Dåligt bemött efter missfall

Hej!

Jag är/var gravid i vecka 5 eller 6. Jag gjorde flera, flera graviditetstest och var även sen men min mens. Graviditetstesten jag gjorde var av olika märken och typer. Hade även kontakt med BM som även ansåg att jag var gravid. Fick igår kväll en blödning, inte speciellt mycket, men ändå började oron komma. Imorse var det mer blod, men inga direkta klumpar i, men magsmärta däremot. Min sambo tvingade in mig i bilen och körde till Gyn-akuten på Sahlgrenska i Göteborg. Vi blev bemötta på ett mycket otrevligt sätt av personalen. Den första sköterskan som vi pratade med sa att jag skulle få lämna urinprov och ett blodprov först. Jag gick först för att lämna urinprov, men det bara rann (forsade) blod nedför mina ben så jag kunde inte lämna först. Det var även en del klumpar. Jag berättade för en annan sköterska om blodet. Sköterskan blev irriterad på mig och tvingade mig att gå och köpa något att dricka för att annars skulle jag inte få någon hjälp. Konstigt att dom inte ens frågade mig om ett glas vatten? Liksom hur svårt kan det vara? I alla fall så gick min sambo och köpte en dricka till mig, försökte att få i mig halva. Mina tårar forsade nedför kinderna och personalen såg detta, men ingen frågade hur jag mådde eller något. Jag lämnade urinprov och lyckade få ur några cm urin i burken. Vi väntade en lång stund på att jag skulle få lämna blodprov, men ingen sköterska kom och ropade upp mig. Till sist kom en sköterska ut i väntrummet och berättade för oss att graviditetstestet var negativt och att det inte alls var något missfall. Hon berättade detta högt och tydligt inför alla andra som satt i väntrummet. Jag förklarade för sköterskan att alla test som jag har gjort hemma var positiva och att jag gjort ca 10 st. Hon skrattade åt mig och frågade varför jag i hela fridens namn har gjort så många test. Jag har tidigare haft missfall, dock pga en misshandel samt en bilolycka i två tidigare förhållande så jag VET hur missfall ser ut och känns. Det som jag har ÄR missfall och jag känner mig fruktansvärt kränkt av personalen på Gyn-akuten på Sahlgrenska. För att inte tala om min sambo, han mår sämre än vad jag gör. Jag har aldrig sett honom gråta och han mår fruktansvärt dåligt. Jag har hemska smärtor i samband med blödningen, tar både Citodon och Stesolid för att smärtlindra, vilket hjälper en hel del. Dessa läkemedel fick jag givetvis inte utskrivet idag, utan har dessa sedan tidigare för andra orsaker.

Givetvis ger vi inte upp, vi ska försöka igen när alla rester kommit ut från mig. Men hur kan personalen behandla patienter såhär? Jag känner inte för att ens besöka Mödravårdscentralen efter detta. Är mer rädd för sjukhuset än ett nytt missfall.

Någon mer som blivit illa bemött på Gyn-akuten på Sahlgrenska i Göteborg?

Akinahla

Äldre 22 Jul 22:17

#3

Jag vet ju att man kan blöda under graviditeten, men det är ju klumpar som kommer ur. Alla missfall kan ju se olika ut från gång till gång, det vet jag också. Det jag glömde skriva var att sköterskan som berättade att graviditetstestet var negativt sa ?kolla här, det är negativt? och visade endast deras journalanteckning med ett kryss i rutan för negativt-test. Det bevisar ingenting för mig. Jag ville se själva testet.. Det kändes som om dom hade mycket att göra och ingen tid för mig..

Akinahla

Äldre 22 Jul 22:18

#4

Annita skrev 2018-07-22 22:17:35 följande:

Har ingen erfarenhet av vare sig det ena eller det andra, men vill skicka en kram. Så hemskt dåligt ni blev bemötta :(

Tack, det behöver vi <3

Akinahla

Äldre 22 Jul 22:36

#7

Anonym (Fy) skrev 2018-07-22 22:29:00 följande:

Om du orkar tycker jag absolut att du ska höra av dig till sjukhuset och berätta vad som hänt. Att någon är otrevlig är svårt att göra något av även om det är bra att informera sjukhuset om det! Däremot gäller tystnadsplikt så det var ett direkt tjänstefel att ge dig "beskedet" i väntrummet bland andra patienter! Jag hoppas att du hör av dig till sjh och trycker på den punkten, den sköterskan ska ha sparken.

