Är det här härskarteknik?

Du kan inte ändra på honom. Däremot kan du hålla klaffen - men då lär du få kritik för det också: "Varför är du tyst - är du sur - är du arg osv osv". Det verkar som om din man inte mår speciellt bra. Och det är nog DÄR man får koncentrera sig på att försöka öppna honom. 

Jag tycker inte det är härskarteknik men ett jävligt sunkigt och respektlöst beteende. Sätt dig vid köksbordet vid ett tillfälle när ni båda är lugna och ha ett riktigt allvarligt samtal med honom, sådär kan han inte hålla på.

Jag minns att jag retade mig på allt vad min man gjorde. Retade mig på vad han sa, hur han tänkte, hans sätt att missköta ekonomin, hans sätt att säga saker osv osv osv. Vilket fick mig att inse att kärleken från min sida var helt slut och jag valde att gå min väg. Mer lättad har jag sällan varit. Kanske är det det som din man håller på med? Han vill dock inte göra slut på relationen själv utan hoppas att DU skall göra det? Killar klarar sällan att ta såna beslut.

Det är inte härskarteknik, snarare kommunikationsproblem. Av någon anledning upplever han det som att du alltid klagar på honom. Varför? Mår han dåligt? Irriterad på dig av någon annan anledning?Säger du aldrig att han gör något bra? 
Försök att hålla tand för tunga när han gör något du tycker är fel, men ge honom ett erkännande eller komplimang då och då. Prova det under en tid, blir det ingen förändring har ni ett grundläggande fel i relationen och det lär inte hjälpa vad du än gör.

Min första tanke är att din man är på väg att bli utbränd. Kanske för att jag enbart utgår från mig själv och mina erfarenheter.
Det är främst två saker som får mig att misstänka detta: Han tar allt som kritik och han är virrig nog att ställa smöret i diskmaskinen. Nu kanske detta är en överdrigt, men jag misstänker att han gör liknande förvirrande handlingar.

Kortare stubin, obefintlig hud och förvirring är väldigt typiskt för utmattning.

Hur som, ingen av oss här kan svara på frågan varför han gör som han gör. Det måste han svara på helt själv. Har du prövat att fråga honom?

Varje gång han säger så svarar du lugnt, nej jag är inte det minsta sur. Varför låter du så sur ?

Jag har blivit tystare och tystare för jag orkar inte höra att jag är arg när jag inte är det minsta arg. Gör jag det så är jag ju kritisk igen enligt honom så jag vet inte hur det skulle fungera.

Har ett exempel som har hänt många gånger under senaste veckorna. Vi bor ute på landet men det är tvåfiliga vägar och han kör hela tiden på fel sida av vägen. Jag säger: Vad gör du på fel sida av vägen? eller Kör på rätt sida av vägen! och får som svar att jag ska sluta vara så kritisk och att han är trött eller att det inte kommer så många bilar ändå. (Jaha, så för att man är lite trött och/eller det är få bilar så kan man inte köra på rätt sida av vägen?!) Han styr över på rätt sida i en minut eller två och så är han tillbaka på fel sida och jag säger igen: Hallå! Kör på rätt sida! och han blir arg för att jag "kritiserar" honom.

Otrevlig typ. Hur länge har han varit sån här?

Det är jättefarligt! Jag skulle aldrig våga åka med honom. Du har inte så mycket annat val än att ta det där samtalet, antigen det eller lämna direkt. Du kan stå ut också men jag skulle inte se det som ett alternativ.

Jag tycker mer det låter som svar där någon försöker utöva härskarteknik på personen som svarar så