Destruktiv relation med "hans" barn och känner mig som inneboende
Jag har träffat en man i nu 2 år. Jag lovade mig själv att inte träffa någon med yngre barn, eftersom min egen dotter var utflugen. Men kärleken är blind och den går inte att styra.
Jag hade precis som mål att flytta utomlands och leva livet och sökte någon som delade samma värderingar och hade samma mål. Någon utan barn eller med vuxna barn. Hursomhelst så bodde jag ändå utomlands i nästan ett halvår under vårt första halvår och vi höll kontakten, träffades etc, men jag hade hela tiden ögonen öppna för annat.
Flyttade hem till Sverige då vi först var särbos och senaste halvåret har jag bott hos honom och hans 2 barn (12 & 15 år som han har varannan vecka) några mil utanför storstaden. Jag tycker det är jättejobbigt med flickan som är 15 år, eftersom vi saknar kemi helt och hållet. hon är iskall och jag är iskall tillbaka. Pappan skämmer bort dem något fruktansvärt och tycker att dem ska resa minst 3 ggr/år, flickan har säkert 10 par adidas/nike skor bara hos pappan och en apple dator hos pappan och en hos mamman, hon rider och är helt enkelt en mycket krävande tonåring. Jag stör mig på att dem skäms bort så...men har inget att säga till om där!
Jag hyr ut ett rum i min lägenhet i stan till en kille under tiden jag provbor, så har ändå en kostnad kvar för min lägenhet i stan. Han skaffade en bil till mig så jag kunde köra till och från jobb i stan varje dag, så där tillkommer garageplats på 1200 och bensin, plus hyra till honom på 3000 kr/mån för vatten, el och mat. Jag känner att jag bodde billigare i stan där jag hade nära till jobb, behövde ingen bil eller garageplats och slapp känna mig som en inneboende och behöva utstå hans barn varannan vecka. Jag tycker dels synd om dem och även om mig, så varför inte vara särbo som tidigare då vi träffade några ggr i veckan efter jobb och alla helger. Han vägrar!! Han säger att om vi ska vara särbos så måste det vara slut!!!
Jag förstår inte heller varför han vill ha pengar av mig när han ändå betalar även om jag är där eller inte?
Jag vet inte vem som har rätt här, men hoppas på lite råd och input från en!!
Vill tillägga att han har svårigheter med tilliten och svartsjukan. Han litar inte på mig och blir galen när jag är på sociala medier. Har tagit bort alla manliga vänner från fb och insta och han vill ha tillgång till min mobil när och om han känner för det. Allt detta pga att jag det första halvåret i vårt förhållande bodde utomlands och träffade mitt ex vid ett tillfälle. Plus att han innerst inne vet att jag sökte annat innan jag blev förälskad i honom...