Forum Övrigt - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Vi som blivit gravida efter IVF

    Ons 12 sep 2018 18:34 Läst 78101 gånger Totalt 3469 svar
    Ons 12 sep 2018 18:34

    Hejsan!

    Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)

    Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!

    Välkomna!

  • Tis 18 sep 2018 11:22 #81

    Hej kämpar. =) 

    Jag hoppar in här nu, har inte vågat innan. Känner ju igen en del av er. Grattis till er plus. =)
    Vi har försökt i 3 år, gjort IVF de senaste 2 åren. Känns som både kroppen och psyket är lite i botten. Plussade i maj och var superglad i 2 dagar tills jag fick missfall. Anledningen till IVF är att jag har endometrios och därmed ingen ägglossning. Läkaren för 2 år sen valde mellan IVF och ägglossningspiller. Han tyckte det var större chans att lyckas med IVF än med piller. Så här i efterhand inser man ju dock att man hade hunnit prova typ 24 månader med piller istället så chansen hade kanske varit större. 

    Nu är jag i vecka 7 (6+3) efter FET i stimulerad cykel. Har svårt att känna glädje denna gången (är ju egentligen skitglad). Tror faktiskt Lutinus ställer till med den del. Läste att man kan vara överkänslig mot det och få en graviditetsdepression av det. Och sen är jag supernojig för allt pga missfallet. Är hellre glad i "onödan" men det vill sig inte riktigt. Konstig känsla, tror inte jag riktigt ha fattat att jag är gravid. Blir nog bättre när jag varit på första vul som jag har i 8+4. =)

    Fysiskt sett så har jag en del illamående som kommer och går, brösten är ömma och lite hårda. Har börjat få lite hugg nere i magen. Förutom att jag nojar över symptom och avsaknad av symptom så har jag inget emot lite ont och illamående. =) Det gör istället att jag känner mig gravid de stunderna illamåendet kommer.
    Precis som du Inalina har jag emetofobi (kan inte ens skriva det där ordet), men det har gjort att jag fysiskt inte kan göra sånt där. Så jag mår istället superilla och så håller det i sig. Får se hur det blir nu med graviditeten. =) 

    Min sambo är 17 år äldre och har 2 barn på 19 och 14. Stora dottern har precis flyttat ut (tack och lov) och pojken bor hos oss varannan vecka. 

    Så långt det blev. På nåt vänster känner jag mig mer gravid nu än innan jag skrev detta, haha.

    Kram på er

  • Tis 18 sep 2018 11:26 #82

    Glömde nämna mitt fruktansvärda humör. =)
    Sambon får sig en del utskällningar. Sen gråter jag. I början skällde han tillbaka och gick iväg, då grät jag ännu mer. Tror han försöker lite mer nu med att försöka förstå att det är hormoner. 
    Jag är väldigt konflikträdd egentligen så jag mår inte bra av att skälla på mina nära och kära.
    Sambon förtjänar det ibland dock, jag har bara inte vågat innan när han har gjort fel haha. 
    Häromdagen grät jag en skvätt när jag upptäckte att min hästsvans satt lite snett, haha.

  • Tis 18 sep 2018 13:27 #83
    anina skrev 2018-09-18 11:22:34 följande:

    Hej kämpar. =) 

    Jag hoppar in här nu, har inte vågat innan. Känner ju igen en del av er. Grattis till er plus. =)
    Vi har försökt i 3 år, gjort IVF de senaste 2 åren. Känns som både kroppen och psyket är lite i botten. Plussade i maj och var superglad i 2 dagar tills jag fick missfall. Anledningen till IVF är att jag har endometrios och därmed ingen ägglossning. Läkaren för 2 år sen valde mellan IVF och ägglossningspiller. Han tyckte det var större chans att lyckas med IVF än med piller. Så här i efterhand inser man ju dock att man hade hunnit prova typ 24 månader med piller istället så chansen hade kanske varit större. 

