Anonym (TS) skrev 2018-10-01 09:18:14 följande:
Det hade tillkommit en hel del nya inlägg ser jag.
Jag blir rörd av era inlägg, tack!
Naturligtvis förstår jag att ingen annan än jag kan förändra mitt liv. Jag har inte många alternativ. Leva eller dö i förtid.
Så klart att min familj är rädda om mig och vill att jag tar hand om mig. Det är mest jag som känner skuld att jag blir det svarta fåret i familjen. Min mamma har själv kronisk värk och varit riktigt sjuk när jag var liten. Hon förstår mig men hon och jag är två helt olika individer. Hon vill att jag ska gå till hundra olika instanser för hjälp medans jag ser det som dyrt och stressande. Att jag säger nej till det betyder för henne att jag skiter i min hälsa och inte vill bli bättre. Jag tänker logiskt att fler utgifter betyder mer skulder och mer jobb. Dessutom kan jag aldrig botas från hjärtfelet eller fibromyalgin.
Jag har gått på smärtskola, diverse naprapater, massörer, läkare, sjukgymnaster, kiroprakt, terapeut, coachning osv, till dyra pengar.
Jag har redan fått andra arbetsuppgifter av min chef. En tjänst som kräver internutbildning, vilket betyder att jag inte kan starta förren jag är färdig med det. Tills dess kombinerar jag arbete med utbildning vilket gör jobbet mindre tungt o stressigt. Dessutom slipper jag jobba kväll och natt från nästa år. Helger kvarstår dock.
För er som undrar hur man kan få ihop så många jobb så är det inte svårt men man har inget annat liv.
Jag hade ett eget företag som jag styrde tiderna själv på. Sen jobbade jag dubbelpass varje helg o tog pass varje kväll. På lediga dagar gick jag in o tog extrapass på ett annat ställe. Sen gjorde jag tidningsreportage, jobbade natt, åkte på mässor, höll kurser. Det betalade min utbildning.
Min man/pojkvän och jag har ingen gemensam ekonomi, vi har vars en lägenhet. Vi har träffats ett år. Han förstår mig delvis men även han ser den flitiga sidan av mig. Han säger ofta till mig att ta det lugnt, precis som alla andra gör. Men samtidigt vet jag att han tycker att jag är tråkig om jag bara ligger utslagen i soffan. Det förstår jag att han gör! Vi är inte sååå gamla ännu liksom. Jag har försökt hålla honom på avstånd för att han förtjänar nån bättre men han vägrar lämna mig. Jag älskar honom men vill inte att han ska hämmas utav mig.
Shit! Så enkelt man lämnar ut sig på nätet! För ökända människor... kanske bättre än terapi.
Tror det är svårt för din man att förstå hur dålig du är om han bara sätt din flitiga sida och det verkar som du inte släpper in honom riktigt. Har han sätt dig ramla ihop och behövt tillkalla ambulans?
En del behöver se sånt för att förstå allvaret i det hela.
Man behöver inte vara stark hela tiden man får faktiskt visa sig svag.
Det känns på nått sätt som att du försöker att vara friskare än du är och inte riktigt berättar hur dålig du faktiskt är.
Du försöker att skjuta undan det och bara köra på.
Det jag tycker är sorgligt är att du inte tagit signalerna på alvar och kört på du har fibromyalgi som du inte tagit hänsynt till och lyssnat på och pga har nu hjärtat tagit stryk pga av att du inte lyssnat på din kropp.
Kroppen brukar vara smart och skicka varning signaler och lyssnar man inte på dom och kör över dom så kan det bli såhär.
Det gäller att hitta en bra läkare som lyssnar på dig och stöttar upp till 100% när försäkringskassan krånglar.
Du gick tillbaka till jobbet när försäkringskassan krånglade de tycker om att skräma folk.
Och hade du varit bestämd att du inte är frisk och en bättre läkare så hade inte sjukskrivning varit nått problem. Du får inte utsätta dig för stress pga ditt hjärta.
Läkaren säger du ska leva ett så normalt liv som möjligt.
Vilket betyder att du ska ta hänsynt till varning signaler och ork och kraft du ska inte köra på som du gjorde innan. Du ska ta det väldigt lugnt du kan inte stressa på nu. Din kropp tål inte stress.
Allt du varit med om borde du ha fått dig en uppvaknande att livet är skört och du har nu fått en ny chans att ändra på livet och lyssna på kroppen det kunde faktiskt gått så illa att du dog sist.
Du har fått en ny chans till livet inte alla som får det.
Vi har bara ett hjärta var rädd om det.
