Inlägg från: Anonym (anpassad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (anpassad)

    Önskekost, orättvist?

    Tom Araya skrev 2018-08-15 15:25:06 följande:
    Man stoppar väl inte in barn i särskola hursomhelst oavsett om det är förskola eller grundskola!?

    Jag tycker att nivån man anser är OK är för låg, vilket också har stöd i de skolresultat som presteras i Sverige.
    Det blir alldeles för stor konkurrens om resurserna för en god kvalitet för alla.
    Jag tror mer på den uppdelning som gjordes förr, på olika nivåer, i kombination med resurser som har dagens mycket större kunskap i de olika behoven.
    Det får du såklart gärna tycka. Och du kan såklart påverka detta genom politiska beslut. Men så länge skolan och förskolan är inkluderande så kan man inte komma och säga att ett barn som behöver särskild mat inte ska få det bara för att du tycker att inkluderande skola är fel. Det blir inte rätt nivå på det. 
  • Anonym (anpassad)
    Anonym (Middag) skrev 2018-08-14 22:50:34 följande:

    Det stora frågan är väll egentligen hur du från början fick ditt barn att bara äta hamburgare, pommes och pizza. Helt sjukt att du gett barnet sådan mat när barnen uppenbart varit sjukt.

    Minna vänners barn med liknande symptom äter tex bara kyckling, lax, ris och grönsaker.

    Förstår väll att du inte skulle gett barnet pizza och hamburgare från början.

    Nu är det försent och då ska samhället anpassa sig efter dina misstag. Tycker nog du ska stå för merkostnaden vilket lär ligga på 3000-5000 kr/mån, största kostnaden för den separata hanteringen.


    Vilken fruktansvärd okunskap du presenterar i det du skriver. Ingen kan välja åt någon med selektiv ätstörning vad de ska acceptera att äta. Lika lite som någon kan välja vad någon annan ska bli allergisk mot.

    Det är klart och tydligt i skollagen att individens behov ska tillgodoses och där ingår maten som en självklar del.
  • Anonym (anpassad)
    Tom Araya skrev 2018-08-15 21:12:59 följande:
    Dock vet vi inte att det faktiskt är så.
    Det enda vi vet är att TS påstår det, utan närmare redogörelse för hur hon kommit fram till det.
    Om det finns läkarintyg på det så är det nog ganska väl utrett skulle jag vilja påstå.
  • Anonym (anpassad)
    Tom Araya skrev 2018-08-16 10:17:07 följande:
    Vi vet ingenting om vad det läkarintyget säger och vilken utredning som finns bakom, bara att hon har ett läkarintyg.

    Det kanske bara är autism som är upptaget där.
    Du behöver inte veta vad som står i läkarintyget, det räcker att förskolan tar del av intyget och ser till att barnet får sin anpassade kost. Tror du att det är du som sitter och bestämmer vilka typer av specialkost som ska få finnas?
  • Anonym (anpassad)
    BossHoss skrev 2018-08-16 10:44:02 följande:
    Jaha

    Antingen får han gå på en skola anpassad för barn med störningar där alla får individuell mat eller så får han gå på en skola med barn utan störningar och anpassa sig till dem. 
    För att du tycker det? För så står det nämligen inte i skollagen. Skollagen stipulerar en inkluderande skola där alla som kan och vill ska gå i vanlig förskola och att förskolan ska anpassas utifrån barns individuella behov. Den anpassningen ska faktiskt ske vare sig det finns diagnos eller inte, vare sig det finns läkarintyg eller inte. Men finns det läkarintyg är det ju än mer tvingande.
  • Anonym (anpassad)
    Anonym (Tea and cookies) skrev 2018-08-16 10:45:05 följande:

    För mig är det enkelt, 
    Har en läkare sagt att barnet behöver den här sortens mat, för sin åkomma, då är det så, då får förskolan ge sig.
    Men utan ett läkarintyg, så nej, vi kan inte ha önskekost för alla barn vars föräldrar har sina egna preferenser på vad barnen ska äta. 