    Nu är jag i vecka 7 (6+3) efter FET i stimulerad cykel. Har svårt att känna glädje denna gången (är ju egentligen skitglad). Tror faktiskt Lutinus ställer till med den del. Läste att man kan vara överkänslig mot det och få en graviditetsdepression av det. Och sen är jag supernojig för allt pga missfallet. Är hellre glad i "onödan" men det vill sig inte riktigt. Konstig känsla, tror inte jag riktigt ha fattat att jag är gravid. Blir nog bättre när jag varit på första vul som jag har i 8+4. =)

    Fysiskt sett så har jag en del illamående som kommer och går, brösten är ömma och lite hårda. Har börjat få lite hugg nere i magen. Förutom att jag nojar över symptom och avsaknad av symptom så har jag inget emot lite ont och illamående. =) Det gör istället att jag känner mig gravid de stunderna illamåendet kommer.
    Precis som du Inalina har jag emetofobi (kan inte ens skriva det där ordet), men det har gjort att jag fysiskt inte kan göra sånt där. Så jag mår istället superilla och så håller det i sig. Får se hur det blir nu med graviditeten. =) 

    Min sambo är 17 år äldre och har 2 barn på 19 och 14. Stora dottern har precis flyttat ut (tack och lov) och pojken bor hos oss varannan vecka. 

    Så långt det blev. På nåt vänster känner jag mig mer gravid nu än innan jag skrev detta, haha.

    Kram på er


    kul att se dig här! =) och kul att du känner dig lite gravid! du har ju kommit längre än flera av oss i den här tråden så klart du ska hänga med oss!! Solig

    låter som att vi har ganska lika historia (förutom att jag inte har endometrios) men fick ju också väldigt tidigt mf förra gången (i juni) och körde stimulerat FET med nu. och nu ska vi båda lyckas få en bebis i maj!!Kyss och det där med fobin ska vi inte ens nämna... hua...

    när började du känna av symptom med ömmande bröst och illamående?
  • Tis 18 sep 2018 13:46 #84

    Hej allihopa! Hänger gärna på här i denna gruppen :) Känner igen flera utav er från andra grupperna innan man plussat, så ingen längre presentation är aktuell tror ja.


    Har nyss plussat iallafall efter fleeeera års försök och IVF. Detta är ett FET i ostimulerad cykel, v 4+0 idag och plussade i förrgår på rd 6.


    Sjukt nojjig och rädd för MA/MF då tidigare plus i början på förra året ledde till MA i vecka 9.. Men jag hoppas och ber till alla högre makter som finns att denna gång går det hela vägen. Vågar inte vara glad riktigt än, eller självklart är jag öööverlycklig! men ändå så rädd.. Konstig känsla, men jag antar att ni alla vet precis hur jag känner! 


     

  • Tis 18 sep 2018 14:13 #85
    Inalina skrev 2018-09-18 10:22:30 följande:

    Hej! Hade du fått tid för första VUL nu?? jag ska ringa i eftermiddag och boka tid - hoppas jag får en tidig tid men tillräckligt sen för att det ska gå att se något.... =)


    Hej!

    Ja visst. Både till ul & barnmorskan. Ska på ul den 8/10, då är jag i v 7+1. Det måste ha gått 3 veckor minst efter testdagen, då ska det inte vara några problem att se :)
  • Tis 18 sep 2018 14:23 #86
    Mjbo skrev 2018-09-18 13:46:31 följande:

    Hej allihopa! Hänger gärna på här i denna gruppen :) Känner igen flera utav er från andra grupperna innan man plussat, så ingen längre presentation är aktuell tror ja.

    Har nyss plussat iallafall efter fleeeera års försök och IVF. Detta är ett FET i ostimulerad cykel, v 4+0 idag och plussade i förrgår på rd 6.

    Sjukt nojjig och rädd för MA/MF då tidigare plus i början på förra året ledde till MA i vecka 9.. Men jag hoppas och ber till alla högre makter som finns att denna gång går det hela vägen. Vågar inte vara glad riktigt än, eller självklart är jag öööverlycklig! men ändå så rädd.. Konstig känsla, men jag antar att ni alla vet precis hur jag känner! 

     


    Hej & stooort grattis till plusset! Vilken känsla det är!!!!!

