Vi som blivit gravida efter IVF

Hej alla

Har nyligen plussat och bör vara i v7. Har missfall i bagaget så känner oro för ytterligare missfall. I v 4-6 var min mage väldigt trög, spänd och gasig. Upplever att detta har upphört nu- kan det bero på att jag slutat med Lutinus eller finns det någon annan förklaring?

Har fortfarande ömma bröst, illamående till och från samt trött. Får vänta lite extra länge på ultraljud pga sommarstängt, längtar och hoppas att det ser bra ut så oron kan lägga sig lite.

Jag går in i v 30 imorn, mår hyfsat bra men svårt att hitta bekväm sovställning och har hemsk halsbränna, speciellt kvällstid. Magen känns verkligen stor nu! Svårt hålla koll på bikinilinjen liksom... ;) Inga foglossningar än och tycker jag är piggare nu än för några veckor sen, vilket säkert kan bero på semestern så känns skönt!

Hej tjejer.

Var ett tag sedan jag skrev här nu. Lilleman har hunnit bli ett halvår. Det är helt galet och på nåt konstigt sätt känns det som livet innan honom inte ens existerat.

Han växer så det knakar och det händer så mycket hela tiden. Det är så spännande.

Vi har haft otrolig tur och jag är så tacksam över det. Lilleman är för det mesta glad och vi har inte haft några större bekymmer med magont, mat, sömn eller liknande. Nu har han dock kommit in i en period där sömnen är jobbig. Han sover bara tätt intill mig (alltså typ i min armhåla) och han vill äta en gång i timmen. Det är lite tröttsamt och känns att sömnen påverkar enormt mycket i vardagen. Men jag tänker att det säkert blir bättre snart och lider med alla som haft besvär med sömnen längre än oss.

Vi ska snart på semester för första gången! Blir bara en weekend i Sverige, men ska bli roligt.

I övrigt börjar vi vänja oss vid vardagen och det känns inte längre jobbigt att lämna hemmets trygga vrå, utan vi åker på utflykter nästan varje dag. Oftast enklare saker som att åka till stan en snabbis eller hälsa på någon. Men skönt att kunna komma ut. Lilleman börjar nämligen bli uttråkad om vi bara är hemma.

Nu har dock en fundering uppkommit. Något som känns omöjligt, men ändå så kan jag inte få det ur huvudet. Fick tillbaka min mens väldigt snabbt och den blev genast regelbunden. Nu är den dock sen och jag har konstig känsla i kroppen. Smärta i bäckenet, illamående, lättirriterad, bröst som är svullna trots att de inte är mjölkfyllda mm. Ja, ni vet sånt som både kan vara mens och bebis. Vi har haft sex, men inte särskilt ofta (svårt att få till det när bebisen bara sover intill en eller på promenad) och mannen har ju i princip inga spermier (de hade ju svårt att hitta tillräckligt många för att befrukta äggen vi fick ut) så det borde vara omöjligt. Men kan inte släppa det. Har köpt ett test, men inte tagit det ännu. Har lovat mannen att aldrig testa utan honom och har inte vågat säga något till honom om min känsla. Men idag nämnde jag att jag mådde illa och han undrade om det var pga mensen (han har bra koll på min cykel :p) men sa att den inte kommit så då frågade han om jag är gravid. Vi konstaterade att det ju i princip är omöjligt, men sådde nog ett litet frö hos honom.

Normalt sett hade jag bara sagt till honom att vi bör testa, men sen sonen kom har han varit stressed. Han känner sånt ansvar och oroar sig för massor av saker (trots att han inte behöver) och vill inte stressa upp honom mer än nödvändigt.

Jag kan ju inte riktigt tillåta mig att tro att jag faktiskt skulle kunna vara gravid och jag vet ju att det egentligen är omöjligt, men ni vet ju hur vi ständigt hoppas. Samtidigt hade jag velat vänta lite till för att låta kroppen läka helt. Men en graviditet skulle aldrig vara ovälkommen.

Ville bara skriva av mig lite för ni är de enda som kan förstå alla blandade känslor kring det här.

Ja det är sjukt va tiden går!

Inte testat än. Tänkte att jag ger det nån vecka ifall mensen var sen... Eftersom han inte vet att jag tror det här så är han inte stressad ännu. Så låter det vara lite. Just nu känns det okej att inte veta ett par dagar till. Så hade jag aldrig känt innan vi fick barn :p

Åh, förstår att du kände så inför dina vänner. Jag skulle aldrig göra en abort av ett sånt skäl. Inte efter kampen man gått igenom. Men vi tänker väl alla olika.

Även om det hade varit tufft med barn så tätt så hade det varit en sån gåva.

Såg att du har det ganska jobbigt. Kanske det är lite tröst att det för mig försvann nästan alla jobbiga symtom nästan direkt efter förlossningen. Hoppas det gör det även för dig.

Hur går det för dig och mannen då? Ni hade väl lite kämpigt i början i alla fall...

Jag mår okej - är hungrigare än vanligt, diffust illamående & trött. Tyckte dock jag mådde mer illa förra gången när det inte gick vägen. VUl om 2 veckor, så nervös att det inte ska se ut som det ska..!

Hur går det för dig?

Någon här som har spjälsäng från Troll? Helst modellen Linda men tror det funkar med andra också.

Hra köpt en begagnad och har ingen bruksanvisning, tänkte om nån av er hade det? :)

?

Ja just nu känns 2 veckor som lång tid (är i V8 nu så är ett tag sedan jag plussade). Har en konstig känsla av att jag ?tror/ låtsas vara gravid? men att de inte kommer se något på vul. Nervöst.

Galet att vara i v37 och skriva förlossningsbrev. Är du nervös inför förlossningen?

Visst är det konstigt. Vi gick ju över tiden så blev fler besök och sen bokades ju igångsättning in och det kändes så konstigt för då fick vi ju ett definitivt sista datum innan vi var på förlossningen.

Åh, förstår att det känns nervöst. Men vår son var ju stor. Nu har jag inte mycket att jämföra med, men känns inte som det faktiskt gjorde nån skillnad när han väl skulle ut. Så oroa dig inte för den saken. Se det som ett tillfälle att få en extra koll :)

Du har så mycket spännande att se fram emot. För även om det gör ont och första tiden efter känns skitjobbig så är det en så häftig upplevelse. Minns när vi satt i bilen på väg in till sjukhuset. Det var ett sånt härligt pirr i magen (och inte så härliga värkar förståss). Sen att få bli uppkopplad på ctg och få höra de där hjärtljuden och förstå att det är sista gången man hör dem inne i magen. Sen är det naturligtvis jobbigt under förlossningen, men vi hade även en del roligt mellan värkarna. Men sen kommer det där lilla livet ut och världen stannar. Så mäktigt. Och all smärta är som bortblåst.

Hej!

Tänkte bara höra med dig om du gjort FET med barnet du bär på? Jag har nämligen äntligen blivit gravid (är i vecka 10+6) efter FET och kommer troligtvis vara med i en studie där de ska göra flera UL för att mäta tillväxt hos barnet. De har nämligen sett att färska embryon har något ökad risk för att vara för små för tiden och födas för tidigt medan frysta istället har ökad risk för att vara för stora för tiden. Därför vill de studera vidare när denna viktökning sker genom extra UL. Var mest lite intresserad då jag såg att du skrev att vikten avvek.

Stort lycka till och stort grattis! :)

Till oss sa bm också att det kan handla om att man mätt olika, var ej hos min vanliga förra gången pga semester och alla mäter tydligen lite olika. Men lite nervöst känns det ju. Avviker det även i morn blir det TUL för oss också.