Har precis höjt min sertralindos från 50 till 75 och nu efter en vecka så är ångesten förlamande... Orkar ingenting och vill bara sitta och stirra in i väggen. Sertralin har alltid fungerat jättebra för mig och jag hoppas nu att denna doshöjning kan ge mig mitt liv tillbaka. Detta år har varit hemskt med min mammas bortgång och en relation som inte riktigt fungerar som den ska. Hur gör ni andra för att bara ta er igenom dagen?
Brukar sertralin alltid hjälpa? Men varför slutar du med den då? Kroppen mår inte bra av att börja och sluta med sån medicin hela tiden.
Jag har gått på sertralin ganska länge men på samma dos och nu höjer jag den och upplever starka biverkningar. Jag har varit jättestabil på den men nu vid höjning så är livet skört igen...
Jag har gått på sertralin ganska länge men på samma dos och nu höjer jag den och upplever starka biverkningar. Jag har varit jättestabil på den men nu vid höjning så är livet skört igen...
När höjde du?
Har du nån benzo att ta vid behov?
Jag höjde för precis en vecka sedan och tar Oxascand på morgonen för att överhuvudtaget klara att gå upp.
Ok.... kanske normalt att få ökad ångest vid dos-höjning.
Inget läkaren nämnde?
Tack för att du bryr dig ?? Jo, som jag förstår det är det ganska vanligt och jag försöker tänka rationellt men ångesten är så överväldigande så att all logik bara flyger all världens väg. Att sätta på en tvätt blir liksom att bestiga Mount Everest och jag brukar vanligtvis vara extremt fixig och klara det mesta. Har också genomgått cancer så jag vet att saker händer och att man överlever det mesta men när man är i mitt i stormen så styr ångesten...
Frågetecknena var menade som ett hjärta!
Tack för att du bryr dig ?? Jo, som jag förstår det är det ganska vanligt och jag försöker tänka rationellt men ångesten är så överväldigande så att all logik bara flyger all världens väg. Att sätta på en tvätt blir liksom att bestiga Mount Everest och jag brukar vanligtvis vara extremt fixig och klara det mesta. Har också genomgått cancer så jag vet att saker händer och att man överlever det mesta men när man är i mitt i stormen så styr ångesten...
Åhhh jag lider med dig!! Det är rent ut sagt för jävligt. Jag känner mig som en skugga av mitt riktiga jag. Äter inte, sover inte, ingen livsgnista och försöker vara käck o glad mot min omgivning.. konstigt att man isolerar sig. Läser om alla andningsövningar och olika sätt att tygla ångesten men icke - hjälper inte ett skit. Hur länge sedan var det du höjde/ bytte medicin? Styrkekram