• ESEP

    Sen 11 månaders

    Vet att det finns otaliga sådana här trådar men då jag inte tycker någon stämmer in på oss startar jag en egen.

    Har svårt att släppa oro över min bebis då han hamnar mer och mer efter. Motoriskt har han varit sen i det mesta, dock aldrig utanför vad som fortfarande anses normalt.

    Han är 11 månader,

    Han reagerar aldrig när man pratar med honom, gör man något roligt läte kan han titta och skratta utöver det fångar man inte hans uppmärksamhet.

    Han vinkar inte.

    Han kan inte slå ihop två klossar.

    Klappar inte händerna.

    Jollrar sparsamt.

    Förstår inga ord inkl mamma, pappa.

    Skrattar man skrattar ofta han, blir ledsen om andra gråter.

    Mycket missnöjd och har varit hela sitt liv.

    Finns det någon som känner igen sig? Hur har det slutat? Jag vet att man inte ska reflektera för mycket och att han fortfarande är liten men det är enklare sagt än gjort.

  • Svar på tråden Sen 11 månaders
  • ESEP

    Ja :)

    De mätte allt man kunde i den åldern och fick godkänt på allt. Om det blir tal om logoped senare kanske det görs en till men hon tyckte allt såg jättefint ut.

  • ESEP
    fjanten skrev 2018-07-30 11:39:57 följande:

    Ge det tid, vissa är lite senare än andra. Oroade mig för min son jag med. Han kröp inte (förrän efter han börjat gå), utan ålade/hasade istället. Gick inte "ordentligt" (alltså mer än något steg) förrän han var 13,5 månader. Slog ihop klossar vid 12,5 månader. Klappade händerna typ då. Började först jollra nyanserat efter 18 månader. Så jag var liksom övertygat om att det var något som inte stämde...

    Sedan kom utvecklingen som från en klar himmel runt 2 år. Han började prata mer och mer. Hoppa. Klättra. Rita cirklar. Cykla med trehjuling. Sjunga hela sånger. O.s.v.

    Nu vid 2,5 pratar han i tre-fyraordsmeningar på svenska och engelska. Kan hela alfabetet på engelska. Kan räkna till tjugo på svenska och engelska. Klättrar HÖGT. Cyklar på tvåhjuling med stödhjul. Kan hoppa på en fot. Kan alla färger. Ganska tidig helt plötsligt med andra ord!

    Fram tills nästan 22-23 månader var jag dock helt övertygad om att något inte stod helt rätt till... Så låt det ta sin tid! Om inte BVC oroar sig så tycker jag inte att du behöver göra det heller


    Åh vad skönt att höra! :D Haha men kan ju inte sluta jämnföra och fundera. Gör inte saken bättre att alla runtomkring är tidigare än vanligt.

    Tack för svar.
  • ESEP
    Anonym (Ja) skrev 2018-07-30 11:49:29 följande:

    Min dotter var nästan precis så vid 11 mån. Har ditt barn varit förkyld mkt? Är det bara bvc som kollat hörseln eller även på hörmottagning?

    Hon hade varit förkyld jättemkt men aldrig haft ont i öronen. Vi envisades att ngt måste vara fel trots att bvc sade att hörseln var okej. Fick till slut komma till hörselmottagning och där visade det sig att hon inte hörde ngt under 65 db. Dvs hon kunde höra vissa ljud men inte vanligt tal.

    Blev operation och där visade det sig att hon haft många dolda öroninfektioner som hon inte haft ont av plus hade vaxproppar. Man tog bort propparna och tog hål på trumhinnorna. Dagen efter började hon vilja att vi skulle peka på bilder och säga vad det är. Några dagar efter sade hon sitt första ord och nu 2,5 mån efteråt säger hon 20 ord.

    Hon är lite äldre än din son så är fortfarande mkt efter och vissa problem kvarstår som att inte ge mkt uppmärksamhet, dålig ögonkontakt och hon vinkar/pekar otroligt sällan. Men jag tänker att även om ens barn kanske har autism eller någon utvecklingsförsening så kan det finnas andra problem som kan fixas som gör det värre. Allt behöver inte bero på samma sak.

