Vill behålla barnet

Det stämmer inte, man får i allmänhet föda vaginalt efter ett kejsarsnitt. Det är klart att möjligheten finns att läkarna säger stopp redan efter första snittet, men det är ovanligt. Dessutom så "måste" man inte göra snitt bara för att en läkare rekommenderar det, de kan inte tvinga en om man inte vill.

Och, angående antal snitt, så läste jag en studie på kvinnor i något arabland (minns ej vilket), där det är vanligt att kvinnor förlöses med snitt även om det inte finns medicinska eller psykiska orsaker.Eftersom de får fler barn i genomsnitt än oss, så kan det bli den sex-sju snitt per kvinna, och det utan större komplikationer. Rekommendationen om max tre snitt per kvinna är alltså ingen allmän, oemotsagd sanning.

Ditt inlägg känns mer som ett försök att skrämma TS till abort, än byggt på rationella argument.

Rätt till sitt ursprung innebär väl att barnen har rätt att veta var de kommer ifrån, inte att de absolut måste umgås med eller ens träffa sina biologiska föräldrar. Om vårdnadshavaren, i detta fall TS, inte tycker att barnen ska träffa sin biologiska mor så har den senare inte mycket att invända rent juridiskt.

Denna tråd belyser väldigt tydligt varför inte altruistiskt surrogatmödraskap ska vara lagligt. Det är förfärligt att människors barnlängtan ska ursäkta ens möjligheten att man utnyttjar kvinnor och/eller använder barn som handelsvara. Inte ens adoption av redan födda barn är helt problemfritt, det har ju uppdagats att barn stjäls från sina föräldrar i syfte att adoptera bort dem för att tjäna pengar.

Det jag tycker är lite konstigt med hela den här historien är att ägget är donerat. Varför kunde inte väninnan, som uppenbarligen har fullt normala ägg, blivit inseminerad med den anonyme spermadonator som TS säger användes? Även om hon skulle ha någon sjukdom eller liknande som försvårar/omöjliggör graviditet, så finns det ju en kvinna till i förhållandet (om jag förstått det rätt så handlar det om ett samkönat par), som antingen kunde genomgått "vanlig" IVF, eller fått sin parters ägg inplanterat. Det går inte riktigt ihop.

Okej, då måste jag ha missförstått eller blandat ihop det.

Oavsett, så varför gjordes inte en IVF med donerad sperma på kvinnan? Hennes ägg verkar det som sagt inte vara något fel på.

Jag visste inte att du kunde se in i framtiden och med sådan säkerhet säga att det kommer att påverka TS och barnen så negativt. Eller finns det studier som stödjer det du påstår att barnen kommer att känna i framtiden?

Hur vet du att TS inte har en egen familj, som kommer att bli barnens mormor, morfar och kusiner? Kanske kommer barnen att se dem som sin riktiga familj, och kvinnan som donerade ägget som just det, en äggdonator, precis som en del adopterade barn ser sina adoptivföräldrar som sina riktiga föräldrar, och de biologiska som viktiga, men inte på samma sätt som de som tagit hand om dem.

Du ser väldigt svart-vitt på saken, utan att erkänna att det är mer komplicerat, och oförutsägbart, än vad du verkar vilja tro.

Dessutom har du fel, det är kvinnan som burit barnet som räknas som dess mor enligt svensk lag, även vid äggdonation. När man donerar ägg, eller spermier, avsäger man sig nämligen föräldraskapet, enligt svenskt sätt att se på det. Det går naturligtvis att diskutera om detta är rätt sätt att se det eller inte, men för TS är det den nuvarande lagstiftningen som är viktig.

Ett fjärde alternativ är att TS behåller barnen, utan att ge det andra paret gemensam vårdnad (men följer lagen och berättar för dem att ägget var donerat).

Jag håller med om att barnens rättigheter går först, men som jag ser det så finns det ingen enkel lösning på denna situation som samtidigt självklart skulle vara det bästa för barnen. Hur man än vrider sig finns det nackdelar för barnen.

Med betoning på kanske. Vi vet inte hur det kommer att bli i framtiden, vad barnen kommer att känna (och det är ju mycket möjligt att barnen inte kommer att reagera och känna likadant, det är ju två individer). Om TS behåller barnen, kommer hon att vara deras anknytningsperson (det är hon redan, eftersom nyfödda faktiskt känner igen sin mammas hjärtslag och röst från tiden i magen), och TS familj kommer att bli barnens familj.

Det går inte att förutse. Man kan fundera på olika möjliga reaktioner och känslor, men veta hur det blir kan man inte.

Äggen tillhör inte äggdonatorn enligt svensk lag, utan den kvinna som bär och föder dem. Alltså har man, när man väl donerat, inte några juridiska rättigheter kvar till de barn som eventuellt blir resultatet av donationen.

WORD!

Ja, jag vet att många adopterade barn mår dåligt, precis som de som blivit till via donator. Men, det gäller inte alla, och hur det blir för TS barn vet vi inte, eftersom ingen här är spåtant.

Visst är det så att de moraliska och det juridiska inte alltid går hand i hand. Jag tycker personligen att barnen blir fråntagna något oavsett vad TS väljer att göra. Antingen den kvinna som de knutit an till i magen (det är ett trauma även för spädbarn att bli separerade från sin anknytningsperson), eller sin biologiska mor (den biologiska pappan får de växa upp utan oavsett vad som händer, eftersom det är en anonym spermadonator).

Om du tror att de som kidnappar barn för att tjäna pengar är fattiga, är du ganska naiv. Det är kalla, hänsynslösa människor som ägnar sig åt människohandel för förtjänstens skull, inte för att få mat för dagen.

De som adopterar bort, eller överger, sina egna barn däremot, är oftast fattiga och/eller i en svår social situation. De flesta normalfuntade människor överger inte sitt barn om de inte måste. Vilket på sätt och vis har koppling till TS situation, eftersom hon knyter an till dessa barn lika instinktivt som vilken biologisk mamma som helst under en graviditet. Hormonerna struntar fullständigt i om ägget är donerat eller inte, liksom.

Rent krasst är det så att paret som beställt den här graviditeten utnyttjar en annan människa för att få barn. Det tycker jag är lika moraliskt förkastligt som att ta emot pengar för att sedan ångra sig. Det spelar ingen roll om TS gick med på detta helt frivilligt och utan tvång, är man normalintelligent inser man att sådant här är komplicerat rent känslomässigt, och att sådant här då kan hända. Inte heller de tänkte på barnen i detta, det tillhör sakens natur att man vill ha barn för sin egen skull, inte för barnets.

Även paret visste vad de gav sig in på. Och, det är inte "bioföräldrar", det är kvinnans ägg med en okänd spermadonator.

Precis som det går att sympatisera med barnets heta barnlängtan, men det rättfärdigar inte att man utnyttjar andra människor.

Barnen är förlorarna oavsett. Ingen av parterna har, enligt mitt tycke, större moralisk rätt till barnen, även om TS är den som har lagen på sin sida.