Sjukskriven vs jobb?

Kan säga som så här:
efter ett antal längre sjukskrivningsperioder under mitt arbetsliv (pg sådant som komplicerade benbrott och liknande) där jag varit borta månader och någon gång även ett år så har jag kommit fram till att för mig personligen är det förödande att "gå hemma" ensam. Jag "förtvinar i min själ" (för att uttrycka det dramatiskt)  när jag går hemma ensam. Jag är en sådan människa som blir psykiskt starkare,  blir gladare, känner mig så mycket friskare och säkrare i mötet med andra och känslan av att hjälpas åt, skratta tillsammans, hjälpa andra och utföra god service mot kunder och klienter så att de blir glada, tacksamma och nöjda. Då blir jag glad och varm inombords. Känner mening och lycka.

Om jag bara går hemma känner jag mig "värdelös", som en parasit som det vore bättre om jag försvann. Jag tappar bort mig själv känns det som, tappar bort den där personen i mig som är glad, trygg och självsäker.

Alla är ju olika förstås, men alla människor mår bra av att finnas i ett socialt sammanhang och känna tillhörighet till någonting (en arbetsplats, ett gäng kollegor eller så).

När jag läser ditt resonemang tänker jag att du antingen är ung eller också faktiskt inte fått prova på känslan av att jobba tillsammans med andra och hur gott det gör. Även utbildning är att befinna sig i ett sammanhang.
Man växer som människa när man möter nya situationer, nya människor osv. Och önskar att du också får uppleva detta.
Man mår också väldigt väl av att sätta upp mål och arbeta mot dessa och känna sin egen kraft när man tar sig framåt (ex genom att bestämma sig för att läsa in kurser eller examen).
Man stärks och mår bättre när man känner sin egen styrka.
Att gå hemma, få pengar så man klarar sig, men inte göra något direkt. Då känner man inte sin egen styrka.

Tycker absolut du skall ge det en chans ts.
Jag har haft 12 olika jobb och fått sparken. Blir trött och uttråkad på jobbet. Men mår bra när jag är runt människor. Därav blev jag deprimerad och sjukskriven. Nu känner jag mig bättre men är fortfarande rädd att få jobb och få sparken igen. Mår psykiskt dåligt av att känna känslan av att vara instängd i ett kontor eller ha en auktoritär som kontrollerar mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Det kommer inga signaler i min hjärna.

För att du har egna sparade pengar och har någon slags moral och skam i kroppen? Är du inte sjuk på riktigt så ska du jobba eller leva på egna besparingar, jag förstår inte ens hur du kan fundera på något annat. 

Du skriver i den andra tråden att du är intelligent, börja studera då får du CSN och kan studera till något som du VILL arbeta med. 

Jag har haft 12 olika jobb och fått sparken. Blir trött och uttråkad på jobbet. Men mår bra när jag är runt människor. Därav blev jag deprimerad och sjukskriven. Nu känner jag mig bättre men är fortfarande rädd att få jobb och få sparken igen. Mår psykiskt dåligt av att känna känslan av att vara instängd i ett kontor eller ha en auktoritär som kontrollerar mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Det kommer inga signaler i min hjärna.

moral och skam varför ska jag känna det?

Därför att om du faktiskt kan jobba så är du en parasit som lever på oss andra som jobbar och betalar skatt! Varför tycker du att det är rätt att vi andra ska betala för att du ska kunna vara hemma?

Så, alltså att sitta hemma och få pengar är sämre än att gå ut och jobba?

jag tänker att fan jag sitter hemma och får betalt men sen blir man deprimerad av det. Och jag hatar att jobba. Jag vet liksom inte vad jag ska göra.

Jag jobbar hellre. Gör rätt för mig. Det är så jag är uppfostrad.

Vad hade ni valt?

Vara  falsk sjukskriven och få 11 000 rent från försäkringskassan och inte ha någon sysselsättning eller Jobba på ett jobb ni hatar och kanske få minst 16 000kronor?

Vad för fördelen med att ha ett jobb att gå till än att vara arbetslös
vad kan arbetslöshet orsaka psykiskt? Speciellt om man inte har vänner osv.

Menar sålänge försäkringskassan ger en pengar är det inte bara bra och få pengar av dem och att man inte jobbar? HUR RESONERAR NI? ÅSIKTER? FÖRKLARA?