    För övrigt undrar jag hur vi som växte upp på 60-70-talet överlevde, 
    Eller det kanske inte fanns nån selektiv ätstörning då, 
    Bara föräldrar som krävde att barnen åt det som serverades, eller inte alls. 
    Jag säger inte att det är så i ts fall men ibland känns det som om det curlas lite väl mycket, 
    Hur ska dom stackars barnen klara sig som vuxna om dom under hela sin uppväxt fått lära sig att just dom ska ha allt dom pekar på.


    De stackars barnen som har en diagnos får inte allt de pekar på, de får anpassningar utifrån sina behov. Liksom en person som inte kan gå får en rullstol. Eller är det också curling i dina ögon? Lite orättvist? Att en får åka när alla andra måste gå?
  • Anonym (anpassad)
    BossHoss skrev 2018-08-16 10:36:29 följande:

    Skall en få vad den vill skall alla andra få det med.
    Tror inte förskolan har råd eller tid att tillaga enskilda måltider till alla barnen för de vill ha olika än sina vänner varje dag


    Ska alla få rullstol också om en behöver det? 

    Förskolan ska ha både råd och tid att tillgodose barnens behov. Däri ingår anpassning av maten om det behövs. Och det handlar inte om et barn som är kräsen eller inte vill. Utan om en svår och komplicerad ätstörning som ofta kommer tillsammans med autism. 
  • Anonym (anpassad)
    BossHoss skrev 2018-08-16 10:48:53 följande:
    Sant inte läst hela tråden, 
    Men ser stor skillnad på ÖNSKEmat och enbart kan äta mat som jag tyckte det lät som i trådstarten.

    Har träffat många barn med SÄ och jag tror inte på att det gör dem bättre att bli särbehandlade än andra barn de umgås med. Lika så många av de föräldrarna vill inte barnet skall särbehandlas för då blir han inte en del av dem som grupp utan blir utanför gruppen.

    Tror inte på att placera SÄ barn bland andra barn och sedan särbehandla dem. Då hör de hemma i en Sä klass tycker jag..
    ÖNSKE-kost är ett gammaldags och felaktigt uttryck. Anpassad kost är den korrekta benämningen.

    Intressant att just du träffat många barn med denna mycket ovanliga ätstörning. Och ändå visar du på en så enormt stor okunskap om detta. 

    Alla människor måste äta för att överleva,m det är ett faktum. Slltås serveras barn med svår selektivitet sina accepterade maträtter för att kunna äta. Det handlar inte om att särbehandla eller göra så att de hamnar utanför gruppen. Det handlar om att tillgodose deras behov av mat och näring. 

    Om en skola eller förskola inte klarar att anpassa för ett barn och samtidigt se till att barnet inte hamnar utanför gruppen så är det mycket allvarligt och det borde anmälas till skolinspektionen. 

    Det finns inga SÄ-klasser. 
  • Anonym (anpassad)
    BossHoss skrev 2018-08-16 10:52:29 följande:
    Har han läkarintyg på att han enbart kan äta viss mat så förstår jag, men har han "bara" läkarintyg på att han är autistisk men inte på maten så tycker jag inte han skall få det han vill bara för att han är autistisk.

    Inte läst hela tråden, så kan missat det  iså fall och d backar jag på då.
    Okej, då vet vi vad du tycker. Men ditt tyckande har ingen relevans i sammanhanget. Skollagen säger annat och det är vad skolor och förskolor har att rätta sig efter.
  • Anonym (anpassad)
    sextiotalist skrev 2018-08-16 11:05:18 följande:
    Många blandar ihop SÄ med en kräsenhet som också kan vara väldigt jobbig. Skillnaden är att kräsna barn kan ha jobbigt med nya smaker, konsistenser etc. De barnen kan, med tiden och sin egen takt, bredda det de äter. Barn med SÄ är snarare tvärtom, de klarar endast av vissa smaker, färger och konsistenser.
    Både jag, sambon och sonen är kräsna, men har inte SÄ. Så min son är numera allätare utan vare sig terapi eller dietiser inblandade, det enda vi gjorde var att ge honom tid.
    Så är det helt klart! Och jag tycker att alla barn och vuxna ska respekteras för sina matpreferenser och få utveckla sitt ätande i sin egen takt så långt det går. Men att tillgodose "vanlig" kräsenhet som ofta uppstår i 2-3-års åldern i förskolan blir en lite svårare gränsdragning. Svårare kräsenhet tror jag går bättre och i synnerhet om det inte växlar från dag till dag som det kan göra med "vanlig" kräsenhet.

