Gammal otrohet

När dom skrev var det typ 8 månader in i förhållandet och vi har varit tillsammans i snart 6 år.

Han säger att det bara var det. Att han glömt bort det. Han spekulerar i att han ville se om gräset var grönare på andra sidan... Han minns inte. Kan inte ge något svar på varför det hände.

Ja jag känner mig jävligt besviken. Han är väldigt ledsen.

Jag vill ju inte lämna honom. Han menar att det var så längesen...

Det har inte varit något annat vad jag vet eller vad han säger.

Men visst har jag rätt att vara ledsen?

Jag är jävligt förbannad... Men mest sårad och besviken. Visst är jag naiv... Jag förstår vad du säger men jag går på magkänsla här. För visst är det åt helvete och hur ska jag kunna lita på honom....

Tack för att du delar med dig. Det hjälper att läsa det. Ja det är ju det största som händer i mitt liv.

Ja han säger att han verkligen inte minns. Att han inte vill hitta på något bara för att. Men jag kan verkligen inte förstå hur man kan glömma något sådant. Han menar att det var så obetydligt att han inte kommer ihåg. Att det inte var värt att minnas. Jag har svårt att förstå det. Vem glömmer sånt lixom...

Jag ska verkligen göra det! Jag kommer ge det lite tid som du skrev. Vi har pratat mycket om det som hänt och han är mycket ångerfull och ledsen. Men som sagt så avvaktar jag lite med drastiska beslut.

Den han skrivit med var någon han var väldigt intresserad av tidigare så visst måste det ha funnits känslor och tankar där. Jag vet faktiskt inte varför jag snokade sådär och det var helt fel såklart. Jag tycker verkligen det men så läste jag ju vad dom skrivit och jag blev så ledsen.

Men jag tror ändå att det var bra på något sätt. För vi har pratat mycket om allt och på något sätt kommit ännu närmare varandra fast det fortfarande är en liten kris i förtroendet.

Han har varit en toppen kille under alla år. Verkligen någon att beundra och älska. Jag älskar denna mannen djupt och skulle inte kunna tänka mig ett liv utan honom. Vi har verkligen roligt tillsammans och hittar på äventyr.

Jag förstår att alla kan göra fel och sånt är livet. Vi är bara människor. Men det betyder inte att man kan göra som man vill utan konsekvenser.

Efter som att detta var så längesedan väljer jag att lägga detta bakom mig men jag är fortfarande ledsen och tänker på det. Jag behöver vara det och han behöver se att detta var fel. Vi har så mycket spännande framför oss. Det viktiga är att han förstår att det är fel och inte gör om det. Att han är öppen och förstående.

Jag är fortfarande jävligt förbannad

Men

Livet går vidare...

Fast det är svårt att inte älta :/