Napp

När sonen var tre lämnade han, med stor tveksamhet, napparna till ?napptrollet? på en naturstig för barn och fick sedan välja vilken leksak han ville på leksaksaffären.
Han har aldrig i hela sitt liv varit så ledsen som den kvällen. Det var hemskt. Så hemskt att jag tog på honom gummistövlar utanpå pyjamasen och åkte till Ica och köpte nya nappar som han kramade ömt innan han tittade upp på mig med tårar i ögonen och sa ?mamma, nu är jag lycklig?.
Några månader senare när han närmade sig fyraårsdagen slutade han använda dem helt av sig själv, utan varken uppmuntran eller muta, och när det hade gått några kvällar utan napp samlade vi ihop dem tillsammans och slängde dem i soptunnan och han har aldrig sagt ett ord om dem igen.
Han var helt enkelt inte redo på första försöket och eftersom han bara använde napp precis när han skulle somna och nästan alltid spottade ut den när han sov var det inte värt att kämpa igenom förtvivlan.
Lycka till!

Vi hade läst boken Eddie och napparna och pratat om det en del redan innan det första sorgliga försöket. Vi fortsatte med både boken och pratet efter och pratade om att han också skulle sluta när han fyllde fyra, för det gör Eddie i boken. Men sen löste det ju sig av sig självt innan fyraårsdagen.