Make elak
Hej,
Jag behöver hjälp.
Jag och min man har varit tillsammans 3 år (distans). Gifta 2 år. De senaste två åren har vi bråkat väldigt mycket, speciellt på semestern när vi har mer tid ihop. Vårt problem är att han hatar mitt sätt att prata om mina behov och känslor. Jag pratar om detta genom att säga "När du säger så... känner jag mig så... detta känns inte okej". Detta leder till att han säger emot mig, säger att allt är mitt fel, för att dagen efter erkänna och säga förlåt. Han plågar mig på detta sätt genom att inte ta mina känslor på allvar.
På senare tid har vi bråkat varje dag. Han verkar hata mig samtidigt som jag vet att han älskar mig innerst inne. Jag har föreslagit att vi ska prata med psykolog och han har gått med på detta. Men igår när vi hade ett litet småtjafs, sa han "Jag skiter i din psykolog. Jag vet ej om jag vill leva med dig. Ta mig inte för givet.". Han har hotat med skilsmässa och kallat mig diverse svordomar i början när vi flytta ihop men har slutat med detta i 2 års tid men nu kommer det tillbaka när han tycker att jag är för gnällig, eller att jag vill involvera honom i diskusson. Jag känner mig tom och funderar seriöst på att skilja mig. Men att bygga upp något tar så lång tid och att skilja sig går snabbt. Min hjärna hänger inte med och jag är så ledsen.
Jag har vissa gånger svurit tillbaka när det varit för mycket för mig, fastän jag vet att det är fel. Det är inget jag har någonsin gjort mot någon i mitt liv.
Min man är högutbildad, ser bra ut och vi har väldigt mycket gemensamt. Men vårt förhållande är antingen tipp topp eller riktigt skit. Och när jag skriver om den senare, så är det bokstavligen skit. Min man har ett stort ego och skuldsätter mig fastän han är omedveten om det. Jag är inte perfekt. Ibland blir det att jag vill diskutera lite för mycket eftersom han inte lyssnar på mig. Och jag kan låta bestämd i tonen vilket min man hatar. Men för det mesta pratar jag kärleksfullt och snällt. Jag har svårt att arbeta på mina brister med honom efterssom vi krockar så mycket. Det är svårt att ändras när någon säger åt mig att allt är mitt fel och att jag är gnällig. Svårt att ändras när han inte säger något konkret och förväntar sig att jag ska förstå.
Vet ej hur jag ska tänka. Förstår att det är svårt för er som ej lever med oss att ge råd. Men vad utläser ni av mitt meddelande? Har ni några tankar ideer som kan trösta?
Vh,
en mycket ledsen kvinna
PS. Jag älskar min man men begriper inte mig på honom och jag känns helt fel för honom. Så svårt att fatta något beslut när man älskar någon så mycket.