Vi som blivit gravida efter IVF

ja jag skulle verkligen rekommendera den boken! en väninna till mig skulle köpa den och den var slut överallt dock - men kommer som nyupplaga nu i april så då kommer den finnas igen :) den e mysig att ligga o läsa ett kapitel i om kvällarna utan att stressläsa eller så :)

jag pratade med en annan kompis häromdagen som ska ha bebis i juli och hon ville inte läsa något och tänka så lite som möjligt på födseln och förberedelser - så alla är väl olika. min tanke är att ju mer förberedd och informerad man är desto lättare blir det.

ja affirmationer är väl ett steg längre än positivt tänkande - att man föreställer sig scenarion så att du får en positiv känsla när du tänker på själva födseln, att få träffa din bebis,  etc - istället för rädsla eller osäkerhet. om man exempelvis hört att föda gör ont, och bara sett på filmer hur jobbigt det verkar så är det så hjärnan tror att det ska vara - så man måste jobba lite i förväg med att 'ställa om hjärnan' så att den istället tänker födseln som positiv och givande istället för det andra.

Vi får väl se om det funkar för mig hehe!

jag gick hos fysio 9 ggr men slutade för några veckor sedan - fick lite övningar för ryggen och höften men då allt blir så mkt mjukare har jag inte ritkgit tyckt att det hjälper. men just nu är det lite bättre - tror det är när jag gått långa sträckor det kommer. har inget gravidbälte - kör på ändå nu och hoppas det inte blir värre :) har även hört att sån där kinesiotejp kan hjälpa också...?

ja lite skönt att rensa ut så bebisgrejerna får plats :)!! längtar efter min lilla tjej nu och ska sista rundan till ikea på lördag för att köpa lite småsaker =)

mannen HATAR ikea så får väl se till att vara där innan alla andra hihi!

Hur mycket gick/har ni gått upp i v 17-18?

Jag går in i v 18 nu och jag har gått upp 0.5-1 kg. Det kan vara att jag står stilla också för jag kan skifta lite normalt sett också, nåt kilo upp och ner från dag till dag beroende på hur mkt jag druckit osv dagarna innan.

Är det normalt eller bör jag inte ha börjat gå upp ännu?

Oj oj oj tjejer! Jag är i chock! Det blir bebis idag!!

Skulle ju till läkaren för att få slutbedömning om jag får föda vaginalt eller om det blir snitt. Fick först träffa en läkare som hade svårt att tyda ultraljudet och hur nära moderkakan låg utgången. Så hon kallade in överläkaren som även var specialist på ultraljud och han tyckte den var väldigt nära utgången och flyttade över oss till hans rum där det fanns en mer avancerad maskin.

Där såg han att moderkakan nästan gick ända fram till kanten på inte livmodermunnen(där bebisen ska ut). Sen började de kolla blodkärl och blodtillförseln och då kunde de se att det fanns blodkärl från bebisen mellan bebisens huvud (som ligger ner och trycker på utgången) och själva utgången. Så om förlossningen skulle starta så finns risk att det börjar blöda och då i värsta fall att det börjar blöda från bebisen. Så där och då säger dem efter att de förklarat detta att ?Därför gör vi kejsarsnitt på dig idag och tar ut bebisen????????? Varpå jag börjar gråta av chock, glädje, rädsla ja ni kan ju tänka er alla känslor.

Sen tar de in oss i ett rum och går igenom vad som kommer hända. Får fasta i 6 timmar sen gör de snittet. Hjälp haha!

Hej alla!! En liten update, idag kom lillebror med akut snitt i v 37+4. Bastant kille på 3100 Kg och 52 lång!! Allt har gått super och jag är så imponerad av alla läkare, barnmorskor sköterskor mm! De gjorde verkligen allt till en superfin upplevelse! Vi alla mår super och kan inte förstå att han är här!!:))

Hej igen! Jag fick missfall förra veckan och lämnar därför tråden. Hoppas på att snart vara tillbaka här hos er. Lycka till alla!

Hej alla, en liten uppdatering härifrån.

Prick 3 veckor kvar och börjar kännas rätt mysigt med magen även om jag längtar som en galning efter minipysen.

Gick ifrån min sista jobbdag i torsdags lunch, planerade en lugn och mysig eftermiddag. Hade tid hos BM vid 12.30 för att göra v37-kollen. Maken har följt med varje gång, nu var det dessutom under lunchen så han tänkte att det här blir lugnt, tillbaka på jobbet ca 13.15.

