Vi som blivit gravida efter IVF

haha ja precis, de mesta har man läst för länge sen ;) 
nej men de är klart att de är kul att gå på möten och sånt som gör att man faktiskt ska tro på det lite mer. Jag och mannen säger forfarande OM det går vägen, OM vi får en bebis.. osv.. pratar fortfarande OM såfort vi pratar om det.. Gör ni oxå så eller har du kunnat förstå att du faktiskt ska bli mamma i Maj? :)

Barnmorskan skrattade lite åt oss, med glimten i ögat, tyckte de va lite komiskt att vi satt och skrev in oss hos barnmorskan för att vi EVENTUELLT skulle ha bart ;) förstår ur hennes synpunkt att de va lite roligt, men för oss som inte vågar riktigt tro på det ännu, så är det så självklart :) 

Jobbigt att du känner så att tiden står stilla.. det tyckte jag för några veckor sen.. Nu har jag gått in i vecka 10 och jag tycker de senaste 2 - 3 veckorna har swischat förbi. Va olika det kan vara. Hur kommer det sig att det går sakta åt dig då? Långsamt på jobbet? "tråkigt" hemma med inget att göra osv? Försök hitta på saker lite varje vecka och ha något att se fram emot minst en gång i veckan, de tycker jag hjälper :)  

håller med dig.. alltid kommer det något nytt :/ Hoppas du får vara lugn ett tag framöver nu iallafall :) Stor kram!

Haha det låter inte ett dugg konstigt, preciiis så tänker jag! Haha :p

Är det bara jag som är i princip symptomfri?! Kissar inte längre på nätterna, somnar inte i soffan på kvällarna.. och jag känner mig inte som en zombie längre.

Såå nervös att nått är fel.. :( Googlat massor såklart.. Men det ger ingenting. Vissa säger att de va början på deras missfall (och även mitt eget förra året).. Och vissa säger att det kallas spökveckorna. Att det är vanligt i dessa veckor.. 
Men hur är det för ER? Är det någon som tappat sina symptom?! :( 

Kan tillägga att jag är i vecka 10.

Hände mig förra året med. Precis likadant.. Därav min oro. Dock såg jag den på ul för 7 dagar sen med ett tickande hjärta och fin tillväxt sedan ul i v 6 även då med tickande hjärta.. Men, eftersom symptomen avtog sist den hade dött så blir man ju så himla nervös och rolig :( 

Lider med dig, det är fruktansvärt hemskt och orättvist att det händer. Vet som sagt precis vad du går igenom. All styrka till er <3

Okej.. Ja alltså man vet ju det egentligen att det är så. Men när man har dom erfarenheterna man har av tidigare ma så blir man så himla nojjig. Därav jag ville höra hur det var för er alla om någon mer haft mindre/inga alls symptom. 

Tack för dina ord!

Tack för dina fina ord. Jag hoppas verkligen oxå att det är i dom så kallade spökveckorna jag hamnat. Men det är så himla jobbigt att inte veta. Hade man vetat att allt va bra med den lilla och man mår toppen, då hade man ju tackat och tagit emot för att man får må så bra. Men istället börjar man oroa sig som tusan.. Jag blir tokig :/ får se om man står ut eller om jag åker in nått.

Kan inte sluta tänka heller på mina hemska smärtor i magen jag hade i helgen. Det är efter det som symptomen avtagit.. det gör det hela ännu läskigare..

Jag ska verkligen försöka va positiv! Tack för dina stöttande ord iallafall <3

Va bra då, då är säkert allt som det ska. Vart skulle hon? :) minns inte vad hon skrev..

Hej allihopa!

Ville bara önska er alla en riktigt trevlig fredag och helg. 
Vad ska ni göra i helgen?

Själv ska jag på 30 års fest och 11 års kalas, så helgen är fullspäckad. Har fått tid för ul på måndag kl 13.30.. Min oro vill inte ge sig alls.. Känner mig otroligt nedstämd igen och det är det enda jag tänker på att den inte lever längre..... Är glad att vi har massor att göra i helgen så får vi hoppas allt är som det ska på måndag trotts att symtomen är nere på noll.... :(

TREVLIG HELG FINA NI, tack för att ni finns <3 kram!