    Ett välnärt barn som oftast äter bra kan vara utan mat eller äta dåligt en måltid eller två utan att det gör något, men ett barn som ligger dåligt i tillväxt, är påverkad i sitt allmänna mående och har nedsatta hungerkänslor behöver få mat som fungerar. 

    Och att neka ett barn med diagnos och läkarintyg av skäl som att det skulle vara orättvist, det är bara helt orimligt. Tråden här visar ju tydligt på de fördomar som dessa barn och deras föräldrar tvingas möta och bemöta.  
  • Anonym (anpassad)
    Anonym (skärp dig!) skrev 2018-08-16 12:25:39 följande:
    sextiotalist skrev 2018-08-16 11:49:42 följande:
    Min kollega förstör inte för någon alls, han är en otrolig tillgång och är en uppskattad kollega. Ingen har problem med särbehandlingen. Han är (kanske tack vare hans asperger) vår främsta expert inom sitt område. 
    Han är dessutom trevlig och har en speciell humor.
    Så varför får du intrycket att han förstör för att han får en särbehandling. Han mår bra på jobbet och vi kollegor trivs med honom.
    Vår rullstolsbundna kollega särbehandlas också, och kollegan med svår tinnitus likaså.
    Vår vegan får alltid vegansk mat när vi är ute.
    Självklart vett jag att autism är brett. Jag vet också att jag hade en svår variant och att allt hänger på föräldrarnas inställning och att det på min tid ställdes högre krav även från läkarhåll = fler välanpassade autister. Inte som idag när samhälle, läkare och föräldrar riktigt letar fel och har noll krav = ömtåliga snöflingor och ett samhålle i förfall.

    Din kollega förstör för alla och är del i att skapa ett svagt samhälle.

    Det är ett starkt samhälle som tar hand om sina svaga och ger utrymme för individens behov. 

    Jag tror inte ett dugg på dina påståenden om att du har en autism som dina föräldrar "botat" genom sina insatser. Antingen var du feldiagnosticerad eller så hittar du helt enkelt på. 

    Förr i tiden hamnade autister och andra avvikande på anstalt, ur synhåll för andra människor för att inte störa bilden av det starka friska samhället.
  • Anonym (anpassad)
    Anonym (skärp dig!) skrev 2018-08-16 12:43:44 följande:
    Det skapar absolut ett svagt samhälle när alla små snöflingor måste ha det på sitt sätt och har en massa ursäkter för allt. Ett starkt samhälle är det som när det blåser hårt har invånare som kan rätta sig i leden och håller ihop. Homogenitet, inte snöflingesyndrom. Är "vi" starka kan "de" inte nå oss.
    Det är din åsikt och den får du ha även om den är djupt osmaklig. 
  • Anonym (anpassad)
    Anonym (SÄ?) skrev 2018-08-16 11:52:05 följande:

    Jag känner igen mig i en hel del av det som skrivs här. Som barn uteslöt jag kött, fisk, ägg, mjölk, yoghurt, grädde, svamp och allt med geléaktig konsistens ur min kost. Detta var innan det blev populärt att vara vegetarian/vegan och jag hade inte hört talas om vegetarianer. Vet inte när det började men i alla fall innan skolåldern. Mina föräldrar försökte tvinga i mig dessa livsmedel och det kunde hända att efter tre timmars tjatande där jag inte fick gå från bordet så fick jag ner en köttbit. Ofta lyckades jag ge köttbit åt hunden, gömma den i blomkrukan eller fickan, spotta ut den på toan eller liknande. Geléaktig mat slutade de tvinga i mig efter att jag spytt i deras bil. Detta pågick i minst sju års tid tills mina föräldrar gav upp och lät mig äta vad jag ville. Under denna tid var jag underviktig och svalt hellre än att äta dessa typer av mat. Det var främst konsistensen på maten som jag reagerade på. Pommes, chips och dylikt vår absoluta favoriterna, men jag åt också grönsaker och frukter. Kan jag ha haft selektiv ätstörning, eller åt jag för många olika livsmedel för att det ska räknas som det? Äter som vuxen vegankost och är normalviktig. Lärde mig alltså aldrig att äta dessa livsmedel.


