Julibebisar 2018

Vi hade en förskräcklig natt till i dag! Alice vaknade vid 22 och var otröstlig. Allt vi gjorde hjälpte i två minuter och sedan var det skrik och gråt som aldrig förr. Som att hon hade ont nånstans, men alvedon hjälpte inte heller. Vid 23 tog sambon med henne ut i barnvagnen och till slut somnade hon. Och vaknade igen en halvtimme efter att de kom in, och så började hela cirkusen om. Då fick han för sig att lägga henne på mage och då slocknade hon och sov till typ 05 innan hon ville ligga på sidan.

Ingen aning om vad som var fel, hon gav inga indikationer på att nåt var fel under dagen och idag har hon också varit som vanligt (bara lite mer trött).

Själv har jag gått i två dagar och haft en ensidig nackspärr. Den har ett smärtcentrum strax under skallbenet och liksom strålar upp i huvudet och ner i nacken. Typiskt jätteoskönt. Värktabletter hjälper lite men inte helt. Tyvärr tål jag inte Voltaren, annars hade det varit perfekt nu.

Kan det ha varit tänderna?

Ingen aning. Som sagt, alvedon hjälpte inte. Det har inte kommit ut någon tand än och hon har inte reagerar så där mer, varken före eller efter den natten. I natt sov hon hela natten utan uppvak, för första gången! Hoppas det håller i sig.

Edward sover ju också som en kratta och vaknar 1-2 ggr på kvällen och gråter och gråter. Det har han gjort typ varje kväll den senaste veckan. Man hör att det är skillnad på gråten mot det vanliga nattgnället. Stora tårar rinner nerför hans kind. Men jag tror absolut att det är en jobbig utvecklingsfas som tar musten ur honom, gör honom extremt mammig och vill att jag ska vara nära nära. Så när han vaknar på kvällen och jag inte ligger där bredvid så blir han helt förkrossad. På natten duger det med att räcka ut en arm och känna att jag är där.

Har för mig att hans syskon hade en liknande period när de var 8-9 månader.

Just nu gäller det bara att finnas nära och stå ut på natten. På dagen är han oftast en solstråle så det är jag ju tacksam för.

Det kanske är lika för Alice?

Det låter som att du beskriver separationsfasen. Hon håller sakta på att ta sig ur den och har inte riktigt haft några större sömnproblem pga den. Hon verkar vara väldigt trygg av sig och har lätt för att somna om av sig själv (så himla skönt! Hennes bror var inte så) så jag tror inte att det var det. Kanske magont bara, även om hon inte verkade gasig.

Nåt som är så himla skönt är att hon har blivit väldigt självständig nu när hon kryper. Man kan sätta henne i hallen och sedan gå iväg och laga mat, hon roar sig själv med att upptäcka saker. Jag kan lämna henne och hennes bror tillsammans och så leker de med varandra (i den mån en bebis leker med någon annan) läääänge. Jag trodde att det skulle bli jobbigt när hon började ta sig runt och kunde få tag på hans leksaker men ikke! Han verkar tycka att hon bara blir roligare och roligare så nu kan han t o m dela med sig lite av leksakerna :) Jag kan inte sluta upprepa det: de bästa barnvakterna är andra barn!

Hur sover era bebisar nu? Min lille har börjat vakna i panik i lördags vaknade han en gång, söndag-måndag massa gånger och inatt vid 22 och 24. Han är totalt otröstlig och ärligt vet jag inte hur vaken han är. Han försöker komma ifrån mig och tittar liksom vettskrämt runt sig. Men nattskräck känns väl väldigt tidigt? Han är snuvig och har 38-38.5 i temp. Som vanligt på dagen så inte öronont eller så. Inatt skrek han konstant i 1 1/2 timme vilket han aldrig någonsin har gjort. Tillslut klädde jag av oss och selade upp honom hud mot hud, vankade runt i huset i 30 minuter. Han fick en alvedon då också. Sen somnade han och sov till 6.30. Jag tycker så synd om honom. Plingade precis i telefonen att nu påbörjar ni språng 7... har någon varit med om nattskräck och hur bemöter man dem bäst? Kan ju inte låta honom ligga och skrika i två timmar i sängen och bara klappa honom. Föräldrahjärtat pallar inte det.

Det låter lite för extremt för att bero på utvecklingsfasen iaf (tycker jag). Jag har märkt viss skillnad i sömnen nu när hon är i utvecklingsfas. Hon är ytterst svårsövd på dagen, vilket leder till att hon är övertrött på kvällen och har jättesvårt att somna trots att hon är supertrött. Fint är det alltså -.-

Jag har själv ingen erfarenhet av nattskräck men min väns äldsta har haft det i flera år och enligt henne kan man bara försöka trösta och vänta på att det ger med sig. Men kanske att det är olika beroende på barn. De ska ju iaf inte lida av det, som jag har förstått det. De minns inget av det när de är vakna.

Låter ju som nattskräck. Jag hade gjort som du, tagit upp honom och låtit honom ligga hud mot hud och bara hållit om. Försökt amma hade jag nog också gjort för det är Edwards stora tröst.

Hår är det sjukstuga, Edward är så förkyld och har över 39 graders feber. Tycker alvedonen hjälper sådär. Hade bara gröna suppar som är upp till 10 kg. Så ska testa de lite starkare som jag lyckades hitta idag så får vi se.

Så nätterna är förstörda pga det.

Åh, stackars liten :( Det är ju så jobbigt när de små är sjuka! Snor överallt och noll sömn för föräldrarna. Hoppas han mår bättre snart!

Två nätter utan panikskrik, tack och lov. Dock är han snorig och frustrerad över att han inte kan puppa utan att hålla på att kvävas. Så varje nattning är liksom en prövning då det är så han nattas. Duschade länge med honom och då släppte värsta snoret så han kunde somna vid bröstet men kvällarna är sjukt oroliga för honom. Hade dessutom varit borta hela dagen så mina bröst höll på att sprängas och ingen hjälp kunde jag få av honom direkt (tack duschen!). Somnade vid 22 igår igen, vanligtvis sover han senast 19.30... antar att det är snoret som stör allt. Fortfarande lite feber.

?Säger? era bebisar något? Otto säger ?Eee däää? och ?tttttttittaa? , men gulligast och tydligast är kissen som han kallar ? ttttiissss?. Han älskar kissen. Vi har hund också som han härmar, han går runt med sakerna i munnen precis som hunden. Ser så roligt ut när de båda kommer med en bitleksak i munnen. Som baloo och mowgli.

Nu står han mot allt. Har börjat släppa men ingen balans för att stå utan stöd än. Trapporna är det bästa som finns..... att gå med stöd har han inget tålamod till utan kryper helst.