föräldrar till barn med funktionsvariationer - fråga till er
Denna fråga riktas till er föräldrar som har barn med funktionsvariationer som har varit synliga redan vid födseln.
Det här förstår jag: att det är dubbla känslor inför att få ett barn med någon form av funktionsvariation. Givetvis kärleken till barnet, tacksamheten, men också en oro för hur livet kommer att gestalta sig, både för barnet och hela familjen. Jag förstår också att t ex downs syndrom är jämförelsevis "enkelt" och att det finns betydligt svårare funktionsvariationer som kan drabba ett barn. Men jag har ingen personlig erfarenhet av det.
När man kommer hem från BB med ett barn som vid födseln visade sig ha downs eller någon annan uppenbar funktionsvariation - vilket bemötande önskar man få från omgivningen? Ska man bara gratulera och inte låtsas om syndromet, eller ska man ställa frågor? Vad är ett bra bemötande från omgivningen, och vad är ett korkat bemötande? Berätta gärna om dina erfarenheter och upplevelser av dem. Vad har gjort dig extra glad eller ledsen eller förbannad.
Om jag har råkat formulera mig klumpigt redan i trådstarten ber jag om ursäkt. Jag vill verkligen lära mig och förstå, för att undvika klavertramp.