    Förmodligen förstärktes din aversion av att du blev tvingad. Att själv närma sig den mat man har svårt för, på sina egna villkor, är oftast det som fungerar för att man ska kunna utöka sin matrepertoar. Man kan förstöra matlusten även hos helt friska barn med tvång och otrevliga måltider.

    Skönt att du idag har en kost som passar dig!
  • Anonym (anpassad)
    Anonym (skärp dig!) skrev 2018-08-16 13:31:16 följande:
    Alla kan växa. Med rätt stöd. Att få vara "normal" och välfungerande och välanpassade förtjänar alla. Se längre än begränsningar och diagnoser.

    Jag hade/har väldigt grov autism. Läkarna misstrodde mina föräldrar när de sa att de skulle hjälpa mig, kan jag säga. Men återigen så förstår jag att det är bekvämt att ha något att skylla på.
    Alla kan växa, men alla kan inte med varken rätt stöd eller andra insatser bli vad du kallar normal och välfungerande. Men med rätt inställning och anpassning kan man ändå ha ett rikt och välfungerande liv. Och man har rätt att finnas även om man inte är normal och välfungerande i dina ögon. 
  • Anonym (anpassad)
    Anonym (skärp dig!) skrev 2018-08-17 09:55:56 följande:
    Jag var cirka 4 år när jag diagnostiserades. 

    Barn förtjänar hjälp(inte jamsande) med alla områden där de har svårigheter. Det gäller givetvis också barn utan diagnos. Att anpassa efter barnet och att få det att fungera normalt är två vitt skilda saker. Ett starkt samhälle är inte det där alla ska anpassas efter. Vi har redan en generation "alla får ett pris" fullt av snöflingor.

    Mina föräldrar lärde MIG att se hur jag fungerar och att det inte är det normala. De lärde MIG att anpassa MIG och intalade mig inte att det var världen det var fel på. Oändligt Tack!
    Allt du skriver låter väldigt märkligt. Dels skulle du inte säga "grov autism" för det är inte ett begrepp som används. Sen är det mycket ovanligt att få diagnos redan vid 4 års ålder. Och med de diagnosredskap som fanns för 25 år sedan är det ännu märkligare. 

    Jag tror snarare att du var en udda fågel, men inom normalvariation och att du mognat på dig så att du idag är normalfungerande. Det du skriver sist om att allt gäller DIG är däremot sant, och det innebär också att det som gäller DIG och fungerade för DIG inte kan appliceras på ALLA.

    Sen ditt snack om starkt samhälle och snöflingor är bara så fjantigt så jag orkar inte ens bemöta det. 
  • Anonym (anpassad)
    Anonym (skärp dig!) skrev 2018-08-17 10:31:32 följande:
    "Det heter faktiskt inte att döpa barn när man ger dem namn även om det används i folkmun". Angående min formulering "grov autism", alltså. Suck. 

    Ja, men det är klart att DU vet mer än mina läkare genom åren. Självklart. Särskilt när det passar din agenda Hör du själv hur du låter?
    Frågan är om du själv hör hur du låter. 
  • Anonym (anpassad)
    Anonym (Vera) skrev 2018-08-21 10:34:26 följande:

    Mest fascinerande är att man som förälder kan acceptera att barnet inte får i sig den näring som barnet behöver. Har ni någonsin fått förslaget att testa med att ta bort mejeri- och glutenprodukter?


    Det mest fascinerade tycker jag är människor som inte förstår att valet står mellan att barnet äter anpassad kost (= sina accepterade rätter) eller INGET ALLS! Det går säkert alldeles utmärkt att få den näring man behöver från de maträtter som TS skriver i sin trådstart.

    På vilket sätt tänker du att gluten. och mjölkfri kost skulle hjälpa ett barn med autism och SÄ att äta? 

    Jag tycker att okunskapen i den här tråden är fullständigt skrämmande och jag förstår att föräldrar till barn med sån har problematik går in i väggen av att behöva strida mot alla fördomar och helt okunniga råd hit och dit. 

