Tja, ska jag vara hård låter det ju mest som han förutom en partner vill ha en extra mamma åt sitt barn.
Annars borde han vara nöjd med att få ut allt positivt ur er vuxenrelation även om ni inte lever som en familj.
Om jag skiljer mig kommer jag att agera precis som du, skulle inte att flytta ihop med någon kvinna igen på många år, när barnen är utflyttade. Finns liksom ingen anledning.
Hur tror du barnet känner att aldrig få träffa sin pappas partner?
Här håller jag med dig! Och det hade varit enkelt om han bara uttryckte det så tydligt. Då hade vi klart och tydligt velat oförenliga saker och ett uppbrott hade varit den enda lösningen.
Det som blir så jobbigt för mig är att han säger en sak och som jag uppfattar det gör en helt annan. Dvs att han säger sig vara helt överens med mig om att involvera barnen så lite som möjligt osv. Men sen i praktiken agerar på ett helt annat sätt. Blir hopplösa diskussioner när man tar upp frågan "Jo jag håller helt med "fast du gör ju inte. Se tex där och där" " ah ja det blev så där ja. men jag ska inte" osv i all oändlighet.
Han skulle nog aldrig förstå om jag valde att gå pga det. För hans bestämda uppfattning är att vi har samsyn i frågan....