Nimzay skrev 2018-08-14 08:50:20 följande:
Det har du rätt i, att det nog ofta är svårt att skriva utifrån flera perspektiv - dvs att man kanske lätt radar upp allt fel den andre gör när man ger en beskrivning av en konflikt. Och det är ju möjligt att det kan ha blivit lite såhär också. Men en sak kan jag säga helt säkert, och det är att jag har läst en hel del trådstarter och trådar på familjeliv, och jag kan lova dig; man brukar märka ganska tydligt när den som skapat tråden bara gnäller och klagar på någon annan (exempelvis en parter, bekant etc som den är oense med), dvs när trådstartaren bara radar upp den massa fel den andre gjort samt gnäller över den andre brister - medan den verkar se sig själv som felfri och inte alls är särskilt villig att medge att den själv mycket väl också kan vara orsaken till konflikten, ja kanske i vissa fall vara minst lika mycket orsak till konflikten. I dessa fall brukar det verkligen hela trådstarten drypa av detta så det riktigt skriker om det. Och jag skulle satsa mycket på att många andra FL-användare skulle hålla med mig om detta. Men i din trådstart eller dina övriga inlägg i tråden finner jag däremot inga alls tecken på nåt sånt där, tvärtom.
Känns betryggande att läsa att du inser och medger att det största ansvaret ligger på honom, det gläder mig. Och jag håller med dig, ungefär så tror jag lite också; att era konflikter antagligen är bådas fel men att det största ansvaret ligger hos honom. I alla fall får jag uppfattningen av att det kan vara ungefär så när jag läser det du skrivet. Och därför (eftersom att det ansvaret för era konflikter förmodligen ligger hos honom) hoppas jag att det är snäll mot dig själv och inte lägger alltför mycket skuld på dig själv för saker som till största delen antagligen är hans fel och inte ditt.
Anonymbcd skrev 2018-08-11 13:46:50 följande:
Jag har ibland svårt att släppa konflikter. Han löser dem genom att göra en gest; fixa fika eller nått och säga förlåt. Jag vill gärna diskutera vad som har hänt för att undvika att det händer igen. Han hatar att diskutera vilket gör att jag vill diskutera allt. Ja, något känslig är jag i relationen. Men kan ha att göra att min känslighet blir mer med honom.
Han är lättkränkt och gnällig. Hatar att prata känslor och diskutera våra problem.
Känner igen mig hur du beskriver att du är, ungefär sån är jag också. Dvs jag kan exempelvis ha väääldigt svårt att släppa konflikter och sånt. Ofta vill jag gärna prata ut om sånt efteråt när jag kanske har hämtat mig lite och sånt, medan många andra nog oftare lägger det hela bakom sig snabbare än jag.
Men hur som helst; det där du säger om att du är känslig i relationen och att det möjligtvis kan ha att göra med att din känslighet blir mer med honom får mig återigen att fundera kring ifall ni två kanske inte passar speciellt bra ihop. Alltså jag menar du kanske helt enkelt är för känslig för honom medan han i sin tur är alldeles för okänslig för dig. Med andra ord går kanske era personligheter helt enkelt inte särskilt bra ihop, och därför blir det svårt för er att förstå varandra vilket leder till konflikter. Jag tänker här lite att du kanske skulle må bättre med någon som kan förstå dig i din känslighet bättre än vad han kan. För nu när du är med honom tänker jag lite att du mår dåligt, tar åt dig, blir illa till mods osv av att känna att han inte förstår dig i ditt sätt att se på saker, i ditt sätt att reagera - ja i ditt sätt att vara och fungera helt enkelt, och detta i sin tur gör dig ääännu mer känslig vilket krånglar till det hela ytterligare.
Kan själv känna lite så i alla fall; att med människor som inte förstår mig blir jag extra frustrerad och mår dåligt, vilket gör att min känslighet ökar så att jag därmed reagerar ännu starkare när jag är med oförstående människor än med människor som jag känner att förstår mig, och på grund av detta trivs jag mycket bättre med att umgås, kommunicera etc med människor som jag känner att förstår mig åtminstone någorlunda hyfsat. Och att leva som gift tillsammans med någon som inte förstår mig i min känslighet, som inte alls förstår sig på mitt sätt att fungera och vara tror jag att i alla fall att för min del skulle bli oerhört problematiskt och krångligt i längden.
Så jag tänker därmed tänker jag att det nog kan vara lite så det är för dig och din man; ni förstår varandra inte helt enkelt för att ni är för olika typ, och då tror jag att det framförallt handlar om att han inte förstår dig eftersom att han inte besitter den känslighet du gör. Och du, lägg gärna på minnet här att känslighet behöver inte alltid vara något dåligt, utan det kan lika mycket vara något positivt och fint också, så med andra ord skulle man kunna säga att du besitter något fint och värdefullt, som din man antagligen inte alls har lika mycket av som du har,
och som han därför aldrig kommer att förstå sig på lika bra som du.Känner dig gör jag ju såklart inte (haha:)) men man kan ju få en bild av hur en person är genom att läsa hur den uttrycker sig och vad den skriver och så. Och så som jag skrivit är alltså den bild jag fått av dig utifrån din trådstart samt dina övriga inlägg i tråden. ;)
Tycker det är bra att du funderar och samlar kraft, kan förstå att det är jobbigt när det ju trots allt handlar om någon som du ju på något sätt älskar och bryr dig om, och som du kanske även känner att älskar och bryr dig om dig fast på sitt sätt. Kom ihåg att vara stark, stå på dig och värna om dig själv. Och tänk på att du förtjänar bättre än att leva med en person som kanske trots allt mest får dig att må dåligt. Fundera igenom ordentligt hur du ska göra, och var noga med att inte glömma bor dig själv och ditt bästa, lycka till. Hoppas allt ordnar sig tillslut. Kram
Jag hade bara önskat att han accepterar mina negativa sidor såsom jag accepterar hans - för de kommer alltid vara där; vi är dem vi är. Hade önskat att det positiva var större än det negativa. Det gör hemskt ont. Att förlora sin bästa vän och partner.
Jag har kommit till insikt att saker å ting inte är mitt fel, utan bägges, och mycket han i vissa fall. Jag har tagit mig styrkan att skriva ut skilsmässopappren. Idag ska jag fylla i dem tänkte jag (efter ännu ett brutalt tjafs med honom).
Jag är en ensam själ. Är inte van att inte ha någon som stöttar mig. Men jag ska försöka vara stark och hitta tröst hos mig själv och andra.
Det ordnar sig. Jag har fina människor runtomkring mig. Speciellt min familj. Tack snälla för du tog dig tiden att skriva. Du får gärna skriva till mig om du någon gång behöver skriva något. Kram
