Semester- då checkar mannen ut från allt ansvar

Det är precis den typen av jämställdhetsextremism som skapar problem. Fullständigt bisarrt att inbilla sig att det inte skulle råda relationsskillnad mellan mamma och pappa. Snart påstås det väl från dessa att pappan ammar också...

Men, när du tog din del av föräldraledigheten och din partner/ barnens mamma åkte till jobbet. Blev det inte så efter ett tag att barnet tydde sig till dig och det faktiskt var du som hade bäst koll på barnets vanor eftersom du hade det dagliga ansvaret?

Så var det i alla fall för oss. När jag varit hemma det första året så var jag absolut bäst på att tolka vårt barns signaler, men när det sedan var min mans tur att gå på föräldraledighet så dröjde det inte lång tid innan det förändrades.

Under hans år som föräldraledig var han definitivt den som bäst visste barnets rutiner. Efter att barnet börjat förskola och vi delar på ansvaret på ett annat vis så har det kunskapsglappet jämnat ut sig. Vi delar på hemansvar, barnansvar och sovmorgnar och han har, liksom anonym (Eva):s man inga problem att få gehör av barnet om han säger att nu får mamma inte störas.

Mamman har i regel närmast relation till barnen när de är små, varför de söker sig till henne. Således kommer hon att vara barnens centrum när hon är där. Därför händer inte det omvända eftersom barnen kommer att gå till mamman när hon sitter i soffan, medan pappan i större utsträckning får vara i fred.

Det är bara korkat att inbilla sig att mamman och pappan är lika och agera därefter. Det man ska göra är att inse relation Sheraton jag talar om och se till så att barnen inte kan komma till mamman när hon ska vila.

Det är dömt att misslyckas att inbilla sig att mamman ska kunna ta sovmorgon på samma sätt som pappan kan.

Vill man att mamman ska få sovmorgon måste man helt enkelt bestämma så att pappan och barnen åker i väg. Och då kan man faktiskt vara tydlig som mamma och be pappan om det.

Att bara säga till pappan att han har ansvaret och sedan bli sur när man blir väckt av barnen är direkt löjligt. Man bäddar för problem.

Så nog finns det män som gör hälften!

Mamman har i regel närmast relation till barnen när de är små, varför de söker sig till henne. Således kommer hon att vara barnens centrum när hon är där. Därför händer inte det omvända eftersom barnen kommer att gå till mamman när hon sitter i soffan, medan pappan i större utsträckning får vara i fred.

Det är bara korkat att inbilla sig att mamman och pappan är lika och agera därefter. Det man ska göra är att inse relation Sheraton jag talar om och se till så att barnen inte kan komma till mamman när hon ska vila.

Det är dömt att misslyckas att inbilla sig att mamman ska kunna ta sovmorgon på samma sätt som pappan kan.

Vill man att mamman ska få sovmorgon måste man helt enkelt bestämma så att pappan och barnen åker i väg. Och då kan man faktiskt vara tydlig som mamma och be pappan om det.

Att bara säga till pappan att han har ansvaret och sedan bli sur när man blir väckt av barnen är direkt löjligt. Man bäddar för problem.

Det går inte att göra hälften. Även det en utopi och påhitt.

Jag har i likhet med män i allmänhet inte haft någon längre föräldraledighet. Det är irrelevant för trådens ämne hur det ser ut i en udda familj där pappan varit hemman under så lång tid som du berättar. TS man är uppenbart ingen hemman.

Allt tyder ju på att det är ni som ät den udda familjen.

Det går inte att göra hälften. Även det en utopi och påhitt.