Utökat umgänge - veckodag?

Och jag anser att det - ur ett barnperspektiv - kan vara bra att göra läxor med mer än en förälder/vuxen. Samt få lite extra tid på sig att göra dem.

Skolor - i den åldern - ska inte ge läxor över helgen, men ofta är det från veckodag till veckodag (tex tisdag till tisdag och torsdag till torsdag osv).

Läsläxor behöver ofta göras flera gånger i veckan. Matten kan, för vissa barn, vara jobbig att bara ha vid ett tillfälle. Sedan har vi engelska som behöver förhöras flera gånger i veckan. För att ge några exempel.

Har barnet dessutom aktiviteter mitt i veckan blir det tight att hinna med. Då är det ett uruselt barnperspektiv att inte ha viss läxläsning på helgen. Alla barn är olika och läxläsandet behöver naturligtvis läggas upp på det sätt som passar barnet. Och ÄR det nu ett barn som BEHÖVER läsa fyra gånger i veckan, ha två dagar på sig för matten och bli förhörd på engelskan fem dagar så förstör man mycket genom att minimera de möjliga dagarna tre dagar varannan vecka.

Så jag håller alltså inte med dig :) Tvärtom anser jag att man brister i barnperspektiv genom att frånta barnet möjligheten att ha läxläsning med sin ena förälder och minimerar dagarna.

När vi hade återlämning söndagar så skulle barnet komma hit innan middag för att få en bra nedvarvning.

Så barnet kom senast 17 om jag inte minns helt fel.

Längesen nu.

Söndagen var bäst.

Nu var barnet i förskoleålder så inte riktig skola.

Men jag hade inte tyckt att måndagen var bra.

Ur barnperspektiv.

Och det tyckte uppenbarligen inte familjerätten heller.

När deh handlar om varannan helg är det en realtitet. Tiden är mycket begränsad så du vägrar snarare inse det. Först då han haft ungefär lika mycket tid som dig men ändå skyllt på att tiden är begränsad kan man börja prata om att 'plocka russinen ur kakan'.Är det verkligen för barnet det bästa att även få söndagen upphackad i flyttar och väntan och den oro det skapar? Du argumenterar faktiskt bara för att det skulle vara bäst för främst dig men sen även pappan. Trots allt kan han få den där insynen i skolan oavsett om det är en fredag eller en måndag han har kontakt med skolan.

Men om han inte har förmåga hjälpa med läxor så är det ju dumt låta han har torsdag. Då är det bättre ni gör läxan på torsdag istället och han får en helg med sin pappa.

Hade du hellre velat ha varannan vecka? Hade det gått? Varför nekade du till det?du får det låta som han inte vill ha barnet mer men han ville ju ha varannan vecka? Det blev inte så så då förstår jag han vill "plocka russinen ur kakan"

Har barnet testat fredag till måndag då alltså?

Man behöver inte tjaffsa om småsaker i absurdum. Du har barnet mest och bestämmer det mesta över barnet och gör det mesta med barnet. I vissa lägen måste man faktiskt ge den andra föräldern lite också och inte bara ta eller köra över.

DU vill byta på söndagen för att DU vill ha det så.

Om det inte krockar med ditt jobb eller liknande så du får problem så är det bara en löjlig sak att tjaffsa om. Låt barnet få en hel helg med dig och en hel helg med sin pappa, och senare kan ni på ett moget och icke-egocentriskt sätt utvärdera om det funkade eller inte.

Hur man har varit och gjort är en sak, det som är viktigt är hur man är och fungerar idag. Alltså, folk kan och ska få ångra sig.

Jag tycker att han var en stor klant som flyttade så långt och som du säger så ställer det till problem och att man indirekt avsäger sig mycket kring barnet. Men i vilket fall är det då bra att han nu försöker att komma tillbaka och då tycker jag att du ska försöka underlätta det, för barnets skull. För det ligger i barnets bästa att ha en sån bra kontakt som möjligt med bägge föräldrarna.

Rutiner är bra men de måste inte vara ristade i sten, de går att ändra och ändå bli rutin efter ett tag. Den långsiktiga planeringen kan tex vara att försöka flytta aktivitetterna från måndagarna, eller att ha samtal på tisdagar, att du kan gå en timme tidigare från jobbet på säckihopknytningsdagarna. Det är bara exempel men jag tror att du gagnas av att tänka utanför boxen om du förstår vad jag menar.

Har läst alla dina inlägg, framkommer tydligt att du inte vill samarbeta med pappan,du tänker inte på barnens bästa utan en mer egoism att du är enda föräldern, ditt ex har försökt mötas upp, men du verkar vägra.

Fast ditt ex vill försöka vara en god förälder så släpper du inte in han.

Verkar mer fastna i att han har en ny, verkar vara en vilja att straffa han, får en o undra vad är det för fel på dig?

Varför hjälper du inte barnen o få en bra pappa? är det egoism som styr?, inte barnens bästa att ha tillgång till bägge föräldrar, villet är det absolut bästa för dina barn? 

Om du kunde släppa din bitterhet och tänka på barnens bästa så skulle barnen få en bra uppväxt.