8-åring med illamåendeattacker

Wow, tack för ett väldigt informativt inlägg. Du låter väldigt kunnig och det får mig att känna mig trygg och känna förhoppning om att sjukvården kanske äntligen kommer kunna hjälpa vår son. Jag ska skriva upp det du sagt så att jag kan ta med det till läkarbesöket. Det mesta av det du skriver (prover etc) borde ju vc kunna fixa.

Av det jag sett skulle jag säga att hans avföring är ljusbrun. Inte diarré men inga stora korvar, utan mindre korvar, ibland lite ´kluttar´. Har inte sett något blod i avföringen eller på pappret.

Om det skulle vara något med bilirubinet, hur behandlar man det då? Likaså om det är nåt med lever, galla eller bukspottskörteln? Problem med bukspottskörteln låter allvarligt i mina öron... Blir det medicinering, något ingrepp? Ska försöka hålla mig från att googla dessa besvär ;)

Det allra jobbigaste just nu är att frekvensen på illamåendetattackerna har ökat: de kommer mycket oftare nu. Förra fredagen, i torsdags och igår. Går omkring på helspänn hela tiden. Det är konstigt att attackerna aldrig har kommit i skolan, hos kompisar eller när han tränar fotboll. Däremot har de kommit när han haft kompisar hemma. De senaste gångerna har som sagt kommit när han lagt sig. Nu de första dagarna på sommarlovet ska han på en aktivitet som han längtat efter i flera månader men nu är han väldigt orolig över att gå på den aktiviteten stackarn :(

Om det är stress, hur ska man lyckas fastställa det? Och hur behandlar (i brist på ett bättre ord) man det?

När jag tänker på saken känns det som att han har en känslig mage. Jag minns att för några år sedan fick han väldigt ont i magen ibland. De kunde inte känna någon förstoppning då men vi fick rådet att ändå testa med lavemang. Magvärken kom också i attacker ibland, men sen gick de bara över. Vid ett par tillfällen har han kräkts nån fredag- eller lördagkväll när det blivit ?för mycket av det goda?, men det har vi ju koll på nu så det har inte hänt på länge.

Jag är verkligen tacksam över att du tar dig tid att svara!

De har förresten testat honom för gluten för några månader sedan och det visade inte på någon glutenintolerans.

Spontant tror jag på förstoppning. Och ja, man kan ha det även om lan bajsar dagligen/regelbundet och inre har ont i magen. Då kan det sitta högre upp i tarmarna.

Det är ju jätte vanligt att barn har problem med magen. allt från förstoppning till illamående. Men man ska utreda saken, och det kan göras på vc.
Bajset låter rätt normalt, och det är ju bra. Jag skulle inte vara allt för oroad för att det handlar om levern, bukspottskörteln eller gallan om bajset ser normal färgat ut. Och har man stopp i gångarna, så att galla inte kommer ut, då stiger bilirubinet i blodet och oftast blir man också gul i huden och ögon (inte alltid, men oftast). Hur man behandlar det är beroende på vad som orsakar det. Det kan vara allt från antibiotika för infektion, till operation om det är gallsten.

En stress diagnos är väl det som låter mest troligt. Det är ju en uteslutnings diagnos (man utesluter fysiska orsaker, och kan därmed med hög sannolikhet säga att det är stress). Det är ju inte lätt att behandla stress, och inte heller ovanligt att symptomen smyger på hemma och kvällstid när man slappnar av. Men kanske någon form av terapi kan hjälpa? Sedan så kommer säkert du att vara mer avslappnad omkring hans illamående , när du har det svart på vitt att det inte är farligt. Och även det kan hjälpa pojken. Att han också vet att de inte är farligt.

Magbesvär som beror på farliga åkommor så kommer och går inte. Dom är konstanta. 

Sedan kan det ju vara så att han har en känslig mage, och det är orsaken. Finns ju en rad läkemedel för att behandla magen, och läkaren kommer säkert skriva ut något för att se om det hjälper. Mjölksyrebakterier är ju receptfritt , och det brukar hjälpa många.

Glutenintolerans och laktosintolerans är ju inte heller ovanliga diagnoser för barn. Eller någon annan allergi. 

Det finns som sagt många möjliga orsaker, och läkaren bör utesluta det som går via prover och ett ul(och det är rätt mycket man kan utesluta enkelt). 

