• Tyhy

    Hur hade ni känt?

    Hej, för det första är detta inte en ren otrohetstråd. Min partner har under det senaste årets tid pratat med i princip bara manliga kollegor och nya hela tiden. Detta har fått mig att känna mig mindre önskvärd. Hon gör inte detta på en normal nivå. Vi har 2 barn tillsammans 4 och 2 år. Vi jobbar lite olika så vi hinner inte vara med varandra mycket. När hon är hemma sitter hon med sin telefon och skriver, hon vill inte prata med mig, inte röra mig och blir arg när jag säger till henne. Hon har hela tiden tyckt att jag tänker fel. Hennes manliga kollegor vet oftast mer vad som pågår i hennes liv än mig. Jag har påpekat detta hur många ggr som helst men hon skiter bokstavligen i att jag blir sårad. Hon skrattar bort det och säger att hon inte gör nåt fel. Det var flera månader sen hon ville prata och hon visar väldigt lite fysiskt. Detta har gjort mig ledsen,frustrerad som senare har gått äver till ilska. Då hon bokstavligen skiter i mina känslor i denna fråga. Jag sitter inte och tror att hon ligger med folk hela dagarna. Men dom tankarna kommer upp när jag blir arg. Min magkänsla då säger att det är något sådant varför skulle hon annars bete sig som hon gör mot mig. Hade ni tyckt att detta var okej om eran partner gjort likadant. Hade era tankar kunnat gå över till att ni känner er bedragna. Jag har inte betett mig rätt mot henne men min ensamhet som jag känt och att hon lämnar mig utanför driver mig till att bli arg tillslut. Nu har vi gått isär pga detta, då hon tycker jag är dum. Vilket jag håller med om, men det är när tårarna går över till frustration och sedan till vrede. Jag kanske är dum men jag vill fortfarande vara med henne. Trots att jag känner panik inombords varje dag som hon bortprioriterad mig.y

  • Svar på tråden Hur hade ni känt?
  • Anonym (Trött)

    Det låter inte som om hon är nått vidare ledsen över att ni har särat på er. Troligtvis känner hon på sig hur du mår och vet att hon kan ta tillbaka dig OM hon vill.

    Om det nu är henne och ingen annan du vill ha så börja göra dig åtråvärd från hennes ögon sett.

    Omvänd psykologi. Gör dig mindre tillgänglig, skratta och le mycket. Gå ut och gör saker. Visa vem du är, och vem/vad hon går miste om.

    Annars glöm henne och gå vidare. Uppenbarligen är ingen av er lyckliga. Hon söker bekräftelse hos andra och du söker oavbruten bekräftelse från henne.

    Att ta en dag i sänder, låta tiden gå tills du mår bättre.

    Jag dömer inte dig eller menar att vara elak.

  • Anonym (R)

    "Vill vara med henne" som den personen du beskrev som sårar dig som fryser ut dig som kör silent treatment och hånar dig när du vill ha hennes kärlek och bekräftelse eller vill vara med henne, eller den där första mysiga fina tjejen du kände när ni just träffats och blev nykära och hon såg dig älskade dig respekterade dig och det var ni två mot världen?

  • Tyhy

    Jag har ju inget val annat val än att gå vidare om hon nu inte vill vara med mig. Jag är också en idiot, men det är då jag saknar bekräftelse. Då beter jag mig som en jävla idiot när personen inte lyssnar och försöker förändra saker som ändå är lätt. Grejen är att det gick lite väl långt och jag gjorde en idiotisk sak också. Jag ville bekräfta min magkänsla och gick in i hennes gamla telefon. Där hittade jag en hel del bilder som även tyder på otrohet. Om man ser det och dem flesta skulle väl tro det. Men jag vill inte tro det samtidigt som det hade varit skönare att veta. Hon har ju förklaringar till det men.. Vi båda har varit idioter mot varandra i detta förhållande jag säger dumma saker och jag har gjort dumma saker. Men älskar man verkligen varandra fortfarande och har 2 barn så ska man ta sig igenom det mesta tycker jag. Jag är ingen som ger upp förhållanden i livet för lite problem egentligen, jag kanske bara är dum. Men jag kommer från en ganska knasig bakgrund med familjeproblem osv. Men vi visar mkt kärlek inom familjen vilket hjälpt oss mkt. Hon kommer från en familj som är dåliga på att visa kärlek och som drar sig undan utan att prata när det är problem. Vi är väl för olika det är väl därför hon väljer att gå vidare. Hon tror inte på förändring men jag har dock sett mkt det senaste halvåret. Men livet fortsätter, även om det gör sjukt ont just nu.

