Stanna eller gå
Hej,
jag och min sambo har haft det trassligt ett tag. Vi har två (små) barn (3,5 och snart 2) och det är jag som tar hand om dem, likaså hushållet. Sambon jobbar mycket och när han väl är hemma, så är han passiv och tillbringar sin tid mest framför TVn.
Barnen har ingen anknytning till honom eftersom han är borta så mycket/inte så värst engagerad i dem när han är hemma (på sin höjd titta i en bok/på plattan ca 30 min/dag, 1-3 ggr/vecka) Han påstår att det är min uppgift att få honom att känna sig mer inkluderad i familjen, att jag måste hjälpa dem att knyta an till varandra. Jag har blivit anklagad för att jag har förstört hans liv genom att få honom att flytta hit (från ett annat Europeiskt land) att han är med mig bara för att han inte har något annat val, han har även sagt att om det tar slut, så åker han tillbaka men att han då tar barnen med sig, att jag bara ser barnen och inte honom osv. Detta har pågått i ca 3 år men har eskalerat det senaste halvåret. Jag orkar snart inte längre och det har jag sagt, att jag inte längre vet vad jag vill och att jag inte vill ha på samvetet att jag förstört en annan människas liv. Detta har tagit hårt på mig.
Senaste veckan har han visserligen svängt lite och sagt att han stannar "någonstans i närheten av oss" om det skulle ta slut, för det är schysst mot barnen att ha en pappa, han har även undrat om varannan vecka lösning men hur ska han ta hand om dem, han som bytit på minsta 4 ggr och barnet blir snart 2? Han har aldrig nattat, gått upp nattetid för att trösta, aldrig förberett inför förskola, frukost, duschat dem (under gråt, skrik och protester) 1 gång.. Hur ska det gå och hur ska det gå med barn som numera säger ifrån och inte vill?
Jag vet inte längre vad jag vill.. Jag vet däremot att jag inte vill vara utan barnen så länge och är orolig för hur det ska gå i och med hans bristande omvårdnadsintresse här och nu och går aldrig i livet med på att han tar med sig dem "hem".
Någon som har något råd att ge? Onödiga och dumma kommentarer undanbedes, det har jag så det räcker..