Önskekost, orättvist?

Är det på samma sätt orättvist att ett barn som sitter i rullstol får åka när de andra måste gå?

Upplevda och äkta orättvisor är något alla människor måste lära sig att hantera. På förskolan går det lätt för personalen att berätta för de andra barnen att NN kan inte äta soppan, därför får han hamburgare. Även barn med svårigheter kring maten behöver få sina behov tillgodosedda på förskolan och därför få special-kost.

Av den anledningen borde man också byta namn på önskekost till anpassad kost så att det framgår att det inte är nåt privilegium på grund av bortskämdhet utan en anpassning till en individs behov.

Vilket otroligt okunnigt uttalande. 

Tänker du lika med ett barn som sitter i rullstol? Hur kan man som förälder bara låta barnet åka rullstol och inte vilja lära barnet att gå?

Det är definitivt bättre att leva på pommes och pannkaka än att inte äta något alls.

Och det går utmärkt att leva på sån mat och ha hälsa och leva till vuxen ålder. Det är inte så att alla människor äter perfekt och näringsriktigt och allsidigt hela tiden heller. 

Finns massor med människor som lever mer eller mindre på skitmat. Det är när känslan av orättvisa sätter in som det känns jobbigt. 

En orsak är att de barnen inte överlevde livets hårda skola, eller bara mådde allmänt väldigt dåligt och led.

En orsak till att det är just "skräpmat" som fungerar är att den maten smakar likadant varje gång. Det gäller för övrigt annan färdigmat som köttbullar, potatisbullar etc. Och detta att det alltid smakar lika är en trygghet för dessa barn.

När man gör egna köttbullar så blir de lite olika i smak och textur, men köttbullar från Scan smakar alltid lika. Och ja, det finns de med SÄ som väljer tex lax eller kyckling och som även äter flera grönsaker och frukter, men de väljer ofta bort blandade rätter som grytor och soppor för att de vill veta exakt vad det är de stoppar i munnen och det är svårt med blandad mat. Det är det kända och trygga som är nyckeln. De barn som erbjuds sin anpassade kost och där man släpper på kraven att de ska "äta och hålla tyst" klarar ofta bättre att utöka sin repertoar. Och med ökande ålder kan många själva börja känna att de vill kunna äta som andra coh tränar på att våga äta sånt som känns otäckt.

Jämför att du ska börja äta kackerlackor. Eller att du får välja att äta lax och kyckling som du gillar. Vad väljer du? Och vad skulle kunna hjälpa dig att börja gilla att äta kackerlackor? Tvång eller ett försiktigt närmande på dina egna villkor?

Det är inte ett helt givet samband att skräpmat ger följdsjukdomar och för tidig död.

Om man inte äter alls så går man däremot en mycket säker för tidig död till mötes. 

Varför ska han inte få äta mat anpassad för sin diagnos? Ska det gälla även vid allergier eller annan överkänslighet? Ät och håll käften liksom?

Och vem bestämmer vad som är nyttig mat? Att inte äta någon mat alls är inte heller särskilt nyttigt. 

Det är inte alls någon omöjlighet att uppnå. Det är tvärtom en nödvändighet att uppnå för att alla barn ska må bra och växa och utvecklas. 

Det är jag inte alls så säker på, men vi kan väl hoppas på det :)

Och vad innebär det då i praktiken för det här barnet med så svåra problem kring maten att det finns läkarordination för anpassad kost? Jo, det innebär att det är bättre att äta den här ganska ensidiga, kanske halvdåliga, kosten än att inte äta alls. Så vad vill du egentligen ha sagt med dina påpekanden om kostens eventuella näringsvärde och vad det eventuellt innebär i risker för hälsan? Lite pekpinne? Lite skriva på näsan?