Forum Attachment Parenting - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur konkret göra med den här separationångesten?

    Mån 23 jul 2018 18:55 Läst 1847 gånger Totalt 2 svar
    Mån 23 jul 2018 18:55

    Hej!

    Min fina lilla tjej har nu blivit 1 år (oj vad tiden går ;) ) och visst har hon alltid varit mammig och med stort närhetsbehov, men nu har det blivit ännu värre. Hon verkar tro att jag ska försvinna från denna jord varje gång jag lämnar rummet och ska jag gå och duscha eller t.o.m. åka hemifrån en stund så gråter hon helt hysteriskt stackarn. Pappan har alltid varit väldigt närvarande och är en helt fantastisk pappa, men tyvärr funkar han bara när jag inte är hemma nu. Det går bra att leka allihop tillsammans men inte bara pappa, då börjar hon bara skrika till slut. Jag ammar och vi samsover och vi försöker båda ge så mycket närhet som hon vill ha.

    Nu till en konkret fråga i det här. Ibland måste jag ju gå ifrån henne. Det kan ju vara om jag ska duscha eller åka och jobba t.ex. (Pappa är pappaledig nu) . Jag har haft semester nu i 4 veckor så varit med henne mycket, men nu ska jag börja jobba igen (50%) så måste veta hur jag ska agera. Hur ska vi göra med den här separationångesten om man vill följa AP-linjen så mycket som möjligt?

    Ska man vinka glatt Hej då till en dotter som är fullkomligt hysterisk varje dag? Det känns så fel att liksom totalt ignorera hennes känslor.

    Ska jag gå iväg när pappa och hon har roligt i hennes rum så att hon inte märker nåt? Jag har ju läst att man inte ska smyga iväg, men gör jag det så är hon ju glad hela tiden...känns ju spontant bättre...

    Eller ska jag bara känna som att jag gör fel som jobbar just nu och försöka sluta med det, och tillmötesgå henne hela tiden så långt det bara går? Typ ha med henne in i duschrummet, komma hem på mammaledighet igen etc. ?

    Vi hatar när hon blir så där ledsen och det känns så fel och respektlöst för mig när jag tittar på henne, ser henne bli helt hysteriskt ledsen, hon ser att jag ser det, och ändå väljer jag att (ur hennes synvinkel) överge henne i den stunden.

    Och jag vet, jag överger henne inte och hon har det jättebra hos sin pappa och blir jätteglad igen på några minuter. Men just i den stunden , när hon är så där ledsen, så märker hon ju att jag väljer att inte lyssna på henne. Blir inte det fel budskap? Och blir det dessutom inte väldigt fel att pappa då i den ledsna stunden "håller henne fast från mig" eller tar bort henne från mig?

    Eller tänker jag bara helt fel?

    Kram o tack på förhand för alla kloka råd!

  • Tis 24 jul 2018 08:41 #1

    Smyg inte iväg utan vinka och säg hejdå fast hon blir ledsen. Då blir det ändå tydligt för henne att du tänker gå. Att hon blir ledsen är en naturlig del av hennes utveckling och tyder ju bara på att hennes anknytning till dig är stark. Sen kan man tycka det känns jobbigt.

  • Tis 24 jul 2018 08:59 #2

    Att smyga iväg tror jag inte heller på, men man kan heller inte skydda dem från allt. Fakta är ju att ibland MÅSTE mamma och pappa vara någon annanstans, man har jobb, och saker som måste avklaras utan barn närvarande och du gör nog henne snarare en otjänst om du gör allt för att hon inte ska bli ledsen, säga hejdå och att vara ledsen är ju en del av livet. Däremot så har hon ju rätt till sina känslor att det är väldigt jobbigt när mamma går och hon vill helst inte att du gör det, så att försöka vara glad och tjoig för att hon inte ska tycka det är jobbigt är inte vad jag hade gjort heller utan gå med i känslan och bekräfta att det är jobbigt att säga hejdå, men att vi ses snart igen. Att pappa håller i henne är väl också egentligen positivt, hon är ledsen och får ju vara hos en annan viktig anknytningsperson, hennes pappa, jag tror inte hon ser det som att han tar dig från henne på något sätt.

    Jag förstår din känsla, man går ju sönder inombords när barnen blir så där ledsna, men vi måste tillåta dem att få bli det också.


    Mamma till en liten pojke sedan 9-12-17
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll