Inlägg från: Inalina |Visa alla inlägg
  • Inalina

    Vi som blivit gravida efter IVF

    anina skrev 2018-10-02 22:09:34 följande:

    Hej tjejer. :)

    Hur har ni det? Ikväll har jag lyckats ta mig från sängen till soffan. :) illamåendet tar knäcken på mig. Låg vaken halva natten igår pga det.

    Imorgon är det ul, så nervöst. Ska bli så skönt att göra det. Hoppas allt ser bra ut.

    Förresten jag såg att du har gjort ditt ul Inalina. :) stort grattis till ett pickande hjärta. :) du är i vecka 7 nu va? Ska du göra ett till om ett par veckor?

    Kram


    Hej! Tänkte jag skulle skriva i fråga hur det var med dig men du hann före :)

    Det finns saker man kan köpa mot illamåendet har du inte fått något utskrivet?? Både åksjukeband och något som heter Lergigan Comp säger de ska hjälpa! Är själv på väg till apoteket för att leta upp vad som helst som kan få mig att må bättre, blir värre o värre för varje dag här och tuggar jag inte på något hela tiden går det knappt :(

    Japp är i v 6+4 idag tror jag! Tack för grattis:) jag ska göra ett till om 2-3 v- vet inte om det räknas som högriskgraviditet om man gjort ivf? Vet ni? Sen får man ofta fler ul om man är över 35, men vet inte om det gäller åldern jag har nu eller när bf är...

    Vul kommer gå bra idag!! Hör av dig sen :) stor kram och hoppas verkligen du mår bättre snart!!!
  • Inalina
    monn skrev 2018-10-02 19:43:19 följande:
    Oj så dyrt!! Prag känns ju mer rimligt då :) så då finns det chans för tvillingar med andra ord?:)
    hehe men de såg bara en liten groda på vul i måndags - så jag tror inte den andra kommer dyka upp ;)
  • Inalina
    BaKu skrev 2018-10-02 21:33:24 följande:

    Nu har ett symtom blivit mer och mer märkbart. Har känt av det länge, men nu börjar det bli komiskt. Den berömda gravidhjärnan. Häromdagen höll jag på att stoppa mjölken i diskmaskinen och idag öppnade jag besticklådan för att lägga ner nåt så självklart som...en tomat.

    Jaja, både jag och mannen har roligt åt mina små ögonblick och får väl vara glad så länge det inte är något allvarligt man gör :p


    haha äntligen ett symptom man kan ha lite kul åt i alla fall ;)!!

    mitt illamående blir värre o värre, har du testat ett sånt där armband mot åksjuka/sjösjuka? känns så meckigt att behöva ta sig till läkare igen (när jag var där i måndags!!) för att få recept på tabletter.... men snart står jag inte ut så då får det väl bli ett (dyrt) besök till hos min gyn. kanske är de schweiziska apoteken uppfinningsrika med receptfria grejer också - får kolla...
  • Inalina
    anina skrev 2018-10-03 11:59:32 följande:
    Hej.

    Tack för att ni tänker på mig. :) hade gärna varit mer social här men har verkligen inte orkat.

    Jag har tagit åksjuketabletter några gånger. Ibland har de hjälpt och ibland inte. Har dock bara tagit på kvällen eftersom man blir trött av dem. Ska fråga efter nåt annat idag. Schweiz borde väl ha mer receptfria saker än Sverige? Har du ingen där du kan ringa så du slipper betala för ett besök?

    Jag vet inte hur det räknas faktiskt. I Blekinge där jag bor så får man nipt gratis (enda länet i Sverige) om man är 32 eller över vid befruktningen. Så här räknar de kanske högrisk redan då? Vi stoppade in embryot exakt en månad innan jag fyllde 32. Sköterskan sa att det gör skillnad men hon skulle försöka skicka en remiss ändå.

    Jag är sååå nervös. Kunde inte somna igår kväll. Jag gick igenom både positiva och negativa resultat i huvudet.
    det är väl skönt med fl - man kan komma o gå lite som man vill :) har du vart i väg på vul nu? 

    har inte hunnit förbi något apotek ännu och lunchade med en kollega så kunde inte direkt smita in och fråga då heller. oj så bra med gratis NIPT - själv känner jag mej inte särskilt gammal vid 34 men det finns väl delade åsikter om detFörvånad
  • Inalina
    anina skrev 2018-10-03 17:21:44 följande:

    Själv börjar jag bli trött på ?du är så ung så du har gott om tid på dig?. Men det kanske är för att man kämpat några år. Jag känner mig gammal i kroppen men inte i sinnet. :)

    Japp nu har vi sett Signe igen. :) hjärtat slog som det skulle och den var ca 19 mm. :) tyckte inte om läkaren, och med mitt humör nu så var jag skitarg på henne i bilen sen och grät. Det är en hemsk känsla att inte kunna känna den glädjen som egentligen finns där inne, efter att ha väntat på detta i 3 år. Jag hade velat njuta mer. Men nu ska jag trappa ner med lutinus så jag hoppas jag mår bättre sen. Kanske kommer ett glädje-inlägg då med att jag äntligen är gravid, hehe. :)

    Jag frågade om det inte gjorde nån skillnad att ta lutinus längre. Hennes svar ?hade det gjort skillnad så hade vi sagt att ni skulle ta längre. Får du missfall nu så är det inte för att du inte tar lutinus?. Jag sa att vi gjorde ett tidigt ultraljus. Hennes svar på det: ?hade vi tyckte det var bra att göra ett tidigt ultraljud så hade vi bokat in det här?. Var ett par andra saker hon sa med.

