BF mars 2019 - stannar på FL

Åh då förstår jag! Det känns ju som att de borde ha sett något på något ul hittills då, om det hade varit något fel. Förstår att du är orolig, men med medicinerna kanske ni, som du själv skriver, en ärlig chans för en gångs skull. Hoppas och håller tummarna för er!!

Precis. Tack, jag kommer så fort vi har varit på ul den 31/8 skriva om nyheten här

Ja om det hade varit något fel på den när vi var inne i v.9 så borde de kanske ha sätt de.

Jag har aldrig varit med om mf, men min kusin har haft två gånger på raden nu. De försöker, men de har det lite tufft nu efter andra mf. Jag hade INGEN aning om siffrorna för mf. Fick höra från bm nu att det är 1/4 graviditet som avslutas pga mf. 1/4!? 

Och nu när jag får vara med i ert gäng här så öppnas ögonen ännu mer.

Jag har aldrig haft mf, men med den faktan och statistiken som jag har fått så kan man inte låta bli att oroas. Även om man var orolig innan man visste. 

Har absolut ingen aning vad ni går igenom, men kan bara tänka mig hur tufft det är. Jag är väldigt glad över att ni som har haft den erfarenheten delar med er av er historia för att påminnas om mirakel som faktiskt sker i samband med graviditet.

Nu är jag i vecka 13 och det allra värsta illamåendet har gått över, men kvällarna är fortfarande jobbiga och jag går och lägger mig vid nio för att slippa kräkas. Är det någon som inte känner gravidpirr och pepp? När jag berättar för någon att jag är gravid känns det som att den personen är gladare än vad jag är. Allt är så abstrakt och allt dåligt mående gör att det är svårt att vara glad tycker jag. Jag hoppas att jag snart ska få känna lycka och glädje över att bära ett barn, men det gör jag inte än :(

Japp! Jag känner inte så mycket lycka som jag gjorde med första barnet. Är illamående hela dagarna och har knappt någon energi. För att inte tala om den obefintliga sexlusten och mitt humör :( Det ska bli skönt när ul är gjort och man vet att det är en bebis där inne. Inte för att det blir mer verkligt då utan för att detta blir sista gången jag är gravid. Ska lyfta mina tankar och känslor hos bm nästa gång så det inte är en depression som smyger sig på. Kände inte alls såhär under förra graviditeten. Då var jag lycklig från början till slut trots vidrigt illamående och låg energi.

Skönt att inte vara ensam med tankarna! Det här är mitt första barn och jag har drömt om att vara gravid i fem sex år. Nu känner jag mig mest bara besviken och arg. Vill inte må såhär! Blir också lite panikslagen när jag läser i alla appar att man ?ska? må bättre nu och att illamåendet ska ha gått över. Skräcken att behöva må såhär till mars!

Igår hade jag växtvärk. Inget konstigt för det har jag haft till och från under hela graviditeten. Men så var jag på toa och såg bruna flytningar och så kom det rosa när jag kissade. Bröt ihop fullständigt och grät och grät. Är i v 10. 9+4.

Ringde barnmorskan. Hon sa att då länge jag inte blöder så ska jag avvakta. Och så sa hon att man kan få så utan att det är någon fara men att hon inte kan säga att det inte är det. Och om jag börjar blöda ska jag ringa gynakuten. Och att hon hoppas att dom får se mig i slutet av månaden på inskrivning.

Det är mitt första barn och jag har längtat så i flera år på att skaffa barn så jag känner mig så orolig. Jag hoppas att det går vägen ändå. Känns som att det är 50/50 nu. Ville bara dela med mig.

Grattis alla och ull er som fått missfall så hoppas jag att ni snart kommer få en liten som mår bra!!! All kärlek till er.