  • Anonym (Hm)
    Anonym (Trött) skrev 2018-06-22 10:48:07 följande:
    Det låter inte som om hon är nått vidare ledsen över att ni har särat på er. Troligtvis känner hon på sig hur du mår och vet att hon kan ta tillbaka dig OM hon vill.

    Om det nu är henne och ingen annan du vill ha så börja göra dig åtråvärd från hennes ögon sett.
    Omvänd psykologi. Gör dig mindre tillgänglig, skratta och le mycket. Gå ut och gör saker. Visa vem du är, och vem/vad hon går miste om.

    Annars glöm henne och gå vidare. Uppenbarligen är ingen av er lyckliga. Hon söker bekräftelse hos andra och du söker oavbruten bekräftelse från henne.

    Att ta en dag i sänder, låta tiden gå tills du mår bättre.

    Jag dömer inte dig eller menar att vara elak.
    Håller med
  • Anonym (Trött)

    Hur kan du vara säker på att Hon älskar dig? Du älskar uppenbart henne och vill lösa era problem, men det betydwr inte att hon könner samma sak.

    Hon kanske har tröttnat på att försöka nå fram till dig så nu struntar hon i vilket och känner att hon blir mer förstådd av kollegorna.

  • Tyhy
    Anonym (Trött) skrev 2018-06-22 11:55:35 följande:

    Hur kan du vara säker på att Hon älskar dig? Du älskar uppenbart henne och vill lösa era problem, men det betydwr inte att hon könner samma sak.

    Hon kanske har tröttnat på att försöka nå fram till dig så nu struntar hon i vilket och känner att hon blir mer förstådd av kollegorna.


    För att jag vill lita på det hon säger. Säger hon att hon älskar mig så litar jag på det. Vet inte varför, men jag vill lita på det. Man säger inte så annars till en person man varit med i 8 år om man inte är ond.
  • Anonym (Trött)
    Tyhy skrev 2018-06-22 12:45:13 följande:

    För att jag vill lita på det hon säger. Säger hon att hon älskar mig så litar jag på det. Vet inte varför, men jag vill lita på det. Man säger inte så annars till en person man varit med i 8 år om man inte är ond.


    Jag sa ofta till mitt ex att ?jag älskar dig med? när han sa det till mig. Jag sa det för att det hade blivit en vana. Och jag insåg inte just då att jag faktiskt inte alls tyckte om honom mer.

    Det tog säkert 4år innan jag i såg det.

    Första tecknet var att jag inte kände nån lust längre. Ville inte ha sex eller beröring av honom, sen började jag chatta o prata med folk jag spelade xbox med och han var vansinnig på det. Men jag såg det som min sol i vardagen. Det var roligt att få känna sig normal och intressan. Jag var aldrig otrogen. Finns inte i min värld. Men jag kunde prata personliga saker med, egentligen, helt främmande personer. Dom lyssnade o var intressanta.

    När jag pratade med min fd så var det mest gnäll och sura miner. Det blev en ond cirkel.

    Jag vet inte om ni har det så som vi men jag är oxå uppväxt i en familj där man höll kärlekskänslor för sig själv. Vi kramades bara på födelsedagar o liknande.

    När jag till sist insåg att jag var helt blank gentemot honom så avslutade jag relationen. Med barn, hus, djur o volvo. Han blev bestört men idag är både han och jag väldigt lyckliga och jag har en annan man som jag inte kan hålla fingrarna borta från och jag tänker på honom dygnet runt. Här kan jag verkligen stå för att jag älskar honom. Han är mitt allt!
  • Anonym (Ak)
    Anonym (Trött) skrev 2018-06-22 13:55:26 följande:

    Jag sa ofta till mitt ex att ?jag älskar dig med? när han sa det till mig. Jag sa det för att det hade blivit en vana. Och jag insåg inte just då att jag faktiskt inte alls tyckte om honom mer.

