• Anonym (begra­vning)
    Äldre 17 Sep 11:29
    3133 visningar
    18 svar
    18
    3133

    Gå på begravning där man inte träffat den avlidne?

    En släkting till min pojkvän gick bort nyligen (tänk mormor/morfar/farmor/farfar) och ska alltså begravas så småningom. Jag och min pojkvän har inte varit ihop särskilt länge, så jag har inte hunnit träffa de flesta av hans släktingar - ej heller alltså den avlidne. Av de som kommer på begravningen har jag i princip bara träffat min pojkvän och hans ena förälder. 

    Men nu är jag alltså bjuden och jag är lite tveksam. Att jag inte träffat den döde är en sak, men det känns framför allt konstigt att träffa hans släkt för första gången under såna omständigheter. Hur ska jag bete mig? Är rädd för att få blickar på mig och att de ska tänka "Vad gör hon här? Hon har ju aldrig träffat X". Jag har dessutom lite social ångest, och även om jag såklart vill träffa min pojkväns släkt skulle jag helst göra det vid något mer neutralt tillfälle. 

    Jag har egentligen inte fått någon formell inbjudan direkt utan mer "du får komma om du vill" och det är svårt att läsa av min pojkvän om han behöver mitt stöd eller om det inte spelar någon större roll. Vill han absolut ha med mig som stöd bör jag ju självklart ställa upp, men annars vet jag inte.. 

    Hur hade ni gjort?

  • Svar på tråden Gå på begravning där man inte träffat den avlidne?
  • Äldre 17 Sep 11:33
    #1
    +1

    Som ett stöd om din pojkvän vill att du följer med, absolut! Men annars hade jag nog valt att inte gå!

  • Anonym (G)
    Äldre 17 Sep 11:34
    #2
    CitronTulo skrev 2018-09-17 11:33:35 följande:

    Som ett stöd om din pojkvän vill att du följer med, absolut! Men annars hade jag nog valt att inte gå!


    Så tycker jag med
  • Äldre 17 Sep 11:46
    #3
    +1
    Anonym (begravning) skrev 2018-09-17 11:29:38 följande:

    En släkting till min pojkvän gick bort nyligen (tänk mormor/morfar/farmor/farfar) och ska alltså begravas så småningom. Jag och min pojkvän har inte varit ihop särskilt länge, så jag har inte hunnit träffa de flesta av hans släktingar - ej heller alltså den avlidne. Av de som kommer på begravningen har jag i princip bara träffat min pojkvän och hans ena förälder. 

    Men nu är jag alltså bjuden och jag är lite tveksam. Att jag inte träffat den döde är en sak, men det känns framför allt konstigt att träffa hans släkt för första gången under såna omständigheter. Hur ska jag bete mig? Är rädd för att få blickar på mig och att de ska tänka "Vad gör hon här? Hon har ju aldrig träffat X". Jag har dessutom lite social ångest, och även om jag såklart vill träffa min pojkväns släkt skulle jag helst göra det vid något mer neutralt tillfälle. 

    Jag har egentligen inte fått någon formell inbjudan direkt utan mer "du får komma om du vill" och det är svårt att läsa av min pojkvän om han behöver mitt stöd eller om det inte spelar någon större roll. Vill han absolut ha med mig som stöd bör jag ju självklart ställa upp, men annars vet jag inte.. 

    Hur hade ni gjort?


    Allt beror på dig och din pojkvän och hur ni känner... Vill han ha dig där som stöd? Då tycker jag du skall vara där. Klarar han sig utan dig, eller till och med tycker det är jobbigt om du är där då du inte känner folk ännu så stanna hemma....


    När min mamma dog hade jag och min sambo varit tillsammans 1 månad..... Min mamma dog plötsligt utan förvarning av en stroke och min släkt bor utspridda över hela världen... Min sambo (då extremt färska pojkvän) hade träffat min mamma en gång lite snabbt; hon släppte av mig hos honom en gång då hon gav mig skjuts och då hälsade de på varandra med hade inte hunnit träffas mer. 


