Jag är för att dela. Och det har gått jättebra att dela lika ända sen 1974. Så det är bara att dela på. Men jag vet också att folk arbetar skift, studerar, just har studerat och ska börja arbeta, går på tillfällig anställing, är arbetslösa, har småföretag , har många olika skäl varför de hellre fördelar sina dagar olika inom familjen. Och att vissa kan tillbringa väldigt mycket tid med sina barn utan att det syns i statistiken medan andra kan ta sina sex månader, och sen inte vara jämställd resten av de tjugo åren.
Tyvärr tror jag inte heller att det är så att om man bara delar lika så kommer kvinnolöner att stiga inom en viss tid. Då skulle kvinnor utan barn ha betydligt högre löner även i kvinnodominerade yrken. Och kvinnors löner skulle återhämta sej under livet, de flesta byter arbetsgivare några gånger och den tredje arbetsplatsen vet ju inte hur länge man var barnledig för 15 år sedan.
Däremot tror jag att om kvinnors löner i stora kvinnodominerade yrkesgrupper steg, så att fler familjer hade lika stora inkomster så skulle uttaget bli mera jämnt. Det är mycket begärt av en familj med låga löner, eller en lön och studiemedel/ a-kassa, att hjältemodigt offra sin privatekonomi för att kvinnors löner kanske ska öka i framtiden. Man måste börja i andra änden.
Men för alla som har varsin tjänst och kan avvara ev ekonomisk förlust så är det som sagt bara att dela på!