Välja relation

Jag förstår att jag kan låta känslokall (?) När jag analyserar det hela. Men det är jag inte. Jag älskar honom faktiskt. Av hela mitt hjärta. Jag har en väldigt stark känslomässig sida. Men också en väldigt analytisk. Och här använder jag den andra.

Jag tror vår relation är ojämlik på det sättet att jag har mer (negativ) relationserfarenhet. Vilket gör att jag hela tiden har den där analytiska realismen i mig. Att jag i all rosa förälskelsdimma har en del av mig som ser klart på situationen. Jag har, ska väl också sägas, gått en hel del i terapi för att bearbeta mitt mer känslostormande jag som gett mig in i relationer som nästan knäckt mig. Så tills viss del är det här ju insikter jag jobbat mig till med proffs.

Och just det där du säger är det jag också känner. Och har känt så starkt att jag hållit på att ge upp mig själv helt tidigare. Och som därför nu ger en direkt ångest när jag känner de känslorna. Att jag är grym och elak som inte ger mer av mig själv. Att jag kan ju ge mer, hela tiden lite mer. Anpassa mig lite till. Att det viktiga är att andra är lyckliga. Inte vad jag vill. Att jag måste leverera.

Men det som skaver är ju också just den känslan. Hans lycka kan ju inte ligga på oss. Det kan ju inte vara upp till mina snart flygfärdiga tonåringar att vara glada skojiga barnvakter tex. På mig och oss att fylla deras liv med liv. Osv. Att det är så han ibland får mig att känna mig/oss. Som ett tivoli som ska komma och leverera glädje och liv till honom och hans barn. Jag förstår att det handlar om mycket känslor hos mig själv av att ha känt mig utnyttjad och tömd tidigare, framför allt styvfamiljsrelationen Men om han älskade mig så mycket som han säger skulle han väl respektera den känslan...? Den jag är? Jag och mitt förflutna. (Och mina barns. De stora är ju också så klart oerhört skeptiska till nya relationer eftersom de minns hur det var och hur jag mådde) är ju precis lika mycket ett paket som nåt annat. Som man får ta som det är eller lämna.? Skulle han ställa det kravet på mig uttryckligen att jag behövde gå in i hela bonuslivet. Hade jag lämnat. Om än med enorm sorg i hjärtat. Men nu blir det så svårt när han med ord säger att han absolut inte gör det.