    Men han satt med mig på sjukhuset när han kunde, och han var ett jättestort stöd för hela min familj inför begravningen som var 2 veckor efter hennes död. Han hjälpte mig mycket och så även mina syskon som han ju aldrig hade träffat och som han troligen inte skulle träffat på länge annars då de bor i Italien och USA... 


    Det var såklart konstigt för honom att träffa hela min släkt i det sammanhanget, men jag är glad att han var där för mig. Vårt förhållande blev snabbt väldigt starkt tack vare det. Men hade han inte känt att han orkade delta så mycket så vet jag inte vad som hade hänt. Jag behövde hans stöd och han gav det, det var det enda viktiga för mig. 


    I'm not crazy... My reality is just diffrent than yours....
  • Anonym (Emlan­)
    Äldre 17 Sep 11:51
    #4

    När jag och min sambo hade vart tillsammans i 6 månader så dog hans farmor. Hade enbart träffat min sambos pappa och hans fru. (ej sambons mamma). Jag frågade min sambo - vill du jag går med eller stannar hemma?

    Han ville att jag skulle följa med och det gjorde jag. Lite skumt att träffa hans familj första gången där men det uppskattades enormt att jag var där, inte bara min sambo som tyckte det utan de andra släktingarna också.

  • Äldre 17 Sep 11:56
    #5

    Om din pojkvän absolut vill ha ditt stöd så kanske du kan gå.

    Annars är det lämpligt att man någon gång träffat den som dött. Jag tycker väl att det bara ska vara sambos/äkta makar, inte tillfälliga förhållanden där man inte mött släkten.

  • Fillib­om
    Äldre 17 Sep 12:01
    #6

    Tänker som flera ovan: om din pojkvän absolut vill ha dig som stöd bredvid sig, kan du gå, annars behöver du verkligen inte det.

    Ni har ju dels inte varit tillsammans särskilt länge, dels har du inte träffat den som dött och din pojkvän bör ju rimligtvis ha många andra där som han kan ta stöd av om det behövs.
    Du kan istället satsa  på att "ta hand om honom" lite extra efteråt, kanske med en bit mat och en film i soffan. Om han nu inte uttryckligen ber om att du skall följa med.

  • Äldre 17 Sep 12:22
    #7

    Om man träffat den avlidne eller inte har inte någon betydelse. En begravning är till för de efterlevande. Därför bör du tänka på hur din pojkvän vill ha det. När du frågar är det viktigt att han inte känner att du egentligen inte vill gå.

    Att du inte träffat hans övriga släkt har inge betydelsebärande du är där för hans skull. Deras intryck av dig kommer att vara att du är en omtänksam person.

  • Äldre 18 Sep 23:13
    #8
    +1
    OlgaElvira skrev 2018-09-17 12:22:31 följande:

    Om man träffat den avlidne eller inte har inte någon betydelse. En begravning är till för de efterlevande. Därför bör du tänka på hur din pojkvän vill ha det. När du frågar är det viktigt att han inte känner att du egentligen inte vill gå.

    Att du inte träffat hans övriga släkt har inge betydelsebärande du är där för hans skull. Deras intryck av dig kommer att vara att du är en omtänksam person.


    Kloka ord, instämmer. Om du går som en ny flickvän så kommer hans familj att tycka om dig för att du finns där för honom och att du visar respekt för hans släkt genom att gå på begravningen trots att du varken kände den avlidne eller övrig släkt. Det är bara positivt om du gör det.
  • Anonym (Samma skor)
    Äldre 18 Sep 23:23
    #9

    Ta det från en som har varit i samma situation. När jag var ung så dog min dåvarande pojkväns farmor när vi hade varit ihop i några månader bara. Jag hade träffat hans föräldrar och kanske hans syster minns inte säkert men ingen annan i släkten. Han ville att jag skulle gå på begravningen och föräldrarna sa att det var helt okej. Men jag var ung och dum och kände mig malplacerad så jag gick inte.

    Det har gått 20 år sen dess och vi var inte ihop speciellt länge men jag ångrar trots det än idag att jag inte ställde upp och gick på begravningen för hans skull. Om jag skulle kunna göra om allt så skulle jag ha gått med honom och satt mina egna känslor (och förmodligen sociala ångest) åt sidan. Så mitt råd är att du ska gå om han vill det.

