Sög av hans vän, berätta för min fästman?

Jodå. Tillför lite trötthet, berusning och du i enrum med en oemotståndlig kvinna. Kanske i kombination med att du misstänker att din fru kanske vänstrar. Hjärnan är komplicerad och tar beslut vi inte vill att den ska ta.

Jag vet att detta kan hända. Dävar undviker jag den typen av situationer.

Nej en otrohet, hur den än går till är aldrig ett misstag. Det har alltid gått så lång tid innan, alltså innan otroheten fullbordas som man har kunnat tänka efter, ändra sig, och göra annorlunda.
Jag bygger heller inte min argumentation på att människor är perfekta eller rationella. Däremot på ärlighet, empati och respekt...

Varken kompisen eller ts har visat, eller visar någon av dessa egenskaper.

Jag kan inte heller se något som liknar ångest hos ts. Tvärtom, hon viftar bort det som inget hänt...oviktigt... även om hon skriver att hon ångrar sig. Men vad är det hon ångrar...?Avsugningen där hon blev lite besviken att kompisen kom för tidigt, så inte hon också kunde få njuta, eller de gångerna med kyss och smek när kompisen umgåtts med ts och fästmannen hemma hos dom eller på lokal?
 
Min erfarenhet av otrohet är att väldigt få ångrar sin otrohet om dom inte blir ertappade med fingrarna i syltburken. Det blir bara ett kul minne att tänka tillbaka på.

Jag håller med dig i alla disskutioner.

En annan sak. Det är illa att min kille misstänker mig vara otrogen utan belägg. Min kille vet min historia med otrohet nåt som får honom att reagera.

Man ska hålla historier för sig själv ville jag säga.

Ts har inte begått ETT misstag utan hon fortsätter sin otrohet!

En otrohet är aldrig ett misstag utan ett aktivt val. Ts blr självfallet berätta för sin fästman att hon är galet sugen på hans kompis, att hon tyvärr inte fick mer än att suga av honom just den gången.... men hon kanske har bättre tur nästa gång. Fästmannen har rätt att veta att kvinnan är en otrogen slampa och bästa kompisen ett falskt as. Tyvärr kommer troligen kompisen tappa intresset för ts när hon blir dumpad och spänningen släpper, såna där svin funkar så.

och NEJ alla skulle inte göra samma sak, jag skulle det då ALDRIG!

Ts har inte den minsta ångest för då hade hon inte fortsatt otroheten. Kompisen är nog mest smickrad av att ha en kvinna som är så kåt på honom.

Synpunkt från någon som varit i din fästmans situation.

Sannolikheten för att det någon gång skall komma fram är överväldigande. Om han får veta det via någon annan (och givet hur hans vän beter sig verkar det väldigt troligt) kommer det vara mycket svårt att reparera förhållandet.

Om du berättar finns en chans. Och dessutom får han chansen att välja själv. Att undanhålla sanningen är minst lika illa som själva otroheten.

Så berätta nu. Direkt. Om du vill rädda förhållandet OCH har respekt för honom. Om du bara vill rädda förhållandet kan du göra som du vill.

Från egen erfarenhet kan jag säga att detta hon hade ihop det med en ?vän? till mig bakom min rygg och mörkade det och utnyttjade min tilltro för att inget säga var det allra värsta.

Så berätta för honom nu. Direkt!

Det finns inte en chans om du berättar tro mig.... han kanske lever med dig ändå men inte länge till efter detta. Han kommer må skiiiiit. Stackars honom om det kommer fram. Prata med kompisen om problemet.

Hur fasen vet du att det är ett aktivt val? Då är våldtäkt aktivt val oxå eftersom det kan bli skönt vid akten. Som för mig var det så.

Man kan bli känslomässigt utsatt bort från sitt egna förstånd och göra saker även om man inte vill.

Har du aldrig gjort eller sagt nåt du undrar varför blev det så för.? Varför agerade jag så dumt?

Jag talar av egen erfarenhet och dessutom har jag möjlighet vända på resonemanget och själv sätta mig in i situationen som den bedragna;
Berätta inte.
Det finns en sanning som är 100% och absolut: Det han inte vet mår han inte dåligt av.

Om livet kan gå vidare lika som innan så bör man inte berätta och jag skulle absolut inte vilja veta om min partner varit otrogen.

Vad för andra val finns det..? Ett passivt val...?
Och visst är våldtäkt ett aktivt val...Av den som utför våldtäkten. Men inte för offret, och i detta fallet är fästmannen offret.

Intressant..Brukar du göra saker du inte vill? 
Typ, jag vill inte ligga med hen, men jag gör det ändåVisst, man kan slänga sig med en massa klyschor fram och tillbaka, och även om du inte skulle vilja veta om din partner varit otrogen har du ingen aning om hur ts partner ställer sig till det.

Det finns en annan klyscha också..."En gång otrogen, alltid otrogen" Vilket stämmer i.a.f hittills på ts.

Du som är expert...Varför skulle du inte vilja ha ett förhållande byggt på ärlighet istället för på lögner?? 

En absolut sanning är inte en klyscha!

Jag har nu för tiden ett förhållande som är byggt på absolut och ömsesidig ärlighet.

Om hon skulle vara mig otrogen och om hon kan sköta det på ett sådant sätt att jag inte får reda på det, eller ens fattar misstankar, så föredrar jag utan minsta tvekan att hon inte berättar.

Det jag inte vet mår jag inte dåligt av. Det är en oomtvistad sanning.

Jag har gjort upp med mig själv och jag har beslutat att svartsjuka är ingenting som får hindra eller påverka min och vår lycka. En liten tillfällig otrohet är för mig ingen livsavgörande sak.
Om ömsesidig djup kärlek råder mellan oss så låter jag inte en tillfällig händelse eller ens en tillfällig svacka ödelägga vårt förhållande eller förstöra mitt eget lyckliga liv.

Men om min fru skulle vara mig otrogen och hon själv har ett behov att prata om det, om hon behöver stöd och hjälp av mig att komma över sin otrohet och eventuella känslor, så finns jag självfallet där för henne.
Jag känner inte att jag nödvändigtvis måste förlåta henne men om hon ärligt ångrar sig och hon vill gå vidare tillsammans med mig, är jag rätt övertygad att jag har möjlighet förstå, acceptera att det har hänt och besluta mig för att gå vidare. Ganska många kvinnor, kanske t ex i samband med 40 års-kris eller liknande, verkar ha stort behov av att få bekräftelse från en annan man, många verkar öppna för nya känslor, typ en (tillfällig?) förälskelse. Det kan jag förstå.

Jag har tidigare i livet, i tidigare förhållanden, själv varit otrogen. Jag har skött det på sådant sätt att jag aldrig blev påkommen och jag kunde hantera mina egna känslor och allt annat på sådant sätt att ingen behövde fatta misstanke. I mitt nuvarande äktenskap har jag dock valt att vara trogen.