    Är det min depphjärna eller var det korkade svar av henne?


    Nä jag förstår- frågan är vilket som är värst- när de tjatar om hur ung man är (för att vara peppande) eller när de ser på en lite medlidsamt och säger att allt förändras/försämras över 30...) vart med om båda och föredrar inget av dem haha

    Åh så fint att ni kallar den Signe;) härligt att allt såg bra ut!! Jag är helt med dig om att glädjen tyvärr saknas trots att man borde vara världens lyckligaste. När man föreställt sig själv som gravid innan har det ju inte vart som en orolig ångesthög utan en strålande glad mamma-to-be som är harmonisk och förväntansfull. Den känsla har inte infunnit sig här heller men försöker framkalla den så mycket det går. Tror min man är lite orolig att jag inte mår bra varken fysiskt eller psykiskt då han är väldigt ovan vid det. Men jag tänker att man förändras till det bättre i andra trimetern..;)

    Vissa läkare ska vara så sakliga och låter ju då väldigt hårda. De vill liksom inte ge några luddiga svar.. sen tycker jag det låter som att hon hade en dålig dag och lät det fånigt över dig som redan är i ett känsligt läge med ditt mående :( fick du några tabletter utskrivna mot illamåendet? Jag köpte såna där åksjukearmband igår och tycker nog det hjälper lite. De sitter rätt hårt dock men känner mig lite lugnare i alla fall :)

    Jag hoppas också vi hamnar i gravidlyckoruset snart så vi kan kärleksbomba alla här i ivf tråden iställlet för att skriva om nojorna man har...:) kram!!
  • Inalina
    Mjbo skrev 2018-10-03 14:38:35 följande:

    Ja, de blev MA sist som upptäcktes vid ul.. Jag har en stark känsla att det är vad vi kommer få se även denna gång tyvärr. 


    Jag har massa dumma tankar hela tiden. ska försöka att inte dra ner er i det svarta hålet som jag brukar kalla det. 
    Jag kommer nog inte vara så aktiv här på ett par dagar tror jag. Kommer in och läser, men känner att jag mår alldeles för psykiskt dåligt för att klara av detta just nu. Vill bara dö tills allt är över. Läskigt att ens skriva, men de är så jag känner... vill vakna i en normal, fungerande kvinnokropp.

    Håller alla mina tummar att era graviditeter fortsätter som de ska tills dess <3 


    Hoppas du har en bättre dag idag och känner dig lite lugnare. Hjärnan är verkligen inte snäll mot en ibland utan kommer med en massa negativa tankar och tolkar sådant som egentligen är positivt (att du INTE mår illa!) som något negativt istället :(
    förstår om du inte vill vara så aktiv här - du ska göra det du mår bra av!!Hjärta Måndag är här snabbare än du anar (själv längtar jag mest till helgen hehe)! stor kram!!Glad
  • Inalina
    BaKu skrev 2018-10-04 10:47:39 följande:
    Jag upplevde att den första tiden kändes väldigt konstig. Först var det lycka för pluset men sen insåg jag nånstans att man glömt bort anledning till allt man gått igenom. Det tog ett tag att vänja sig vid att det faktiskt handlade om att bli förälder och ett barn. För under så lång tid så var ett plus det enda målet man var fokuserad på. Sen allt eftersom tiden gick och man kom förbi första milstolparna och man insåg att det här kan gå vägen så kom den där riktiga, djupa lyckan. Men fortfarande med bara tre månader kvar kan jag stanna upp och bara inse att det här är något helt fantastiskt. Senast igår när jag skulle duscha och verkligen tittade på magen och att det nu är en "riktig" gravidmage och att vårt barn faktiskt ligger däri. Då kommer en så varm och underbar känsla.

    Häromdagen var vi på första föräldraträffen. Information om amning och anknytning och då blir det också verkligt på ett annat sätt. Tror också det blev en boost för mannen som lärde sig massor och som också insåg hur nära det är och vad som kommer hända och att han också är viktig för barnet. Även om han förstått det innan så blir det nog lite mer påtagligt när man får lära sig mer. Som tjej har man ju en helt annan situation som hela tiden lever i graviditeten.

