Orkar inte jobba..

Jag kommer från en företagarefamilj. Jag är uppfostrad med att jobba hårt och jobba mycket. Mitt första jobb fick jag när jag var 12år. När jag var 25år hade jag 6 jobb och inte en ända sjukdag.

För tre år sedan kraschade jag för första gången. Fick diagnosen Fibromyalgi. Innan jag fick diagnosen kunde jag knappt kimma ur sängen på morgonen. Jag drog mig upp med hjälp av fönsterkarmen. Hade så fruktansvärt ont i kroppen! Men det stoppade inte mig. Så länge det fanns värktabletter så kunde jag jobba.

För ett år sedan kraschade jag igen. Denna gången allvarligt. Låg på intensiven med personal som vakade över mig. Blev sjukskriven men efter bråk med korkad personal på försäkringskassan så avbröt jag sjukskrivningen och återvände till arbetet efter en vecka. Det var en tuff tid. Men ett halvår senare var jag ganska okej.

Sen hände det igen... ambulans till sjukhuset.. allvarliga läkare och sjukskrivning igen.

På måndag är det tänkt att jag ska börja på heltid igen. Har trappat upp mitt arbete under två månader. Men nu känner jag att jag inte orkar mer!

Jag orkar inte jobba mer. Är helt slut. Min kropp är som en 90-åring fast jag är 35år. Alla i min närhet ser en arbetshäst som går till jobb och alltid jobbar hårt. Och bara det är en stor press.

Jag har försökt prata med min familj och min man men alla tror att jag bara behöver lite uppmuntran.

-klart att du klarar heltid, säger alla. Du ska se att allt är som vanligt snart igen..

Min chef är den ända som ser mig och hon vill att jag går ner i tjänstetid. Det innebär en förslust i pengar som jag inte har råd med. Försäkringskassan är så väck i skallen och på vårdcentralen finns ingen vettig läkare som vågar ta ett beslut om att förlänga min sjukskrivning.

Vad ska man välja? Arbeta som fan till nästa krasch (som kanske innebär att jag dör) för att kunna spara pengar eller gå ner i tid och veta att alla i familjen tycker jag har blivit lat och gå ner i procent?

Råd snälla!

Anonym (Sjukskrivning)

Äldre 29 Sep 09:30

#1

Du ska ta kontakt med en annan läkare.

Det räcker säkert att kolla i din journal för att se att du behöver längre tid på dig att återhämta dig. Så många gånger du kraschat liksom.

Nej och usch, hoppas du får tag på annnan läkare som kan sjukskriva dig

Anonym (.)

Äldre 29 Sep 10:08

#2

Anpassa dina utgifter och gå ner i tid. Du klarar inte heltid, och borde försöka varva ner en längre tid på deltid (typ år) innan du funderar på heltid igen.

Tyvärr är försäkringskassan nuförtiden ganska omänskliga och extremt restriktiva, så räkna inte med några pengar därifrån.

Anonym (Snart 3 år)

Äldre 29 Sep 10:32

#3

Som någon tidigare sa: byt vårdcentral och se till att hitta en bra läkare! Har själv varit sjukskriven i 2,5 år pga utmattning. Senaste halvåret på heltid! Och jag kan säga att FK inte har varit besvärligt över huvud taget tack vare ett bra sjukintyg. Jag har tvärtom att min chef försöker få till avstämningsmöte med FK men de har tackat nej nu 3 gånger för de anser att det inte är aktuellt än.

Så se till att byta läkare omgående! Du ska inte jobba heltid på ett bra tag! Lycka till!

Anonym (Vera)

Äldre 29 Sep 11:03

#4

Skickar en kram

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 29 Sep 11:28

#5

Tack allihop!

Det kanske ser ut som om d är pga fibromyalgi som jag inte orkar mer men det är tyvärr värre än så. Förra året fick jag veta att jag har ett fel på hjärtat vilket gör att jag när som helst kan ramla ihop och dö. Felet triggas av bla stress.

Men det är ingen som riktigt förstår. Även om man är hemma eller jobbar aå finns det inre stressen hela tiden av att man måste göra ditten o datten.

Läkarna på hjärtintensiven säger att jag ska försöka leva så normalt jag kan. Men jag orkar liksom inte ens det. Har ångest konstant. Terapeuten blir oxå ett stressmoment eftersom jag både måste jobba och gå dit plus allt annat i livet.

Läkarna på vårdcentralen går efter hjärtintensivens anteckningar.

Jag hade en läkare på vc som var skitbra. Men han slutade i våras. Han försökte verkligen hjälpa mig.

Bara skriva här och ?gnälla? är jobbigt. Utåt sett så gnäller jag aldrig. Jag är en evighetsmaskin!

Anonym (Anna)

Äldre 29 Sep 11:53

#6

Anonym (TS) skrev 2018-09-29 11:28:22 följande:

Tack allihop! Det kanske ser ut som om d är pga fibromyalgi som jag inte orkar mer men det är tyvärr värre än så. Förra året fick jag veta att jag har ett fel på hjärtat vilket gör att jag när som helst kan ramla ihop och dö. Felet triggas av bla stress. Men det är ingen som riktigt förstår. Även om man är hemma eller jobbar aå finns det inre stressen hela tiden av att man måste göra ditten o datten. Läkarna på hjärtintensiven säger att jag ska försöka leva så normalt jag kan. Men jag orkar liksom inte ens det. Har ångest konstant. Terapeuten blir oxå ett stressmoment eftersom jag både måste jobba och gå dit plus allt annat i livet. Läkarna på vårdcentralen går efter hjärtintensivens anteckningar. Jag hade en läkare på vc som var skitbra. Men han slutade i våras. Han försökte verkligen hjälpa mig. Bara skriva här och gnälla är jobbigt. Utåt sett så gnäller jag aldrig. Jag är en evighetsmaskin!

