Jag ska skilja mig efter 5 års äktenskap och nästa 10 års relation. Smärtan över att två barn inte längre kommer att ha sin kärnfamilj kvar är så stark och får mig under stundom att vackla i mitt beslut.
Bakgrund; en relation som blivit allt mer fylld av aggression och bråk medan kärleken och intimiteten dött ut.
Hoppas att någon där ute i samma sits vill dela tankar och känslor här och kunna ge och få stöd när allt känns svart.
Hej! Jag är gärna delaktig i en sådan här tråd, för att hjälpas åt att stötta och peppa. Bra initiativ! Jag är inte helt framme än men är på väg mot ett beslut. Vet hur svårt det kan vara, och alla tankar som snurrar!
Jag är i samma situation som Funderar så är gärna också med. Har ett långt förhållande (20+ år) bakom mig men det har varit problem länge och nu börjar det ta slut. Vi har också två barn.
Det största problemet för oss är att jag inte är kär/attraherad och inte varit på mkt länge. Upplever också att jag gör allt jobb hemma med barn och hus medan han mest håller på med sina fritidsintressen.
Vi har försökt få till nytändningar flera gånger efter att jag velat skiljas åt men han har velat fortsätta ihop, men det har varat ett par dagar bara. Nu börjar han också förstå att det inte kommer gå och att min sexlust inte kommer tillbaka (jag har verkligen försökt!). Men det är en process att komma till beslutet och jag låter det ta den tid det tar.
Vi har ändå väldigt roligt ihop och han känns som en viktig familjemedlem som jag älskar och värderar som person vilket gör det svårare.
Låter jättebra med en stödtråd! :) Känns så läskigt alltihopa.
Det känns inte så och det är nog inte bara det som är problemet. Han ser liksom inte vad som behöver göras och är dålig på att planera även när han är hemma. Han kan tex byta en blöja om jag ber honom men gör det inte självmant. Tänker inte på att vällingen, toapapper etc kommer ta slut om vi inte köper in mer. Han vaknar inte av barnskrik på natten utan jag får ta allt sånt. Och ser inte att städ behöver göras... lunch måste lagas åt barnen...
Nu är han själv med det äldre barnet i en vecka (förutom att vi fått hyra in barnvakt till hans fritidsintressekvällar) så jag hoppas att det kanske ger någon insikt men misstänker att det kommer se ut som ett bombnedslag när jag och minstingen kommer hem... men hoppas förstås att bli förvånad.
Men fritidsintresset tar i princip 3 hela eftermiddagar och kvällar i veckan och han jobbar mkt (ofta jobbresor) så det känns som att jag är ensam nästan hela tiden.
Hej.
Jag är också i er situation. Min kille har gjort slut efter 12 år. Jag bor ff kvar i lägenheten men har min stuga på sommaren. Först när han gjorde slut ( förra sommaren) så fick jag panik och visste inte vad jag skulle ta mig till men nu har jag en plan :)
Hoppar in här. Tre barn i skolåldern, skilsmässan går igenom om nån månad, 15 års relation. Exet har förändrats till oigenkännlighet mot den jag gifte mig med med accelerande konflikt och gräl som resultat.
Huset säljs nu efter sommaren och bodelningen framåtskrider sakta. Håller som bäst på att skriver avtal för umgänge som ska fastslås i dom. Inte för att vi är oense utan ifall vi blir det i framtiden.
Exet har köpt en lägenhet och jag bor i sommarstugan just nu (grannkommun så det går bra att pendla). Vet inte riktigt vart jag vill bo än. Exet vill att jag tar över huset och det kanske skulle vara smart rent ekonomiskt. Men jag vill inte. Vill inte bo där det varit mycket bråk. Så vi säljer nu efter sommaren. Vart jag flyttar sen beror ju lite på vad vi får ut för huset....
Marknaden är inte optimal just nu.... men det man köper är ju också lägre i pris än för något år sen.
Ska någon av er ta över? Sälja med låsta lån låter ju lite dyrt...
När jag hade lugnat ner mig så började jag att tänka. Hmm, 52 år.. vad ska jag göra med mitt liv, tänkte jag.
Så jag bestämde mig för att jag och min hund ska flytta till en annan stad, börja om ett helt nytt liv, börja träna med hunden, utforska staden och leta smultronställen med min hund. Jag har all tid i världen när jag inte behöver tänka på nån annan än mig själv. Och hunden förstås. Ett helt nytt liv:) Det är inte helt ospännande skulle Kaj Pollak ha sagt :)) jag letar lägenhet för fullt men det är inte helt lätt. Men jag ger inte upp:) inte i första taget:)))
Är lånet väldigt stort alltså? Är i lite liknande sist, fast ändå olik... Tycker det känns skönt på ett sätt att det är fler som ändå kan tänka sig att sätta sig i en sämre ekonomisk sits för att på sikt må bättre, istället för att bara stanna för ekonomisk trygghet... ger lite hopp och tillförsikt. Hade ju varit jättefint om vi kunde stötta varann genom "kyrkråttetiden" :) Och kanske kunna ge varann lite råd och tips...