    TS barn har läkarintyg och en autismdiagnos, men ändå sitter folk som du och tror att de vet mer om detta och kan komma med rådgivning både inom nutrition och neuropsykiatri. 
  • Anonym (anpassad)
    Anonym (Vera) skrev 2018-08-21 11:26:55 följande:
    Faktiskt inte. Forskare har upprepade gånger lyckats med att få dessa barn att äta kost som främjar deras hälsa och utveckling istället för att fortsätta med att äta skräp som förstör kroppen och som försvårar autistiska barna möjligheter i vardagen. Sen har ingen påstått att Ts plötsligt ska börja servera nässelsoppa vid varje måltid. Man behöver hjälp av sjukvården.
    Vilka forskare har lyckats med det menar du? Det skulle vara otroligt intressant för mig som arbetar med detta att ta del av studier som du känner till. Verkligen intressant faktiskt. Det nämndes faktiskt inte på konferensen om detta som jag var på i våras - synd, om det nu finns upprepad forskning!

    TS barn har hjälp av sjukvården, bland annat genom läkarintyg för att få anpassad kost i skolan. 
  • Anonym (anpassad)
    Tom Araya skrev 2018-08-22 22:25:20 följande:
    Du förstår väl du lika väl som jag att det kan finnas flertalet möjliga metoder?

    Framförallt handlar det väl om hur mycket olika mat man provat innan man kom till just pizza och hamburgare.

    En annan förälder hade kanske kommit fram till pasta Bolognese eller lakritsklubbor...
    Det är barnet som visar vad det accepterar att äta. De flesta föräldrar har kämpat och försökt oerhört länge (ofta för länge) med att få barnet att äta vanlig mat, annan mat, mer varierat. 

    Vad menar du med att det kan finnas flertalet möjliga metoder? Vad vet du som inte vården och forskningen vet? delge gärna för det här är en oerhört svår patientgrupp, så om du besitter värdefull kunskap om hur dessa barn ska hanteras så är jag oerhört angelägen om att få veta det. 
  • Anonym (anpassad)
    Tom Araya skrev 2018-08-22 23:13:19 följande:
    Det medfödda problemet är en begränsning i preferenser vad det gäller att äta olika mat.

    Det är inte att föredra specifikt pizza som är medfött, den preferensen är skapad på samma sätt som dina och mina preferenser vad det gäller mat, att vi provar.

    Alla maträtter är skapade av människor, så att gilla en specifik rätt kan aldrig vara något medfött.

    Diagnos och viss del av personlighet kan vara medfödd, kan påverka preferenser och olika maträtter kan i sin tur matcha dessa preferenser olika bra.

    Potatis är inte bara potatis, utan det är kokt potatis, färsk potatis, olika sorters potatis (Bintje, King Edward m.fl), stekt potatis, råstekt potatis, klyftpotatis, potatiskroketter, potatismos, potatisgratäng, pommes frites, potatismos o.s.v.
    Såväl med eller utan diagnos kan man fördra enstaka, flera eller alla samt att det kan påverkas av små detaljer hur det tillagas, exempelvis kryddning.
    Att gilla eller inte gilla potatis (eller något annat) är heller inte det medfött, vare sig hos de med autism och ätstörning eller hos andra.

    Är det hos människor med diagnoser en speciell smak, färg eller konsistens som föredras så kan det oftast avslöjas genom ett mönster, där flera olika maträtter eller ingredienser som har liknande smak, färg eller konsistens falla inom preferenserna för vad individen äter.
    Din lilla föreläsning är intressant, tack för den! men den tillför inte så mycket i sammanhanget. Det verkar som att du tror att ingen annan än du vet detta banbrytade om mat. Va?? Kan mat smaka olika beroende på tillagning. Shit, jag visste inte det. Men nu, tak vare din fina föreläsning så vet jag.

    Däremot vet jag en hel del om både kost vid autism och kost vid SÄ. Och det som är konsensus idag är att alla barn behöver äta, barn med autism eller SÄ kan hellre svälta sig än äta något de inte klarar av, barn med autism och SÄ som erbjuds sina accepterade rätter och slipper kraven att utöka sin repertoar har större benägenhet att faktiskt utöka sin repertoar, men på sina villkor och i sin takt. 
Svar på tråden Önskekost, orättvist?