Anonym (forskning) skrev 2018-06-27 21:21:42 följande:
Detta är ett intressant område som jag försökt lägga en del tid på att studera forskningen inom.
Jag trodde innan jag började studera detta att allt som skrevs i tidningarna var sant och att branschen var genomgående hemsk. Men det visade sig vara helt fel. Att läsa svenska tidningsartiklar eller lyssna på politiker är inte ett rekommenderat sätt att få reda på den egentliga sanningen och det behövs inte särskilt mycket letande efter information från vetenskaplig forskning och sexarbetarorganisationer för att motbevisa det som presenteras i en tidningsartikel.
Innan jag går vidare till vad jag kommit fram till så rekommenderar jag att kontakta Rose Alliance (svensk sexarbetarorganisation) eller Fuckförbundet, alternativt valfri annan organisation om ni är intresserade över hur verkligheten ser ut.
Ytterligare en grej innan jag börjar skriva om det jag kommit fram till som är en personlig åsikt är att oavsett vad varje enskild person har för åsikt om sexbranschen så är det de som är aktiva inom branschen vars åsikt egentligen är den enda som har någon betydelse. Kan dras ner till kontentan "mitt liv, min kropp". Och vi övriga borde ge dem rättigheter att utforma branschen på ett sätt så den är trygg för de som väljer att arbeta med att sälja olika former av sexuella tjänster.
De två begrepp jag kommer använda är sexarbetare (de som arbetar inom branschen frivilligt) och sextrafficking (tvång, kidnappning, bedrägeri etc). Barnprostitution tar jag inte med i denna text men kortfattat så är min åsikt att det ska bekämpas på alla sätt precis som alla övergrepp mot barn. Ungdomar som börjar sälja sex av ex osäkerhet/självskadebeteende ska också delges största möjliga sociala stöd precis som för alla former av självskadebeteende.
Sexarbetare utgör enligt varierande siffror sammanlagt ungefär 95% av sexindustrin och jag har försökt följa så mycket forskning jag kan om den gruppen och även läst på om olika sexarbetarorganisationer samt följt enskilda sexarbetare på olika forum.
Sexarbetarnas största problem enligt det jag läst mig till är först och främst bristen på möjlighet att erbjuda tjänster på säkrast möjliga sätt. Det som förespråkas är att lättare kunna screena kunder innan en session bokas, rätt till att betala skatt och kunna jobba tillsammans på säkra platser (inkluderat säkerhetspersonal, bokföringshjälp etc). Många vill inte bli räddade utan de vill ha grundläggande mänskliga rättigheter. Går även här att kontakta valfri sexarbetarorganisation för att få det bekräftat. Kan även rekommendera hashtaggen #RightsNotRescue på twitter för att se en mer generell diskussion.
Olika länder på olika sätt försökt att komma tillrätta med problemen inom branschen. Dock starkt influerade av moralism och felaktiga fakta. Det fyra olika kategorier av system som är aktiva världen över.
Den första är förbud av både köp och sälj, används bland annat i USA.
Den andra är förbud av köp samt förbud att arbeta tillsammans eller få understöd att utföra yrket. Används bland annat i Sverige (sexköpslagen).
Variant 3 är legaliserat arbete (exempelvis Holland, Danmark, Tyskland). Legalisering innebär att det är tillåtet inom kontrollerade former ( t ex via licens, eller licensierade bordeller) och den fjärde och sista är fullständigt avkriminalisering vilket innebär att det inte finns några restriktioner kring hur yrket utförs.Hittills implementerat i Nya Zeeland och New South Wales.
Den variant som starkt förespråkas sexarbetare och med stöd från bland annat Amnesty, WHO, UNAIDS, UN Women och diverse antitrafficking-organisationer är den modellen som används i Nya Zeeland då den har haft bäst effekt när det gäller trygghet för sexarbetare, samarbete med myndigheter och mot trafficking.
Situationen i USA är generellt väldigt dålig då sexarbetare har svårt att organisera sig samt att dom ofta faller offer för myndigheter och polis som missbrukar sin position. FOSTA/SESTA-lagarna gick nyligen igenom i USA vilket i princip förhindrar sexarbetare att kunna annonsera på internet. Detta medför att fler måste försöka hitta kunder på annat sätt, bland annat via gatuhandel vilket är bevisat vara den osäkraste platsen att arbeta på.
Sverige har implementerat sin modell och dessutom fått enstaka andra länder att prova liknande varianter. Sverige har varit väldigt kassa på att utvärdera resultatet av lagen och den enda objektiva forskning som gjorts i Sverige är av Österberg och Levy samt att leta information från bland annat Rose Alliance. Men kortfattat så kan det väl sägas att sexköpslagen till att börja med skapades på falska grunder. En vid tillfället 20 år gammal undersökning som i efterhand fått väldigt mycket kritik användes som grund för lagen och det var på håret att den inte gick igenom från första början med rädslan att det skulle göra sexarbetare mer utsatta. Vilket också blev fallet baserat på den informationen som finns ifrån Sverige och från andra länder där utvärderingarna har varit betydligt bättre.
Målet med lagen var att minska antalet personer som sålde sex samt ett försök att motverka trafficking. Det enda man har kunnat säga var att gatuarbetarna minskade en aning i början för att sedan gå upp igen. I övrigt så har branschen växt explosionsartat i Sverige mycket tack vare möjligheten att annonsera på internet.
