Pappa missbrukar

Jag är uppväxt med en missbrukande kvinnomisshandlande pappa och vet precis vad du går igenom. Han har alltid varit aggressiv mot både mig, mina syskon och min mamma. Framförallt mamma har verkligen fått genomlida ett helvete med honom. Jag har inga fina minnen från min barndom, utan allt jag kommer ihåg är bråk och skrik.

Jag har inte alltid vetat att han har missbrukat, utan det var först när jag var runt 15-16 som jag förstod det. Han förnekar det fortfarande och jag är idag 27 år. Jag vet att hans missbruk kommer bli hans död, men det är ett val han har gjort och jag kan inte heller ta ansvar för hans handlingar. Vi har idag nästan ingen kontakt alls, då jag har valt att ta avstånd eftersom han får mig att må fruktansvärt dåligt, och nu när jag väntar mitt första egna barn vill jag inte ha honom i mitt liv heller för den delen.

Jag har många gånger saknat att ha en relation till min pappa, och jag kan ibland känna avundsjuka mot vänner som har en fin relation med sina pappor.

Mamma tog till slut mod till sig att lämna honom, och träffade sedan en ny man som jag och mina syskon kom väldigt bra överrens med. När han sedan olyckligtvis gick bort var det en enorm sorg för mig. Han var som en pappa för mig och för det är jag evigt tacksam. Att jag fick uppleva det som för många andra är helt normalt.

Det som kan göra mig ledsen idag är att jag vet att min pappa är väldigt ensam, och dom gånger han ringer väljer jag att inte svara. Det helt enkelt för att jag orkar inte med det turbulenta liv han lever. Men han har som sagt valt det livet själv, och det finns inget jag kan göra åt det.