    Det tog säkert 4år innan jag i såg det.

    Första tecknet var att jag inte kände nån lust längre. Ville inte ha sex eller beröring av honom, sen började jag chatta o prata med folk jag spelade xbox med och han var vansinnig på det. Men jag såg det som min sol i vardagen. Det var roligt att få känna sig normal och intressan. Jag var aldrig otrogen. Finns inte i min värld. Men jag kunde prata personliga saker med, egentligen, helt främmande personer. Dom lyssnade o var intressanta.

    När jag pratade med min fd så var det mest gnäll och sura miner. Det blev en ond cirkel.

    Jag vet inte om ni har det så som vi men jag är oxå uppväxt i en familj där man höll kärlekskänslor för sig själv. Vi kramades bara på födelsedagar o liknande.

    När jag till sist insåg att jag var helt blank gentemot honom så avslutade jag relationen. Med barn, hus, djur o volvo. Han blev bestört men idag är både han och jag väldigt lyckliga och jag har en annan man som jag inte kan hålla fingrarna borta från och jag tänker på honom dygnet runt. Här kan jag verkligen stå för att jag älskar honom. Han är mitt allt!


    Så det du menar med det är att du i princip började dejta på ett emotionellt plan, men inte fysiskt och inte insåg själv då att du inte ville va med din man? Jag ser fan emotionell otrohet lika skadligt som fysisk. Då är det bättre att vara ärlig mot både sig själv och sin partner. Man kan inte komma nu och säga "Jag visste inte att jag inte älskade honom så på 4 år" nu. Eftersom du vet det nu så visste du det då. Inte för att vara elak men, det sårar ju den andra parten som fan. Ser det fan som mildare om personen i fråga råkar ligga med nån annan på fyllan än att sitta ett x antal år utan kärlekskänslor för den andra parten och vara emotionellt med andra.
  • Anonym (Trött)
    Anonym (Ak) skrev 2018-06-22 14:37:18 följande:

    Så det du menar med det är att du i princip började dejta på ett emotionellt plan, men inte fysiskt och inte insåg själv då att du inte ville va med din man? Jag ser fan emotionell otrohet lika skadligt som fysisk. Då är det bättre att vara ärlig mot både sig själv och sin partner. Man kan inte komma nu och säga "Jag visste inte att jag inte älskade honom så på 4 år" nu. Eftersom du vet det nu så visste du det då. Inte för att vara elak men, det sårar ju den andra parten som fan. Ser det fan som mildare om personen i fråga råkar ligga med nån annan på fyllan än att sitta ett x antal år utan kärlekskänslor för den andra parten och vara emotionellt med andra.


    Nja inte riktigt. Det beror på vad man menar med dejta. Isåfall dejtar Ts fruga en massa kollegor varje dag.

    Jag spelar mycket xbox och när man spelar online så lär man känna folk från hela världen i alla åldrar. Jag höll kontakten med många för att de var intressanta att prata med. Det kanske finns onlinedejter idag, jag har inen aning faktiskt.

    Nä jag visste inte att mina känslor hade svalnat så mycket att jag inte älskade honom mer. Jag trodde att det var fel på mig, jag gick till läkare, psykolog, slutade med p-piller. Fick en massa antidepp medicin osv osv. Efter att ha tragglat i ca 4 år slog det mig plötsligt att det allt faktiskt berodde på att jag inte älskade honom mer.

    Nu vill jag inte gå in på detaljer om vårt förhållande, men han är en manipulativ man med psykiska problem. Han fick mig att vara övertygad om att jag skulle vara med honom livet ut. Allt annat var falskt.

    Det har både han och jag insett nu att det hade tagit livet av oss båda innan vi ens hade blivit gamla..
Svar på tråden Hur hade ni känt?