Låter som du har en bra plan! :) Ja, jag kommer inte heller hamna på gatan, menar bara att de flesta får ju en betydligt sämre ekonomisk sits som ensamstående, och jag tror att många skräms av det och stannar kvar av den anledningen. Är själv lite rädd för detta. Kan nog vara värdefullt med pepp kring detta, att våga släppa oron över ekonomin...
Känn igen det där. Alla ser bara den utåt sett perfekta föräldern / partner. Inom relationen visar sig något helt annat, kanske en helt vidrig människa till och med. Men den som lämnar är den elaka, den onda som splittrar kärnfamiljen. Medan sanningen är precis tvärtom.
Självklart ska barnen inte berövas sin upplevelse. Ordna så att de får stöd för bearbetning, kontakta BUP för samtalsstöd? Eller familjerådgivningen?
Med din mamma har ändå rätt. Man ska aldrig tala ner den andra föräldern inför barnen utan alltid försöka vara så neutral som möjligt.
Ja, vi har barn ihop. Jag valde att lämna henne pga lite olika saker. Jag mår mycket bättre efter att jag lämnat. om jag ser utanför förhållandet med henne så är hon en jätte snällt person osv. Men jag är så förbannad på henne och klarar inte av att prata med henne just nu. Ni som har barn med era ex, har ni varit i samma situation där ni inte klarat av att prata med den andre?
Jag är gärna med här. Skriver mer senare.
Tack, det är ett bra initiativ. Är jag ensam man här tros?
Malin, Det har varit katastrof! nu kan jag bara tala för mig själv, jag gillar mitt ex och kommer alltid älska henne med tanke på att hon är mitt barns mamma. Sen vårat förhållande började gå sönder så har vi försökt reparera det, men jag har jättesvårt för att släppa saker. För mig har det varit så att jag alltid har velat stanna i vårat förhållande, men jag har samtidigt aldrig kunnat släppa och lagt gamla saker bakom mig, det har tagit mig flera år att inse att det inte går att reparera något om man inte är berädd att lägga ALLT gamalt bakom sig. Nu har jag lämnat och håller fast vid det beslutet. Vi har barn ihop och jag är fullt medveten om att vi måste ha en bra kommunikation. Men samtidigt som jag sa innan, Just nu är jag så arg och bitter så jag klarar inte av det.
det låter inge vidare, obehaglig hur? Jag delar gärna mina tankar och lyssnar gärna på dina. Jag vill inte bli för personlig i en öppen tråd dock. Men PM mig om du vill dela djupare saker.
Okej jag förstår. Nej, faktiskt inte. Det kanske är något bra. Har du själv varit på något sånt?
Okej. Hur känner du inför allt nu då?
Hänger på här.
Separerad sen 2 månader, 1 gemensamt barn. Jag bor kvar i huset, löste ut min exman. Har en villa på landet med lite mark och hästar. Barnet är 10 år och bor varannan vecka. Kan också känna sorg över att barnet inte får växa upp i kärnfamilj.... Har helt ok kommunikation med min exman. Vi har egentligen aldrig bråkat eller så men kände att kärleken bitvis försvann eftersom jag upplevde att han aldrig var riktigt nöjd och jag försökte ändra min för att rädda äktenskapet.