    Fråga gärna om du undrar något :)


    Han har varit nästan konstant förkyld och har själv varit öronbarn så har haft dessa tankar. Dock gjordes det tester på hörselmottagningen. De kollade tryck (alltså om det fanns vatten i örat), den som gjordes på BB och de kollade så att han hörde 3 olika frekvenser allt utan anmärkning.
  • ESEP
    Anonym (Ja) skrev 2018-07-30 12:27:32 följande:

    Då är det kanske okej... men de hittade inget vatten i örat på min tjej med mätaren heller. Operationen visade ärrbildningar och att det förmodligen kommit och gått dvs varje infektion gav vatten som sedan försvann av sig självt men sedan kom nästa så nära inpå. Hon hade ovanligt trånga hörselgångar så de trodde det var därför hon fick så här. Jag har inte varit öronbarn själv men har det i släkten. Vaxpropparna hittade de inte heller innan själva operationen utan där trodde även öronmott att hon inte hade såna. Men hon var lite äldre, 17 mån då så kanske var svårare att undersöka än en 11mån.

    Konstant sjukdom kan också försena utvecklingen om all energi läggs på att bli frisk...

    Men som sagt tror jag inte allt beror på hörselproblemet för min flicka heller. Lite frågor till dig;

    1. Hände ngt speciellt under graviditet och förlossning? Vad vägde han vid födsel?

    2. Hur äter han? Tycker om det mesta eller är petig?

    3. Har han pincettgrepp och när kom det isf? Är han i senare delen av normalt både fin- och grovmotoriskt?

    4. Hur reagerar han om ni slår ihop lock bakom ryggen när han inte ser?

    5. Vad tycker han om musik/klapplekar?

    6. Hur är ögonkontakten?

    7. Hur är sömnen?


    1. Nja inget annat än långdragen. Vikt 2,8 med gulsot och lågt glukos som han fick dropp för. Detta var enligt läkarna inte tillräckligt för att det skulle påverka honom senare.

    2. Går i faser men inget som känns konstigt.

    3. Pincettgreppet kom nästan tidigt. Dock har han blivit sämre på det nu men misstänker att det kan ha med maten att göra. Äter nämligen inte om han inte får plocka själv och då tar han en hel näve och trycker in :D

    4. Han tittar men har aldrig reagerat kraftigare på starka höga ljud. Alltså med rädsla för plötsliga smällar osv.

    5. Älskar musik och kollar gärna när man sjunger klappa händerna.

    6. Kollar inte ofta på en och går nästan aldrig att få hans uppmärksamhet. Tar man han och pussar och vänder osv så han skrattar högt kollar han gärna. Samma om man får till ljud så han skrattar kollar han.

    7. Går upp och ner men inte värre än genomsnittet skulle jag säga.

    :D

    Misstänker du diagnos eller tror du det är rester från öronen på din flicka? Något bvc oroar sig för?
  • ESEP
    Anonym (Eva) skrev 2018-07-30 13:24:38 följande:

    Ger han ögonkontakt och går det att behålla ögobkontaken? söker han er blick när han vill något?


    Väldigt sparsamt men den finns ju där. Speciellt när man busar med honom, dock ganska kortvarig. Ja men det gör han nog, tittar till lite snabbt isåfall.
  • ESEP
    fjanten skrev 2018-07-30 12:40:13 följande:

    Kan ju nämna att min son har och har haft problem med hälsan sen han föddes. Han har förkylningsastma, och sep-apr är han i princip konstant sjuk. Sedan föddes han väldigt stor (4,7 kg), med kort tung- och läppband så amning fungerade inte - och han var dålig i magen hela bröstmjölksersättningstiden (och fortfarande en del). Så jag misstänker att sådant tar energi från små barn, och därmed hämmas utveckligen lite.


    Ok, min son var inte riktigt så sjuk men hade också problem. Precis samma med ersättning och magen (fick Althera och hela den biten ett tag), svår kolik. Då hoppas jag att han utvecklas som din son, lite sen i starten bara :)

    Tråkigt med förkylningsastma, hoppas det blir bättre med tiden! Jobbigt när de små blir sjuka, speciellt så långvarigt.
Svar på tråden Sen 11 månaders