

Äldre 11 Jun 13:45

#61

Anonym (P) skrev 2018-06-11 13:07:39 följande:

Som vanligt när en tråd handlar om KS spårar den ur till en massa moralpredikningar om hur farligt KS är och hur dålig mamma man är om man föder med KS och yada yada yada. Ta inte åt dig av de kommentarerna TS.

Jag har fött med planerat snitt av medicinska skäl och på grund av allt dåligt man hört om KS var jag jätteorolig. Pratade med två olika läkare om mina rädslor och båda menade att planerat snitt är i princip lika riskfritt som vaginal förlossning och anledningen att KS anses mer riskfyllt är att det oftast görs av medicinska skäl, dvs det finns något bakomliggande problem och det är vad som ökar riskerna.

Och för att svara på din fråga - Jag mådde toppen efter mitt KS. Var på benen samma dag. Stannade på BB två dagar, tog lite smärtstillande tabletter under tiden på bb men efter hemgång hade jag inget behov av det. Var igång med promenader och liknande inom en vecka.

Lycka till med bebisen!

Tack snälla för att du tog dig tid att skriva några uppmuntrande ord, blev jätteglad!

Anonym (Lisen) Trådstartaren

Äldre 11 Jun 13:48

#62

Anonym (Laika) skrev 2018-06-11 12:48:07 följande:

Jag har gjort två planerade kejsarsnitt och en vaginal förlossning.

Hade inte alls särskilt ont efter snitten. Det kunde bränna till lite i vissa positioner första dagarna efteråt, men mer var det inte.

Behövde inte ta något smärtstillande hemma.

Den vaginala förlossningen var som att brinna i helvetet. Hade så outhärdligt ont att jag tappade medvetandet ett par gånger. Jag gör aldrig om det igen!

Nej men det är jättebra, ofta är folk såna ?endast vaginal förlossningsmänniskor? så det känns som att det knappt exsisterar några problem för de som föder vaginalt medan livet nästan tar slut när man väljer kejsarsnitt. Tack för att du delade med dig! Blev inte skrämd utan vill ju ha en mer nyanserad bild

twinboymom

Äldre 11 Jun 13:52

#63

Hade planerat snitt med tvillingar, v 33. Gjorde hemskt ont i några dagar efteråt, sen hanterbart från andra veckan och började fungera hyfsat normalt i vardagen efter någon månad. Fick inga komplikationer och snittet läkte otroligt fint.

Smärtan är inte att leka med, men jag tror fortfarande att jag skulle välja snitt framför vaginal förlossning inför nästa barn då jag är rädd för permanenta skador om jag ska föda vaginalt. (mycket överrörlig, hudsjukdom i underlivet som gör huden väldigt skör, tidigare ärr pga förra snittet etc).

Anonym (Lisen) Trådstartaren

Äldre 11 Jun 13:54

#64

Anonym (M) skrev 2018-06-11 11:13:19 följande:

Klart att man ger sig in i en diskussion där folk utan kunskap skriver osanningar. Och självklart är det som förstföderska ett bättre alternativ att bli igångsatt än att snittas. Har du otur kan du inte få de barn du önskar om du snittas med första. Har du tänkt på det?

Ja de flesta brister på något sätt. Vore väl konstigt annars. Men det läker! Varför har så många sån liten tilltro till sig själva? Googla mindre och lär känna din kropp!

Kan du på ett konkret sätt förklara varför det är bättre med igångsättning? Bara för en dag sen var ju snitt (enligt läkarna här) det bästa alternativet.

Och jag känner min kropp, men det går ju inte direkt att styra med tankens kraft detta med att spricka eller inte

Och att få en allvarlig bristning dvs 3 eller 4 är 7-8% sannolikt och en kemisk start av min förlossning höjer den siffran ytterligare (också info från min läkare)

Anonym (Lisen) Trådstartaren

Äldre 11 Jun 13:54

#65

Anonym (M) skrev 2018-06-11 11:13:19 följande:

Klart att man ger sig in i en diskussion där folk utan kunskap skriver osanningar. Och självklart är det som förstföderska ett bättre alternativ att bli igångsatt än att snittas. Har du otur kan du inte få de barn du önskar om du snittas med första. Har du tänkt på det?

Ja de flesta brister på något sätt. Vore väl konstigt annars. Men det läker! Varför har så många sån liten tilltro till sig själva? Googla mindre och lär känna din kropp!

Kan du på ett konkret sätt förklara varför det är bättre med igångsättning? Bara för en dag sen var ju snitt (enligt läkarna här) det bästa alternativet.

Och jag känner min kropp, men det går ju inte direkt att styra med tankens kraft detta med att spricka eller inte

Och att få en allvarlig bristning dvs 3 eller 4 är 7-8% sannolikt och en kemisk start av min förlossning höjer den siffran ytterligare (också info från min läkare)

Anonym (Kejsarsnitt)

Äldre 11 Jun 14:04

#66

Jag var väldigt förlossningsrädd men gick med på att prova vaginal förlossning där jag fått skrivet i min journal att jag skulle få kejsarsnitt om jag begärde det. Fick tyvärr också havandeskapsförgiftning sen och blev därför igångsatt men jag klarade inte av att genomgå förlossningen pga min rädsla och för att jag fick ligga med värkar så länge då igångsättning gick trögt. Det gjorde ondare än jag trodde efteråt, kunde knappt röra mig första dagarna och det tog evigheter bara att ta sig upp ur sängen och ännu värre (och ondare!) att gå på toa. Det värsta var att jag inte kunde röra mig något i sidledes så kunde inte lägga ifrån mig dottern i sängen tex. Men det blev bättre efter några dagar eller en vecka och en månad efteråt var jag nästan helt återställd. Trots detta skulle jag alla dagar välja kejsarsnitt framför vaginal förlossning och blir det fler barn kommer jag vilja ha ett planerat snitt.

