Vill behålla barnet

Enligt svensk lag är det den som föder barnet som får ensam vårdnad över barnet när det föds, om man inte är gifta vill säga!

När man sedan skriver under faderskap, kan man samtidigt fylla i papper angående vårdnaden!

Inget du skriver kommer ändra på detta faktum!

Båda föräldrarna är fortfarande vårdnadshavare tills en av de ev söker om ensam vårdnad.

Om en är ensamstående får mamman automatiskt ensam vårdnad och hon och pappan eller bara pappan måste ansöka om gemensam vårdnad, det är bara om mamman är gift hennes make får gemensam vårdnad

En annan kvinna kan inte ansöka om vårdnad baserat på genetik.

Det här känns ju som ett etiskt dilemma utan dess like! Tänker inte yttra mig om den juridiska aspekten då jag inte är insatt i den.

Jag tycker däremot att TS varit väldigt fåordig ang hur detta avtal kom att bli, vilka dokument som skrivits på (om det har gjorts) och hur allt det praktiska faktiskt gått till!

Finns många åsikter fram och tillbaka i tråden om hur hon ska göra/inte göra men i slutändan är det endast hon som kan fatta det beslutet, tragiskt nog för den andra kvinnan!

En tvillinggraviditet i sig medför stora risker både för kvinna och barn och ofta blir de för tidigt födda och i samband med detta kan de få olika sjukdomar (säger inte att det måste hända, men du bör ta med detta i dina beräkningar TS)

Har ingen statistik på detta utan bara generellt vad jag sett/erfarit själv runt omkring. Är det något som du vet att du klarar av? Alltså praktiskt...?

Hur mycket vet du om den andra kvinnans genetiska historia? Finns det kroniska sjukdomar/åkommor som kan drabba tvillingarna? Har du ens tänkt i de banorna?? Om det skulle krävas någon slags donation från någon som bär samma gener, hur gör du då TS?

Det framkommer inte någonstans om du har egna barn och självklart förstår jag som mamma till fyra att det skapas ett band när man bär på barn, oavsett vems gener barnet bär, men att få barn är så mycket mer än att bara föda dem!

Det är glädje, skratt, mys, upplevelser men samtidigt vakennätter, sjukdomar, tårar, skador, bråk, skrik och framför allt ansvar! Ansvar för deras välmående, försörjning och trygghet!

Att fatta beslutet att behålla/skaffa ett barn är komplicerat nog när det är ens ?eget?, i din situation ännu mera så då jag (utifrån hur jag själv hade reagerat om jag varit den andra kvinnan) utgår ifrån att den andra kvinnan inte kommer ge upp så lätt, oavsett vilken rätt hon har i lagens namn.

Om ditt beslut är noga genomtänkt och du har planerat längre än att bara ?behålla? barnen så får jag önska lycka till!

I annat fall råder jag dig att tänka igenom allt igen, och sen åter igen. Och att du pratar med någon utomstående (typ psykolog) för att utesluta att det är hormonerna som beslutar åt dig, och även säkerställer via en advokat (specialiserad i ämnet) att det faktiskt inte finns en möjlighet för det andra paret att på något vis komma åt dig eller barnen (tänker lite på om du skrivit under några avtal/dokument)

Min personliga åsikt om hela spektaklet låter jag vara osagd då det inte är relevant vad jag tycker och tänker!

Har du egna barn? Har du gått igenom processen med att fastställa faderskap (kallas så oavsett om du vet vem fadern är)? Jag har fyra egna barn men som ogift har jag automatiskt fått ensam vårdnad om de allihopa vid födelse, när vi sen bokat tid hos kommunen för att skriva under faderskap har vi fått frågan om vi vill ha gemensam vårdnad! Min förstfödda fick jag ensam vårdnad om i samråd med fadern då han bodde långt bort och vi tyckte det skulle bli enklast så! Idag har vi delad vårdnad och det fick vi enkelt genom att skriva på lite papper! Ingen osämja oss emellan över huvud taget utan vi såg praktiskt på det hela för barnets skull!

Tiina87

Slänger in bilder då du inte verkar förstå!

Är lätt att googla fram egen info också om du hellre vill det!

Nej, endast om de är gifta.

Som flera har förklarat för dig så får mamman alltid ensam vårdnad om paret inte är gifta.

Du har lagt mycket tid på att kasta skit hejvilt på TS och verkar inte bry dig om huruvida det du säger har någon verklighetsförankring öht. Du har ju i andra trådar skrivit om hur du ofta reagerar med att kasta ur dig saker du inte tänkt igenom eller menar när du blir pressad eller trängd. Det kanske är dags att inse att den här tråden inte tar fram de bästa sidorna hos dig och att det är dags att backa lite.