Inget stöd i mitt val

Jag vet att jag kan ge barnet en bra uppväxt, har en stabil inkomst och bostad osv. Mycket kärlet har jag att ge också.

Saken är den, att det är samma pappa till båda barnen. Så det innebär ju egentligen inte mer problem än vad det redan är. Jag har också tänkt mycket att det kanske på sikt skulle vara bra för det andra barnet med ett syskon av samma pappa, då de tillsammans blir starkare mot han. Men jag kanske tänker helt fel här ?

Sen tänker jag mycket på praktiska saker som kommer senare, som att det blir mycket mer vab, två små sjuka samtidigt, inskolning osv. Att klara det ensam. Men det gör man väl?

Det är just det jag inte vet om jag gör dom en otjänst eller inte. Vad är det för risker som finns när det är två barn menar du?

Tack alla som svarat. Jag kommer ringa abortrådgivningen idag. Börjar bara gråta av tanken på abort, men det kanske är det bästa i det här fallet.

Ville bara skriva ang den psykiska ohälsan så grundar sig det mesta i en taskig uppväxt(misshandel etc) och droger i ungdomen. Ingen annan i hans familj mår mentalt som han. Så tror inte det är så mycket ärftlighet gällande det.

Mitt barn växer inte upp med en sån förälder. Jag ser till att ge mitt barn en trygg uppväxt. Mitt barn är väldigt glad och trygg i sig själv tack vare det. Det finns många barn som växer upp i familjer med föräldrar som bråkar och de barnen mår skit, sånt får inte ens mitt barn uppleva.

Vet inte vart du vill komma. Mitt barn har fått umgås med sin pappa under de perioder som han har mått bra, i övrigt har dom inte fått träffa varandra. Och i fortsättningen kommer jag inte ha någon personlig kontakt med pappan, utan allt kommer ske med en kontaktperson (förutsatt att umgänget fortfarande ska gälla).

Om du varit i ett förhållande där man blir manipulerad etc så hade du inte uttryckt dig som du gör. Jag är mycket väl medveten om allt och behöver inga moral predikningar.

Är du lika splittrad som jag? Eller överväger du abort mer?