Kommer dit. Då ligger lillan i säte! Snabb koll med litet UL och samtal till förlossningen. Därefter gick allt rasande fort. 13.45 hade vi tid för UL (man gör endast vändningsförsök om allt ser bra ut med moderkakan och flödet och bebisen får inte ha fötterna nedåt), 14.30 tid för vändning.

Själva vändningen gick bra Även om det var grymt jobbigt. Började kallsvettas och mådde illa och slutade med att jag spydde när de äntligen lyckats få henne på plats. Tydligen brukar man inte spy utan de trodde att det kunde vara nervositeten.

Så i fredags kände jag hur sparkarna ändrat sida. Maken hörde tydliga hjärtljud på vänster, efter vändningen var de på höger. Hade haft molande mensvärk under dagen och började få sammandragningar igen, så snabbt samtal till förlossningen och sedan dags för nytt UL. BM som tog emot oss kände efter och trodde även hon att hon roterat igen, så vi hann få fundera på hur vi skulle gå vidare. Som tur var visade UL att vi alla haft fel. Minipysen ligger kvar som tidigare.

Nu vill jag inte behöva åka upp förrän det är dags. Samtidigt är vi galna av längtan. Känns otroligt att hon snart är här.

Jag börjar känna mig redo. Lite pirrigt nu faktiskt. Vi monterade skötbordet igår och slängde ut mitt skrivbord så väntrummet börjar ta form. Känns lite vemodigt men det är väl för det blir så väldigt påtagligt att vi snart är framme.

Hur går det för er? Du måste ha kommit en bit Nu?

spännande att fixa bebisrum!! det hade jag älskat att göra - men bor i en tvåa ett tag till så får försöka göra lite mysigt i en bebishörna i vårt sovrum istället. =)

de säger att trimester 2 är bästa tiden - så hoppas att du känner så också och kan njuta lite på riktigt nu! (har själv upplevt trimester 3 rätt utmanande...;)

Halloj gänget! Både gamla o nya som kanske inte ens känner igen mitt nick ;)

Har läst i den här tråden sedan jag blev aktiv i Facebook gruppen. Men inte kan man släppa er som är kvar här för det. Så lite koll har man ändå! :)

Tänkte bara berätta vad som hänt med mig och min graviditet, och tyvärr får jag berätta att jag återigen fått veta att jag har ett ma(tänk vad jag hinner med under loppet av en graviditet). Denna gången upptäcktes det på rutinultraljudet, ska få starta igång missfallet på måndag. Hade gärna fått det överstökat, typ igår.

Det suger, men är inget vi kan göra något åt. Så vi landar i det här kaoset också och fortsätter såklart kämpa vidare mot det här (vet inte om man kan vara mer efterlängtad) väldigt väldigt efterlängtade barnet.

När jag väl får checka in här igen och är gravid, hoppas jag att ni alla är precis där ni ska vara, kanske här inne å stöttar ibland men med fullt upp med era små pluttar. Helst hoppas jag ni inte har tid alls med det, haha! Jag får checka in med nästa kull förväntansfulla, oroliga och härliga gravida, som fått kämpa sig hit istället.

Jag kommer tillbaka! Ta hand om er, och stort stort lycka till! :)

Jag förstår - det är litegrann som att åren men all sorg och besvikelse över att inte bli gravid suddas ut mer och mer här känner jag ju längre jag kommer under graviditeten. jag och mannen kan komma på oss själva ibland med det lilla miraklet jag har i magen - det var ju verkligen ingen självklarhet för någon av oss i den här tråden. 

har du känt lite rörelser nu :)?

skönt ni har mkt plats i alla fall och slipper tänka på flytt mitt i alltihopa :) hoppas förkylningen lättar snart - vet att man blir galen av att inte få ta all medicin eller den nässpray man egentligen vill ha..

jag mår bra här, sammandragningarna är lika som innan - ungefär någon gång i timmen (eller mer om jag reser mig upp, blir kissnödig etc), jag får väldigt ont i bäckenet dock när jag vart ute o rört mig (går ju inga långpromenader direkt) men verkar som att nerverna blir lite klämda eller nåt ner i benen så lite svårt o resa mig etc. men inget jag inte står ut med - och jag jobbar hemifrån så har inga direkta 'måsten' jag måste ut på under dagarna heller :)