Min partner förminskar min sorg

Tack för både konstruktiv kritik men även ni som säger att min partner reagerar och agerar fel. Självklart förstår jag att han är trött på att vårt liv handlade till största del av cancer i 3 år, men jag kan i min själ inte förstå hur jag ska "Sluta sörja" när min mamma de facto dog för två veckor sedan. Jag har inte förrän nu faktiskt insett att hon inte finns längre.

Det är inte heller så att jag är totalt förstörd, utan jag är tillbaka på jobbet då jag tycker att det är viktigt att jag kommer in i rutinen igen, att jag får annat att tänka på istället för att sitta hemma och gräva ner mig. Men det är klart att ibland kommer sorgen i kapp mig och jag måste då släppa garden och gråta.

Han sa senast idag att jag är överkänslig (angående att han kallade mig korkad) och om jag nu är så känslig så behöver jag söka hjälp för det då han menade att han skämtade. Jag försökte förklara att jag tog illa vid mig och blev ledsen av vad han sa, men enligt honom är det inte hans problem då det var ett skämt.