  • Anonym (Ett annat sätt att se på saken)
    Mon 22 Jul 2019 22:40
    #10
    OlgaElvira skrev 2018-09-17 12:22:31 följande:

    Om man träffat den avlidne eller inte har inte någon betydelse. En begravning är till för de efterlevande. Därför bör du tänka på hur din pojkvän vill ha det. När du frågar är det viktigt att han inte känner att du egentligen inte vill gå.

    Att du inte träffat hans övriga släkt har inge betydelsebärande du är där för hans skull. Deras intryck av dig kommer att vara att du är en omtänksam person.


    För dig kanske en begravning bara är till för de efterlevande.

    Men för väldigt  många andra är  en begravning minst lika mycket till  för att hedra den döda. För väldigt många är en begravning också minst lika mycket ett sätt att få säga adjö och tack för allt till en person som betytt mycket för en  än något man går på för att hedra de efterlevande. Det motsätter förstås inte på något sätt  att man respekterar och bryr sig om de efterlevande.

    Om man har det här synsättet istället för ditt synsätt så kan det kännas väldigt, väldigt märkligt. att gå på en begravning för en person man aldrig har träffat. Det kan dessutom kännas väldigt märkligt för nära anhöriga till den döda som har det synsättet jag skrev om och inte ditt synsätt att möta någons nya partner - en partner som aldrig träffat den döda och som inte ens varit partner särskilt länge för första gången just på begravningen av sin döda anhöriga. Alla reagerar inte självklart på det positiva sätt du skrev i ditt inlägg i en sådan situation.

    Med detta sagt så skulle jag också ha följt med min partner på begravningen av hans döda släkting jag aldrig träffat om det verkligen, verkligen hade betytt väldigt mycket för honom. Men nu hade han inte behovet av mitt stöd i den situationen och jag hade heller inte haft behov av hans stöd på en begravning av en släkting han aldrig träffat om det varit jag som var i motsvarande situation.

    Jag och min partner är varandras förstahandsval när det gäller 95 procent av alla akiviteter.

    Men just  när jag går på en begravning är mitt behov att  sörja , minnas och hedra den döda tillsammans med andra människor som också kände och sörjer den döda. Det är det stödet jag har behov av i just den situationen. Inte närvaron av en person som aldrig ens träffat den döda, även om den personen råkar vara min partner.

    Och min partner känner ungefär likadant. I 95 procent av alla andra situationer är det som sagt varandras sällskap som är förstahandsvalet men inte just här.

    Det finns liksom fler än ett sätt att se på saker.
  • Mon 22 Jul 2019 23:14
    #11

    Bådas sätt att se på en begravning är ju lika rätt. Frågan är fortfarande hur din pojkvän känner inför begravningen. Vill han ha ditt stöd eller mår han väl att stå nära sina släktingar i sorgen? Har han stått sin släkting väldigt nära eller har de haft en mindre nära relation? Om det är någon som betytt mycket för din pojkvän kan du ju få veta väldigt mycket om den här personen. Oftast berättas en hel del anekdoter om personen efteråt på mottagningen.

    Du och pojkvännen får kommunicera så du kan veta vad som känns rätt.

    Jag hoppade över en konfirmation när det kunde blivit första mötet med sambons släkt. Det kändes konstigt att vara med vid ett sådant tillfälle efter kanske bara en månad.

  • Mon 22 Jul 2019 23:31
    #12

    Min mans pappa gick bort när vi varit tillsammans 3,5 månad. Jag hade träffat honom en gång.

    För mannens mamma var det självklart att jag skulle stå med i dödsannonsen och även sitta med familjen på första raden. Jag har aldrig någonsin känt mig så malplacerad. Samtidigt som det kändes självklart att gå de sörjande till viljes kändes det som jag ville sjunka genom jorden för att det var så obekvämt.

    Så med det sagt vad vill din pojkvän och vad vill den av hans föräldrar som är närmast sörjande? Är det viktigt för dem så bit ihop och annars låt bli att gå.