Anonym (Lisen) Trådstartaren

Äldre 11 Jun 14:07

#67

Anonym (Kejsarsnitt) skrev 2018-06-11 14:04:55 följande:

Jag var väldigt förlossningsrädd men gick med på att prova vaginal förlossning där jag fått skrivet i min journal att jag skulle få kejsarsnitt om jag begärde det. Fick tyvärr också havandeskapsförgiftning sen och blev därför igångsatt men jag klarade inte av att genomgå förlossningen pga min rädsla och för att jag fick ligga med värkar så länge då igångsättning gick trögt. Det gjorde ondare än jag trodde efteråt, kunde knappt röra mig första dagarna och det tog evigheter bara att ta sig upp ur sängen och ännu värre (och ondare!) att gå på toa. Det värsta var att jag inte kunde röra mig något i sidledes så kunde inte lägga ifrån mig dottern i sängen tex. Men det blev bättre efter några dagar eller en vecka och en månad efteråt var jag nästan helt återställd. Trots detta skulle jag alla dagar välja kejsarsnitt framför vaginal förlossning och blir det fler barn kommer jag vilja ha ett planerat snitt.

Tack för att du delar med dig, känns som att vi är i lite liknande sits. Fick du ligga med värkar länge innan det avbröts för ett snitt?

Kasperina

Äldre 11 Jun 14:13

#68

Anonym (Lisen) skrev 2018-06-11 13:54:08 följande:

Kan du på ett konkret sätt förklara varför det är bättre med igångsättning? Bara för en dag sen var ju snitt (enligt läkarna här) det bästa alternativet.

Varför utsätter du dig för den här diskussionen när det är en ickediskussion i ditt fall? Du har redan fått svaret att du inte kan få planerat snitt för att det inte finns plats.

Du har två val:
1. Hitta ett annat sjukhus där de har plats
2. Gör igångsättningen och hoppas på det bästa

Det tredje valet är att ditt barn och kanske du med dör!
Lägg din tid på att hitta ett annat sjukhus eller förbereda dig på igångsättning i stället för att skrämma upp dig själv ännu mer!

Anonym (Lisen) Trådstartaren

Äldre 11 Jun 14:15

#69

Kasperina skrev 2018-06-11 14:13:08 följande:

Varför utsätter du dig för den här diskussionen när det är en ickediskussion i ditt fall? Du har redan fått svaret att du inte kan få planerat snitt för att det inte finns plats.

Du har två val:

1. Hitta ett annat sjukhus där de har plats

2. Gör igångsättningen och hoppas på det bästa

Det tredje valet är att ditt barn och kanske du med dör!

Lägg din tid på att hitta ett annat sjukhus eller förbereda dig på igångsättning i stället för att skrämma upp dig själv ännu mer!

Med all respekt, det är inte så att jag bara hänger här och inte gör något åt min situation. Och jag var bara nyfiken då personen i fråga påstod sig vara så himla kunnig.

Kasperina

Äldre 11 Jun 14:28

#70

Anonym (Lisen) skrev 2018-06-11 14:15:36 följande:

Med all respekt, det är inte så att jag bara hänger här och inte gör något åt min situation. Och jag var bara nyfiken då personen i fråga påstod sig vara så himla kunnig.

Med all respekt för dig och din rädsla.
Jag har läst alla dina inlägg. Du besvarar bara de inlägg som underblåser din åsikt att planerat KS är det som är säkrast och ignorerar alla andra. Dina inlägg triggar andra att ge dig sina värsta vaginal förlossnings-historia och jag tror (baserat på hur jag själv är funtad) att det gör det jobbigare och jobbigare för dig att hantera den verklighet du just nu står inför.
Är det rätt att du ska förvägras det planerade snitt du var lovad? Nej, absolut inte!
Men nu har du blivit det, då är det det som är verkligheten just nu.

Jag har genomgått en vaginal förlossning och ett icke akut akutsnitt.
Vid den vaginala förlossningen födde jag ett svårt medtaget barn och hade själv stora problem pga min havandeskapsförgiftning, men trots det så återhämtade vi oss båda inom ett par timmar. Jag syddes med 6 stygn i underlivet men kände aldrig av stygnen.
Vid KSet var både jag och barnet fullt friska och vid god vigör, men mådde båda skit under första dygnet och jag hade svinont i ytterligare två veckor (och har fortfarande känselbortfall runt snittet efter 6 år) men barnet klarade sig bra efter första dygnet. Förutom att hon var hungrig och jag inte producerade någon mjölk pga att kroppen var så svårt medtagen. Hon fick ersättning när blodsockret föll för mycket vilket komplicerade amningen när mjölken väl kom.

Ont efter kejsarsnitt?

INNEHÅLL