    Jag plussade suuuuper svagt rd 5, rd 6 var det inga tvivel! Gjorde oxå en FET i ostimulerad cykel. Är i dag 4+2. Hur har du räknat? Från senaste mens?

    Du är inte ensam om att känna så, jag är oxå sjuuuuuukt nojjig men samtidigt så jävla glad. Jag hade MA för 2 år sedan, som kom ut 9+0. Värsta jag ha varit med om... så det hoppas jag verkligen inte händer oss i gen!

    Kram
  • Tis 18 sep 2018 14:32 #87
    Seb81 skrev 2018-09-18 14:23:05 följande:
    Hej & stooort grattis till plusset! Vilken känsla det är!!!!!

    Jag plussade suuuuper svagt rd 5, rd 6 var det inga tvivel! Gjorde oxå en FET i ostimulerad cykel. Är i dag 4+2. Hur har du räknat? Från senaste mens?

    Du är inte ensam om att känna så, jag är oxå sjuuuuuukt nojjig men samtidigt så jävla glad. Jag hade MA för 2 år sedan, som kom ut 9+0. Värsta jag ha varit med om... så det hoppas jag verkligen inte händer oss i gen!

    Kram

    Tack för lyckoönskningar och pepp. Det behövs verkligen! :) 


    Jag räknade från ägglossning :)  då är ja i 4+0 idag. Hur har du räknat? 


    Ja är oxå så sjukt glad, men vågar inte riktigt va fullt ut glad än. Ja avvaktar lite till ;) Ja fyy.. Ja hade som sagt oxå MA i v 9. HEMSKT! :( 


    Stort lycka till nu och så kul att vi kan följas åt allihopa :) 

  • Tis 18 sep 2018 14:35 #88

    Hejsan,
    jag tänker med gå med i tråden :) Har precis plussat efter tredje ivfen och hoppas det ska gå vägen den här gången. Vi har gjort icsi och haft ganska dåliga reslutat med ingen återföring på andra försöket men nu verkar det ha fastnat ett litet 2-dagars. Är väldigt rädd och vågar inte riktigt vara glad än då det är så tidigt och jag är rädd att bli förkrossad igen. Jag är 28 år och min man är 30.
    Trodde aldrig jag skulle hamna i en gravidtråd. Det känns helt sjukt fortfarande! :)


    Påbörjat IVF 2018 nouw.com/nar2blir3
  • Tis 18 sep 2018 14:57 #89
    LillaAw skrev 2018-09-18 14:35:34 följande:

    Hejsan,

    jag tänker med gå med i tråden :) Har precis plussat efter tredje ivfen och hoppas det ska gå vägen den här gången. Vi har gjort icsi och haft ganska dåliga reslutat med ingen återföring på andra försöket men nu verkar det ha fastnat ett litet 2-dagars. Är väldigt rädd och vågar inte riktigt vara glad än då det är så tidigt och jag är rädd att bli förkrossad igen. Jag är 28 år och min man är 30.

    Trodde aldrig jag skulle hamna i en gravidtråd. Det känns helt sjukt fortfarande! :)


    Roligt att se dig här!

    Har läst din blogg, så nyheten hade jag läst mig till redan där. Hihi. Ett super duper grattis till er!!
  • Tis 18 sep 2018 15:03 #90
    jaktenpaflow skrev 2018-09-17 23:33:06 följande:

    Ja verkligen! Längtar så mycket! Hon pratar mycket om en lillasyster haha! Att Madicken har en lillasyster men inte hon mm. Vad fint! Även om det varit en tuff resa så blir man verkligen en erfarenhet rikare... vissa saker ör kanske lättare att läsa och bearbeta med en bebis i famnen! Har ni berättat för er omgivning?


    För oss blev skrivandet ett sätt att kunna prata om det, då bokens upplägg krävt att vi beskriver våra känslor. Mycket bra faktiskt när man har en mussla till karl.. :)

    Vår närmsta familj och vänner vet om vår situation, men efter första IVFen förklarade vi att vi inte ville säga något, eller få frågor om framtida försök. Så att vi nu väntar barn, är lite hysch pysch ännu. :)

    Hur har ni gjort?
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll