Napp

Vår son fick lägga fram sina nappar till tomtenissarna, under granen, nästa morgon (julafton) var de utbytta mot presenter. Tomtenissarna behövde napparna. Sen hade vi en jobbig natt, och då gällde det att påminna om att nu har nissarna napparna och om han vill ha tillbaka dem måste han lämna tillbaka sina julklappar :). Sen var det lite gnäll dag två. Sen var det klart. Nu är det i och för sig lite långt kvar till jul. Men detta kanske kan inspirera till ett fungerande upplägg.

När sonen var tre lämnade han, med stor tveksamhet, napparna till ?napptrollet? på en naturstig för barn och fick sedan välja vilken leksak han ville på leksaksaffären.
Han har aldrig i hela sitt liv varit så ledsen som den kvällen. Det var hemskt. Så hemskt att jag tog på honom gummistövlar utanpå pyjamasen och åkte till Ica och köpte nya nappar som han kramade ömt innan han tittade upp på mig med tårar i ögonen och sa ?mamma, nu är jag lycklig?.
Några månader senare när han närmade sig fyraårsdagen slutade han använda dem helt av sig själv, utan varken uppmuntran eller muta, och när det hade gått några kvällar utan napp samlade vi ihop dem tillsammans och slängde dem i soptunnan och han har aldrig sagt ett ord om dem igen.
Han var helt enkelt inte redo på första försöket och eftersom han bara använde napp precis när han skulle somna och nästan alltid spottade ut den när han sov var det inte värt att kämpa igenom förtvivlan.
Lycka till!

Vi hade läst boken Eddie och napparna och pratat om det en del redan innan det första sorgliga försöket. Vi fortsatte med både boken och pratet efter och pratade om att han också skulle sluta när han fyllde fyra, för det gör Eddie i boken. Men sen löste det ju sig av sig självt innan fyraårsdagen.

Första sonen lämna till påskharen vid 2,5 års ålder, andra sonen valde att lämna till sopbilen vid samma ålder, minsta barnet har lämnat sina nappar för bara några dagar sen dom fick följa med våra kompisar till Skåne när de åkte hem ;) han blir 3 i oktober och har varit extremt nappfixerad. Trodde att det skulle vara väldigt jobbigt att ta nappen ifrån honom men det går bra, han frågar efter den ett par ggr per dag men accepterar när vi säker att den är med XX i Skåne.

När de fyllt 1 år så får de bara ha napparna när de sover = i sängen/vagnen under vila/sömn + ev. bilbarnstolen om man kör när de förväntas vila.

När de blir 2,5 år så berättade vi att när man fyllt 3 år så vaknar man bara en dag och känner "nu är jag stor! Jag behöver inga nappar mer, så jag ger bort dem till några bebisar".

Tro det eller ej, det har fungerat med våra 3 barn.
Första sa det redan på födelsedagen, tvåan behövde 1 vecka och trean var så seg att vi började kratta för att testa vinägertricket (doppa nappen i vinäger och sedan diska den supernoga så att vinägern försvinner men smaken är kvar) genom att säga "när man är så stor som du så kommer man helt plötsligt inte att gilla nappar längre, kroppen kommer säga BLÄ och inte vilja ha dem i munnen längre", men då hände det (utan vinäger) - barnet vaknade en dag och skrek "Jag känner mig stor! Jag ger bort mina nappar till bebisarna idag! Jag behöver inte napp mer!" Det tog 3 veckor efter födelsedagen...

Eftersom de gett bort dem frivilligt och utan krav/tvång så har de heller inte varit ledsna alls.

lite otydligt... men från ca 2,5-3 års ålder och tills de gett bort napparna har vi nämnt det i förbifarten ca 1 gång/vecka-1 gång/månad. Första gången berättade vi långa versionen, sen efter det har vi bara sagt typ: "snart fyller du 3 år och känner dej för gammal för nappen" eller "tänk att du snart känner att nappar bara är till för bebisar", men inte tjatat om det. Sagt det någon/några gånger per månad, lite snabbt och när man är på väg. Inte haft "allvars-prat"....