  • Anonym (Hm)
    Mon 22 Jul 2019 23:45
    #13
    +1

    Tror inte TS behöver några råd nu, begravningen bör väl sedan länge vara överstånden då tråden är från 2018...

  • Anonym (Ett annat sätt att se på saken)
    Tue 23 Jul 2019 06:34
    #14
    cosinus skrev 2019-07-22 23:31:53 följande:

    Min mans pappa gick bort när vi varit tillsammans 3,5 månad. Jag hade träffat honom en gång.

    För mannens mamma var det självklart att jag skulle stå med i dödsannonsen och även sitta med familjen på första raden. Jag har aldrig någonsin känt mig så malplacerad. Samtidigt som det kändes självklart att gå de sörjande till viljes kändes det som jag ville sjunka genom jorden för att det var så obekvämt.

    Så med det sagt vad vill din pojkvän och vad vill den av hans föräldrar som är närmast sörjande? Är det viktigt för dem så bit ihop och annars låt bli att gå.


    Någonstans vid att stå med i dödsannons och sitta på första raden med den närmaste familjen efter 3,5 månad som någons partner  när det gäller en person man träffat en gång tycker jag att man med råge har passerat gränsen för vad man kan  kräva av en partner och om möjligt ännu mer vad man kan kräva av en potentiell svärdotter.

    Jag hade helt enkelt inte ställt upp på det ,och om möjligt ännu mindre om det var partnerns mamma och inte partnern själv som propsade på det.

    Men självklart hade jag varit oerhört noga med hur jag formulerade mig gentemot partnern och mamman när jag förklarade att jag inte sitter där framme.
  • Anonym (begra­vning) Trådstartaren
    Tue 23 Jul 2019 11:08
    #15

    Ser att denna tråd vaknat igen :) Kan väl berätta att jag inte gick på begravningen, då en jobbrelaterad grej kom i vägen och min pojkvän var helt okej med det. Hade inte jobbgrejen inträffat hade jag troligast gått på begravningen. Skickade däremot en hälsning och deltog i en minnesceremoni några veckor efteråt, då jag också fick lära känna släkten. Har en bra relation till dem idag och ingen har, vad jag vet, tyckt att det var fel att jag inte kom på begravningen :)

  • Anonym (G)
    Tue 23 Jul 2019 11:30
    #16
    Anonym (begravning) skrev 2019-07-23 11:08:03 följande:
    Ser att denna tråd vaknat igen :) Kan väl berätta att jag inte gick på begravningen, då en jobbrelaterad grej kom i vägen och min pojkvän var helt okej med det. Hade inte jobbgrejen inträffat hade jag troligast gått på begravningen. Skickade däremot en hälsning och deltog i en minnesceremoni några veckor efteråt, då jag också fick lära känna släkten. Har en bra relation till dem idag och ingen har, vad jag vet, tyckt att det var fel att jag inte kom på begravningen :)
    Skönt att det ordnade sig.
  • Anonym (Göran­.)
    Tue 23 Jul 2019 13:02
    #17

    Om ni inte varit ett par särskilt länge kanske träffats för några månader sedan tycker jag att du bör hålla dig utanför begravningen.

  • Anonym (Ett annat sätt att se på saken)
    Tue 23 Jul 2019 21:32
    #18
    Anonym (begravning) skrev 2019-07-23 11:08:03 följande:

    Ser att denna tråd vaknat igen :) Kan väl berätta att jag inte gick på begravningen, då en jobbrelaterad grej kom i vägen och min pojkvän var helt okej med det. Hade inte jobbgrejen inträffat hade jag troligast gått på begravningen. Skickade däremot en hälsning och deltog i en minnesceremoni några veckor efteråt, då jag också fick lära känna släkten. Har en bra relation till dem idag och ingen har, vad jag vet, tyckt att det var fel att jag inte kom på begravningen :)


    Säger som skribenten här ovan, skönt att det ordnade sig. Och skönt att du har en bra relation till pojkvännens släkt :)
Svar på tråden Gå på begravning där man inte träffat den avlidne?