Jag är säker på att det inte är något du behöver oroa dig för, men det gör man ju som mamma i alla fall. Berätta gärna hur det gick hos läkaren.

Så var det för oss också. Vår yngsta hade massa eksem och det visade inget på gluten men kinesiologens hittade allergi mot havre och vete men han tålde råg.

Vete är extremt behandlat så många får problem av det. Är inte alltid glutenallergi utan kan vara intoleranser mot vissa sädesslag.

Att det står så ang laxido beror på att man inte ska gå å självbehandla saker som bör utredas. Då ni har en tid bokad gäller det inte er. Med största sannolikhet kommer läkaren rekommendera laxido jr el motsvarande och sedan uppföljning. Startar ni nu har ni tjänat två.veckor. Bajset ska vara långa jämna korvar, kluttar som du beskriver talar för förstoppning (kolla in bristol stool chart).

Förstoppning är absolut vanligaste orsaken till magbesvär hos barn.

Just ångest kan ju upplevas på olika sätt. Jag har haft kraftig ångest i hela mitt liv och det är ingen som har märkt det. Det är inte heller förrän jag blev äldre som jag förstod hur illa det var när jag var barn. Som liten förstår man ju inte riktigt vad ångest är. Om han är en grubblare så kan det ju vara småsaker som gör honom orolig.

Men det innebär ju inte att det garanterat är det såklart, jag bara spekulerar iom att jag själv har upplevt det.

Var öronen kollade? Tänkte iom att han nu blivit illamående vid sänggång.

Jag tror hur eller hur att det är bra att ni håller koll på bajset innan ni ska till läkaren, för det kan ju ge svaret på gåtan. Det finns ju ett "facit" på hur bajs ska se ut liksom. Gärna med dagbok där matintag och fysisk aktivitet även skrivs upp.

Att det blir värre hemma kan ju mkt väl bero på att han går och håller sig när han är med kompisar eller i skolan.

Hoppas det löser sig för er!

Ångest hos barn kan ta sig andra uttryck än för vuxna. Min 7 åring hade stora problem med ångest för ett år sedan, men det tog lång tid innan vi förstod att det var orsaken. Min son fick ont i magen, så ont att han grät och skrek. Han fick också göra massor av fysiska undersökningar, lämna blodprov, röntga tarmarna, utesluta fästmännen mm innan vi förstod. Det blev ett enormt problem för oss, under några månader klarade han i stort sett inte av att vara på förskolan alls.

Vi fick till slut hjälp av Barn- och ungdomshälsan (bara vi föräldrar gick dit och fick råd under några månader) och till slut blev läget bättre och bättre. Svårt att veta om det kan vara något liknande för din son. Vi hade svårt att tänka oss i början att han skulle kunna få sånna problem, han har alltid trivts bra på förskolan och har massa kompisar. Men han är en liten kille full av känslor (tror han är högkänslig), både glad och arga så då är det kanske inte så konstigt att även ångest blir en stark känsla för honom.

Hoppas ni hittat en lösning snart! Det är extremt jobbigt för hela familjen när ett barn har det så kämpigt.

Om han skulle vara så kraftigt förstoppad så han syr av det så känner man det på andedräkten. Man kan lukta avföring på andedräkten

Kan ja, men behöver inte.

Hej alla. Fortsatt tack för alla svar. Ska försöka kommentera en del av det ni skrivit.

Bokade en tid via kry-appen igår så nu har han fått laxido jr utskrivet och vi gav första dosen idag. Den läkaren tyckte absolut att vi kunde testa det och att det var bra att göra det fram till att vi ska till vc så att vi kan rapportera resultatet.

Han har nog en känslig mage känns det som. Hans mage har (tror vi) reagerat när det blivit för mycket socker t.ex.

Han är allergisk mot några typer av nötter, men allergierna är på en ganska lätthanterlig nivå, spår av nötter går bra t.ex.

Han är en grubblare, och en ganska känslig person i den meningen att han kan ta åt sig av saker som kanske inte alls var illa menat av den som sa det. Detta har dock blivit bättre med åldern, tror det har att göra med att den mentala mognaden ökar och han är väldigt klok för sin ålder och verbal så han är duktig på att uttrycka sina känslor. Det var även skolsköterskans åsikt när han var och pratade med henne. Han är väldigt glad och social och kan prata med alla. Tror dock fortfarande att småsaker kan göra honom orolig.