Jag tror att du "gnäller" (d.v.s. är ärlig om hur dåligt du mår) alldeles för lite. När läkarna säger till dig att du ska leva ett normalt liv så tala om för dem att du försöker men känner att du pressas från alla håll och är på väg in i väggen! Våga visa dig svag och be om hjälp!

Anonym (Anonym)

Äldre 29 Sep 12:59

#7

Det är du som bestämmer över ditt liv. Låt inte andra människor (inte din familj heller) ställa såna krav på dig. Du mår dåligt så gå ned i arbetstid om du inte kan få längre sjukskrivning.. Om det är så att du inte får ekonomisk hjälp från ex. Försäkringskassan så klarar man att leva på mycket mindre pengar än man tror. Jättejobbigt jag vet ,jag har själv gått igenom det. Jag föll "genom stolarna" när jag fick utmattningssyndrom.. fick inga pengar från försäkringskassan överhuvudtaget vi levde på extremt lite pengar.. i flera månader hade vi 3 personer 100-150 kr/vecka till mat. Vi levde mest på gröt och fiskpinnar.Min partner var arbetslös och fick ingen a-kassa. Det gick men det fanns dagar då man bara ville dö för att det var så tungt. Det tog mig många år att komma mig från utmattning men nu är det mycket bättre och livet ser ljusare ut. Men det var jag själv som var tvungen att bromsa och börja sätta gränser.Ta hand om dig! Önskar att du ska må bättre så småningom. Du är värd det bästa! Kram

asdweasdfsdf

Äldre 29 Sep 13:32

#8

Vem tvingar dig att arbeta heltid?

asdweasdfsdf

Äldre 29 Sep 13:34

#9

Anonym (TS) skrev 2018-09-29 11:28:22 följande:

Tack allihop!

Det kanske ser ut som om d är pga fibromyalgi som jag inte orkar mer men det är tyvärr värre än så. Förra året fick jag veta att jag har ett fel på hjärtat vilket gör att jag när som helst kan ramla ihop och dö. Felet triggas av bla stress.

Men det är ingen som riktigt förstår. Även om man är hemma eller jobbar aå finns det inre stressen hela tiden av att man måste göra ditten o datten.

Läkarna på hjärtintensiven säger att jag ska försöka leva så normalt jag kan. Men jag orkar liksom inte ens det. Har ångest konstant. Terapeuten blir oxå ett stressmoment eftersom jag både måste jobba och gå dit plus allt annat i livet.

Läkarna på vårdcentralen går efter hjärtintensivens anteckningar.

Jag hade en läkare på vc som var skitbra. Men han slutade i våras. Han försökte verkligen hjälpa mig.

Bara skriva här och ?gnälla? är jobbigt. Utåt sett så gnäller jag aldrig. Jag är en evighetsmaskin!

Berätta gärna mer om hjärtfelet.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 29 Sep 13:43

#10

Anonym (Anonym) skrev 2018-09-29 12:59:23 följande:

Det är du som bestämmer över ditt liv. Låt inte andra människor (inte din familj heller) ställa såna krav på dig. Du mår dåligt så gå ned i arbetstid om du inte kan få längre sjukskrivning.. Om det är så att du inte får ekonomisk hjälp från ex. Försäkringskassan så klarar man att leva på mycket mindre pengar än man tror. Jättejobbigt jag vet ,jag har själv gått igenom det. Jag föll "genom stolarna" när jag fick utmattningssyndrom.. fick inga pengar från försäkringskassan överhuvudtaget vi levde på extremt lite pengar.. i flera månader hade vi 3 personer 100-150 kr/vecka till mat. Vi levde mest på gröt och fiskpinnar.Min partner var arbetslös och fick ingen a-kassa. Det gick men det fanns dagar då man bara ville dö för att det var så tungt. Det tog mig många år att komma mig från utmattning men nu är det mycket bättre och livet ser ljusare ut. Men det var jag själv som var tvungen att bromsa och börja sätta gränser.Ta hand om dig! Önskar att du ska må bättre så småningom. Du är värd det bästa! Kram

Tack för ditt svar.

Jag förlorade hus o nästan alla pengar till mitt ex. Kvar har jag en massa skulder. Jag bor i en etta som mina föräldrar äger. Pressen att inte hamna efter är fruktansvärd. Visst. Jag har en förmögen familj som hjälp mig mycket men vara 35år och inte kunna stå på egna ben är katastrof för mig! Dessutom är mina föräldrar pensionärer och jag vill unna dom ett bra liv eftersom de jobbat hårt för sina pengar. Att be om hjälp existerar inte. Det är lika jobbigt som att behöva avliva sitt husdjur..

Jag sitter fast..

Orkar inte jobba..

INNEHÅLL