Gå på begravning där man inte träffat den avlidne?
En släkting till min pojkvän gick bort nyligen (tänk mormor/morfar/farmor/farfar) och ska alltså begravas så småningom. Jag och min pojkvän har inte varit ihop särskilt länge, så jag har inte hunnit träffa de flesta av hans släktingar - ej heller alltså den avlidne. Av de som kommer på begravningen har jag i princip bara träffat min pojkvän och hans ena förälder.
Men nu är jag alltså bjuden och jag är lite tveksam. Att jag inte träffat den döde är en sak, men det känns framför allt konstigt att träffa hans släkt för första gången under såna omständigheter. Hur ska jag bete mig? Är rädd för att få blickar på mig och att de ska tänka "Vad gör hon här? Hon har ju aldrig träffat X". Jag har dessutom lite social ångest, och även om jag såklart vill träffa min pojkväns släkt skulle jag helst göra det vid något mer neutralt tillfälle.
Jag har egentligen inte fått någon formell inbjudan direkt utan mer "du får komma om du vill" och det är svårt att läsa av min pojkvän om han behöver mitt stöd eller om det inte spelar någon större roll. Vill han absolut ha med mig som stöd bör jag ju självklart ställa upp, men annars vet jag inte..
Hur hade ni gjort?
Allt beror på dig och din pojkvän och hur ni känner... Vill han ha dig där som stöd? Då tycker jag du skall vara där. Klarar han sig utan dig, eller till och med tycker det är jobbigt om du är där då du inte känner folk ännu så stanna hemma....
När min mamma dog hade jag och min sambo varit tillsammans 1 månad..... Min mamma dog plötsligt utan förvarning av en stroke och min släkt bor utspridda över hela världen... Min sambo (då extremt färska pojkvän) hade träffat min mamma en gång lite snabbt; hon släppte av mig hos honom en gång då hon gav mig skjuts och då hälsade de på varandra med hade inte hunnit träffas mer.
Men han satt med mig på sjukhuset när han kunde, och han var ett jättestort stöd för hela min familj inför begravningen som var 2 veckor efter hennes död. Han hjälpte mig mycket och så även mina syskon som han ju aldrig hade träffat och som han troligen inte skulle träffat på länge annars då de bor i Italien och USA...
Det var såklart konstigt för honom att träffa hela min släkt i det sammanhanget, men jag är glad att han var där för mig. Vårt förhållande blev snabbt väldigt starkt tack vare det. Men hade han inte känt att han orkade delta så mycket så vet jag inte vad som hade hänt. Jag behövde hans stöd och han gav det, det var det enda viktiga för mig.