Har absolut inte uteslutit att stress/ångest kan vara orsaken även om vi inte kan se några tydliga tecken på att det är så. Det kan ju vara nåt som han själv inte kan sätta ord på som är orsaken. I nuläget försöker vi prata med honom så mycket vi kan och uppmuntrar honom att prata om sina känslor.

De har kollat öronen på så vis att de har kollat in i öronen på honom i samband med att han hade en hel radda infektioner i våras. Det är förresten också något vi har funderat på: han var ovanligt mycket sjuk i våras (flera vändor med feber etc vilket han aldrig brukar ha) och kanske har dessa infektioner orsakat nån slags obalans i magen.

Ett par gånger har han suttit med paddan precis innan han lagt sig och sen börjat må illa så vi läste idag om digital åksjuka och har sagt åt honom att han inte får ha några skärmar 1 h innan läggdags. Han har haft besvär av vanlig åksjuka några gånger, ganska längesen nu dock.

Jag är verkligen tacksam för att så många tar sig tid att svara och komma med förslag på vad det kan vara/vad vi kan göra etc. Även om vi inte heller tror att det är nåt allvarligt gör det ont i hjärtat när ens barn säger att han inte minns hur det är att må bra :( Han är ju dock helt med på att göra det som krävs för att få klarhet i vad det kan vara som orsakar problemen och för att han ska bli bra.

En liten uppdatering. Den 18 juni började vi ge honom laxido jr. Vi testade även en del andra grejer: eftersom en av våra teorier var s.k. digital åksjuka så har vi ändrat hans skärmbeteende så han får inte ha skärm innan läggdags eller innan frukost, och vid de tillfällen då han dricker läsk har han fått light-läsk. Men laxido jr är nog den ?stora grejen?. Och peppar peppar så har han inte mått illa sedan den 18 juni. Hans avföring har också ändrat karaktär: nu är det smala långa korvar i stället.

I tisdags ringde de dessutom från barnmottagningen och sa att de hade fått ett återbud dagen efter så i onsdags var jag hos en barnläkare med honom. Det var ett bra besök, vi var där i över en timme. Det kändes skönt att läkaren inte stressade igenom besöket utan jag fick i lugn och romers hela historien, hon frågade min son hur han upplever illamåendet, hon undersökte honom fysiskt, och

Paddan hängde sig så jag råkade skicka iväg meddelandet innan jag var klar.

Forts: Jag fick i lugn och ro dra hela historien, hon frågade min son hur han upplever illamåendet, undersökte honom fysiskt, ställde frågor och tog prover. Han fick lämna urinprov och flera rör med blod. De skulle bl.a kolla på blodcellerna, ta inflammationsprov, kolla saltbalans och levervärde etc. Utifrån vad jag berättade och att han inte mått illa sedan vi började med våra ?åtgärder? så misstänker hon också att det är en förstoppningsproblematik och sedan kan illamåendet förstärkas av andra saker som händer, ex digital åksjuka. Hon tror att förstoppningen kan ha utlösts av de magproblem han hade med början vid jul och det skapade en obalans i magen som gett honom dessa besvär. Hon tror inte att det är något allvarligt. Han ska fortsätta med laxido jr i 8 månader, och återkommer besvären trots det får vi komma tillbaka. Och vi får nog leva med att han har en känslig mage. Proverna skulle vara klara i slutet av förra veckan och visade de nåt som behöver behandlas skulle hon ringa, och annars får vi ett brev hem och hon har inte hört av sig än så det tolkar vi som att proverna var normala.

Vi hoppas verkligen att vi fått bukt med hans mage nu och att lösningen var så ?enkel? som förstoppning. Sonen tycker laxido jr smakar äckligt men han dricker det utan protester varje dag. Tack snälla ni som kommit med tips, råd, svar och allt annat. Ni var till enorm hjälp. Jag hoppas att jag inte behöver återkomma till denna tråd mer ;) Men tack ska ni ha, verkligen!

Skönt! Och vad bra att läkaren tog sig tid och undersökte noggrant. Förstoppning kan ge hårda symptom. Låter som att det var boven i dramat.

Hur gick det sen? Min son har liknande problem.

Hur gick det sedan?! Min pojke på 7 år har exakt samma symptom!! Är så orolig!! Nån annan som vet nåt?