En annan intressant fakta kring just Sverige är att diskussionen har varit väldigt mycket fokuserad på att just kvinnor som säljer sex. Men det finns, även om det är svårt att ge exakta siffror, gott underlag för att det är fler män än kvinnor som säljer sex i Sverige både till kvinnor men även till andra män.
Gällande trafficking så har det inte haft någon positivt inverkan. Sverige ligger över världssnittet i fall per capita (0,54 per 100000 invånare, 0.46 är världssnittet) och eftersom branschen till stor del gått under jorden sen sexköpslagen så är det svårt att veta hur det ser ut egentligen. Även om det enligt BRÅ är osannolikt med mörkertal. Sexköpslagen i det stora hela verkat som en moralisk pappersprodukt vars enda resultat är ökat stigma mot både kunder och säljare, men i det stora hela så är det säljarna som lagen slagit hårdast mot i form av dåligt bemötande av myndigheter, farliga kunder, förlorad vårdnad av barn eller koppleristraff för samarbete bara som några exempel. Den har även gjort att skattepengar gått åt för att utreda låtsasbrott istället för fokus på riktiga brott. Och en personlig åsikt igen är att jag verkligen lider med framförallt säljare men även de köpare som helt följt riktlinjerna som sexarbetaren satt upp men ändå åkt fast trots att de inte uppvisat någon form av riktigt kriminellt beteende. Det är faktiskt en skam för Sverige anno 2018. Och jag är förmodligen bara en av många som skäms över att vi trott på allt politiker och dagstidningar sagt de senaste åren.
Den tyska och holländska modellen har fungerat relativt bra för de som har möjligheten att få licensen och har råd att betala hyran för bordellen etc.Däremot har den negativ inverkan på mer marginaliserade grupper.
Anledningen till att man börjar sälja sex kan vara väldigt olika, ett sätt att klara vardagen utan att bli hemlös är en anledning, ett sätt att utforska sin och andras sexualitet är en annan eller ett sätt att själv bestämma över sin arbetstid men samtidigt tjäna bra med pengar. Finns naturligtvis fler anledningar än så men detta är några exempel.
Eftersom alla har rätt till lika rättigheter så förespråkas inte heller denna modell.
Modellen som används i Nya Zeeland är den som förespråkas. Enligt de utvärderingar som gjorts av denna variant så är resultatet positivt. Sexarbetarna har bättre möjlighet att organisera sig, de har bra samarbete med polisen och det är lättare att välja kunder man känner sig trygg med. Det har inte heller rapporterats något fall av trafficking i varken Nya Zeeland eller NSW sen införandet av denna modell.
Nu till området sextrafficking. Trafficking i sig är fruktansvärt oavsett om det rör sig om sexförsäljning, gruvarbete, jordbruk eller andra verksamheter där trafficking är vanligt förekommande. Det är något som absolut måste bekämpas på alla sätt det går.
Det har varit en riktigt utmaning att få något grepp om hur omfattande trafficking för sexuella tjänster faktiskt är och jag kan inte säga att jag är hundra procent övertygad än. Vad jag har kunnat utläsa dock är att det i väldigt många fall används väldigt överdrivna siffror. Två exempel är en artikel som påstod att det i Houston föll ungefär 200000 traffickingdomar per år. När det sedan visade sig via den faktiska statistiken att den verkliga siffran var 2 fall. Samma situation var i Holland för bara några månader sen då det påstods att det var kring 7000 fall i Holland fast det där visade sig från registrerad data vara kring 120 MÖJLIGA fall. Hur många av dessa som faktiskt stämde i slutändan vet jag inte.
Jag har även läst obekräftade uppgifter om att det förekommit mutor för att få folk att ljuga om att de är traffickingoffer.
Enligt boken "Den kidnappade sanningen" som förövrigt presenterar väldigt trovärdiga källor så är den riktiga siffran kring 3000 fall globalt per år. Detta ger ett världsgenomsnitt på 0.46 fall per capita där som nämnt tidigare Sverige ligger på ungeför 0.54 och Nya Zeeland på 0. Om man sedan tar med andra former av tvång så är säkert den här siffran aningen större.
Min slutsats är att det är dags att sluta att moralisera över folks val i livet och faktiskt börja se människor som människor och inte vilket yrke hen är verksam i. Mm man känner behovet av att hjälpa så ska man ge den hjälp som faktiskt efterfrågas. Sexarbete kommer aldrig att försvinna och så länge sexköparen respekterar de regler som sexarbetaren sätter upp så är det varken fel att köpa eller sälja sex.
Följer man inte reglerna och utför någon form av övergrepp mot sexarbetaren så ska man straffas på samma sätt som om man gör det mot vilken annan människa som helst.
Ett par källor samt mer intressant läsning
1. Amnestys rapport
2.
prostitutescollective.net/wp-content/upl oads/2017/01/Online-Symposium-Report.pdf
3. Den kidnappade sanningen (bok)
4.
www.anstandigt.com/category/sexarbete/ (innehåller i sig källor till annan forskning)
Tack för ett välunderbyggt inlägg.
Neutralt och bra. Ett inlägg som kan vara av värde för båda sidor d.v.s för/emot prostitutionen, kan ta till sig och ha behållning av.
Nya Zeeland visar prov på att förbud (mot prostitution) är inte alltid den rätta vägen att gå.
Jag har läst någonstans att Tyskland och Nederländerna har tittat på den New Zeeländska modellen för att just stärka för den prostituerade, och kanske på sikt även få bort trafficking och människohandel.