    Hoppas lyckan börjar kännas för er snart också
    ok då verkar det ju rätt normalt i de här kretsarna att man inte springer o gör hoppsasteg eller sitter o fånler hela tiden i börjanFlört ja jag tror den där lyckan är svår att känna för mig när det liksom inte är så verkligt med bebis ännu - TROTS att jag ändå fått se ett litet hjärta slå på vul... man är bra knäpp ibland - hur mycket ska det behövas i bevismaterial för att jag ska bli lycklig över detta!!?? 

    jag får kanske låta tiden ha sin gång ändå - efter v 12 när vi fått göra fler ultraljud och lite tester och vet att barnet mår bra hoppas jag att jag kan joina dig och ha en lycklig graviditet Solig

    låter roligt med föräldraträff också - kan tänka mig att det blir mer verkligt för männen eller partnern som inte bär på barnet då - jag tror faktiskt vi ska ta reda på könet på barnet. jag har fått för mig att jag kan anknyta litte bättre till graviditeten om jag vet vad det är som ligger där inne!!Flört
  • Inalina

    Hej på er,

    Idag är det inte någon kul dag för mig.. jag är ganska säker på att något är fel med grodan och att detta inte har gått vägen. Det började med att jag fick ont i magen igår eftermiddag som eskalerade och blev värre under några timmar när jag skulle ta mig hem från jobbet. Hade även en del värk i ländryggen men magen var absolut värst och jag kunde knappt stå eller gå till slut. Tog mig hem stapplandes i alla fall och la mig i sängen och var helt knäckt och livrädd att det skulle komma en störtflod. Hade väldigt mycket illamående och yrsel hela dagen i går och mådde allmänt kasst hela dagen också.

    Magen lugnade ner sig på kvällen men jag vilade hela tiden men hade kvar alla gravsymptom jag haft senaste veckan.

    I morse när jag vaknar är jag jättepigg, illamåendet är som bortblåst och jag har inte yrseln kvar heller. Nu tror jag grodan har dött och nu går jag och väntar på att något hemskt ska hända :( är helt knäckt samtidigt som jag faktiskt mår bra rent fysiskt för första gången på några veckor.

    Ville bara skriva av mig lite- Jag funderar på att boka en tid hos gyn på måndag för att undersöka hur det har gått. Hur skulle ni ha gjort? Har ni hört om någon där symptomen försvunnit men allt vart bra ändå..? Kram på er!

  • Inalina
    Seb81 skrev 2018-10-05 10:39:05 följande:

    [quote=79112207][quote-nick]Inalina skrev 2018-10-05 08:15:36 följande:[/quote-nick]Hej på er,

    Men vännen :( :( :(

    Det behöver inte betyda nått... jag ber en stor bön för dig!

    RING på en gång in till gyn och få en tid. Berätta din oro och kräv en tid. Jag mår exakt som du..... bruna flytningarna vill inte sluta :( jag är livrädd! Hur mår du idag? Alltså jag liiiideer med dig!!!!! Ville vecka är du i nu? För i v 8-9 kan symtomen försvinna helt! Har dom sagt till mig!


    Tack snälla Hjärta åh jag läste om dina flytningar också - så jobbigt :( så länge du inte blöder mycket och klarrött ska man ju inte behöva vara orolig men vad hjälper det...

    jag pendlar mellan hopp o förtvivlan och är såklart också livrädd men känner att jag inte kan göra nåt åt det.
    Jag gick in i v 8 idag - och tycker bara att symptomen försvann huxflux stämde lite för bra med min otroliga magvärk igår :(  Jag har inte hört om symptom som försvinner redan vecka 8.. - till saken hör också att igår kväll när jag skulle lägga mig mådde jag så sjukt dåligt - kunde inte ens sitta upp utan att ta på mig mina åksjukearmband och jag bara ville gråta.
    sen när jag vakna i morse var precis ALLT borta. Ingen blödning här ännu men det vet jag ju kan dröja om det är ett MA.
  • Inalina
    Annanathalia skrev 2018-10-05 10:50:48 följande:

    Hej


    Jag hoppar gärna in här också, är gravid ÄNTLIGEN efter vårt första IVF försök, inga andra ägg klarade sig så detta blev enda chansen efter första processen. Vi har försökt bli gravida i 1 1/2 år efter missfall i v. 10+0. Det känns galet men jag är så mentalt slutkörd efter denna långa period så när vi fick ett plus så blev jag så glad men det bytes direkt ut över total skräck för missfall. Jag känner mig ganska likgiltig och vågar inte hoppas på något sätt utan går mer eller mindre och väntar på att det skall gå illa.

    Vet inte riktigt vilken vecka jag är i eftersom jag inte hänger med på hur man räknar efter IVF men bör kanske vara i v. 5 alt v. 6 så det är super tidigt.

    Jag tror efter att ha läst på att jag har endometrios och att det är därför vi inte lyckats. Har haft molande värk i livmoders trakten sedan några månader efter missfallet som är något bättre i perioder och sämre i perioder. Har fortsatt samma känsla men kanske kanske lite bättre.


    Så gott att kunna dela denna period med er andra som verkar känna ungefär som jag vilket inte är så konstigt såklart.

    // Anna


    Välkommen!
    känner verkligen igen mej med att man är livrädd för missfall då man varit med om det tidigare - vilket tyvärr ofta tar över lyckan av att äntligen lyckats bli gravid! här är vi gravida tills motsatsen bevisats! kramHjärta
Svar på tråden Vi som blivit gravida efter IVF