Jag beklagar det ni behövt uppleva och det dåliga bemötandet, förstår att ni mår skit och är jätteledsna nu. När jag fick ett tidigt missfall åkte jag inte in utan velade mellan att betala för ett privat ultraljud, och att vänta någon vecka och göra ett nytt test - valde det sistnämnda. Om ni råkar ut för det igen finns ingen anledning att åka in (så tidigt), ifall det är till någon tröst? De kan och gör inget ändå även om jag förstår känslan att vilja åka in. All lycka till er

Jag ville inte åka in egentligen, men min sambo tyckte absolut vi skulle göra detta med tanke på att det är hans första graviditet någonsin. Så jag gjorde det mest för hans skull.. Jag är läkare (med medicinsk inriktning), men har ingen direkt erfarenhet av gynekologiska utredningar eller liknande. Nu pratar min sambo om att jag ska äta några tabletter för minska risken för missfall igen, han läste på en sida från hans hemland. Jag äter redan Folsyra, men antar han menar att det är vitaminer som man köper på Apoteket receptfritt

Akinahla

Äldre 24 Jul 11:14

#11

Anonym (Happ) skrev 2018-07-23 22:58:22 följande:

På ett annat forum skriver du att du har borderline och adhd och undrar om du kan ta stesolid, evalanse och sömntabletter plus lite till som gravid och här är du läkare med medicinsk inriktning. Hur ska du ha det?

Jag är läkare med medicinsk inriktning, men jag arbetar inte inom psykiatrin och har därför inte stor koll på just dessa mediciner.

Akinahla

Äldre 26 Jul 14:18

#14

Anonym (aldrig ensam) skrev 2018-07-25 01:42:14 följande:

Kära trådstartare,

Jag fick aktivera ett väldigt gammalt konto för att kunna svara dig. Jag vill säga att du är INTE ensam med dina erfarenheter av Sahlgrenskas gynakut. Jag har varit med om fruktansvärda händelser där, och både själv upplevt och sett andra utsättas för uselt beteende av personal, även alldeles nyligen.

Bl a alldeles nyligen, då vi bara var två patienter på hela gynakuten. Jag hade sällskap, den andra kvinnan var ensam. Fyra sjuksköterskor arbetade. De satt och pratade strunt om sina privatliv, jag hörde dem hela tiden. I flera timmar låg den andra patienten där, utan att någon frågade om hennes smärta, om hon behövde vatten eller hur hon mådde. Det var min man och jag som fick hålla uppsikt över henne.

Maken till lättja och arrogans var det längesedan jag såg, och det fanns INGA ursäkter. Det hände ingenting på akuten. Sedan lyckades annan personal på akuten misslyckas med att följa min planerade vård, slarva och sjabbla trots att det bara var att läsa innantill. En annan gång höll jag på att förblöda. De har dessutom missat utomkvedshavandeskap för att de förlitade sig på urinprover i stället för de mer tillförlitliga blodproverna, vilket ledde till oerhört mycket lidande. De har grava problem på den där enheten, och det drabbar patienterna hårdast.

Det du beskriver gör mig ännu mer förbannad, för det vittnar om en otrolig empatibrist, fullständig avsaknad av fingertoppskänsla, ren idioti och därtill det oerhörda och fullkomligt oacceptabla i sekretessbrottet. Därtill är det korkat att inte fatta att hcg-nivåerna kan ha sjunkit och att du därmed hade rätt, fastän urinstickan inte gav utslag.

Det finns ingen anledning för någon att finna sig i sådant här bemötande, sådan låg nivå på vården, hur mycket vi än blir itutade att vi är hysteriska, gnälliga nervvrak som söker vård för lättvindigt. Det är en livsfarlig kvinnosyn, särskilt cementerad i den usla och underprioriterade kvinnosjukvården, som skördar både kvinnors och barns liv varje år.

Tvivla inte på din upplevelse. Du är inte ensam om den, och de gjorde inte rätt mot dig. Om jag var du hade jag vänt mig till patientnämnden och tagit stöd av dem för att lyfta frågan gentemot sjukhuset. Jag hade också kontaktat vårdenhetschefen på gynakuten och varit oerhört tydlig, utan att ursäkta mig själv. De ska ta dig på allvar, för det du upplevde var allvarligt.

All lyckönskan till dig framöver, och all styrka till dig och alla andra som tvingas till samma upplevelser.

Tack för du tog din tid att skriva!

Jag vet ju att det är slitsamt inom vården då jag själv arbetar inom det området, men att behöva bli behandlad som skit ska ingen utsättas för. Framförallt inte när det är känsligt och man förlorar sitt barn (som man börjat älska även om man inte ens träffats). Vi kommer att kontakta Sahlgrenska Gyn-akuten, för detta är inte alls okej.

Jag tog ett grav test på lördagseftermiddagen då jag fick se lite blod på pappret, testet var positivt. Sedan på söndagsmorgon kom mer blod och framförallt en enorm smärta och det var då min sambo tvingade in mig i bilen och till akuten. Jag gjorde ett grav test hemma igen senare på kvällen som visade negativt.

Dåligt bemött efter missfall

INNEHÅLL