Tack för att du delade med dig av din historia. Det uppskattar jag. Något som jag kan relatera till och nån som haft det som jag har det nu.
Har UL om 2 veckor igen och sen KUB strax efter. Jag hoppas att jag kan koppla av lite mer sen och njuta av det. Har fått för mig att jag också kommer bli mer avslappnad när vi börjar berätta och jag inte behöver hålla tyst om det utan kan prata med andra.
Tack för tipsen på vad jag kan prova att distansera tankarna och oron med när den kommer ??
Att du oroar dig när du inte känt bebisen på ett tag förstår jag fullt ut. Jag tror inte att min oro kommer försvinna förän att barnet ligger hos oss och mår bra men då kommer nog nästa oro ;)
Vi upplevde en hemsk sak i familjen i våras. Min svägerska väntade barn och det slutade tyvärr med att barnet dog i magen och kom till världen utan andetag så det ligger i mitt bakhuvud och guppar men ska försöka njuta av min graviditet så snart som möjligt. Allt kan jag inte påverka men det jag kan påverka där kan jag göra det som är bäst för mig och bebis.
Lycka till med bebisen och håller tummarna att allt går bra för dig. Efter dom orden, att inte kunna få barn på naturlig väg och sen lyckas i alla fall gör att det man gått igenom har varit värt det :)
emhu skrev 2018-07-29 22:29:56 följande:
Jag har nyss gått igenom samma sak. Fick veta i januari att jag var gravid efter att tidigare fått veta att jag med största sannolikhet inte kommer kunna få barn på naturlig väg. Jag levde som i en bubbla fram till kub-ul i vecka 12. Gjorde ett vul i vecka 8 som visade ett embryo i perfekt storlek och tickande hjärta men det var först efter kub som jag började tro på det på riktigt. Jag kommer i stort sett inte ihåg vad jag gjorde i livet fram till vecka 12+0. Jag grät en massa vet jag :) efter det har jag kunnat slappna av litegranna. Nu är jag i vecka 33 och får panik om jag inte känt bebisen på ett par timmar. Inte så upplyftande svar det här kanske...men jag tror att det är helt naturligt att man känner sig orolig, särskilt när man har gått igenom mycket för att ens bli gravid. Huvudsaken är att oron inte tar över för mycket. Jag önskar nu att jag hade njutit lite mer av graviditeten under de veckor som jag har mått bra (kräktes fram till vecka 20).
Det som jag har gjort när oron har tagit över för mycket är att göra saker som i vanliga fall får mig att må bra. Till exempel ta ett bad, pyssla, ta en promenad med någon bra ljudbok i lurarna etc. Försök att få lite distans till katastroftankarna. Och blir oron alldeles för jobbig så kan du alltid kontakta din bm som kan sätta dig i kontakt med en kurator.
Och sist men inte minst - du har redan tagit dig en lååång väg och de allra allra flesta graviditeter som kommit så långt som din slutar med en frisk bebis!
Lycka till!!!
