Pojke uppfostrad till transvestit?

Din sambos syster och man är bra föräldrar som låter deras barn vara den den är. Det är bevisar att barn som växer upp i familjer där de stöttas oavsett sitt könsuttryck minskar risken för självmord radikalt. 

Du däremot vet inte skillnaden på transvestit och transsexuell... 

Transvestit är en person som klär sig i kläder från det motsatta könet. Tänk dragqueens eller så kan det vara rent sexuellt. 

Transsexuell känner sig inte hemma i det kön den har blivit tilldelad. Det kan vara personer som vill bli identifierade som det motsatta könet, andra vill inte bli placerade i ett fack när det kommer till kön. 

Kläder har inte ett kön så tjejkläder är inget som existerar. Det kan finnas olika färgkoder osv eller de kan vara sydda på ett visst sätt. Men kläderna får inget kön av det. Lustigt hur många som irriterar sig över en pojke i rosa eller klänning men en tjej i blått eller med byxor väcker inte samma uppmärksamhet. Så länge barnet är helt och rent och adekvat klädd för vädret så ser jag inga problem. Och heller inte om barnet vill sminka sig lite när den skall vara lite extra fin! Ett barn på 9 år vet faktiskt vad det är det gör. 

Ett tips är att kolla upp bloggen "rasing my rainbow" om en familj med en pojke som föredrar klänningar och smink (just denna grabb är inte intresserad av att vara tjej, han är nöjd med att vara kille men vill få vara den han är punkt slut!) 

Som sagt sin sambos syster med familj agerar rätt, hade de agerat annorlunda hade de riskerat att barnet mådde dåligt. Du verkar inte ha förståelse för hur dåligt dessa barn (eller även vuxna) kan må. Att låta dem klä sig som de vill och sminka sig osv är så lite egentligen. Men det kan göra en stor skillnad

Bara om vuxna omkring är okunniga och inte stöttar och styr upp och hindrar mobbingen om det sker någon, vilket inte är sagt att det kommer göra. De flesta barn bryr sig inte så mycket om sånt här utan det kommer från de vuxna om det blir problem, vuxna som lär sina barn att det är ok att mobba pga sånt här. Så det är de vuxnas ansvar att hindra mobbing. 

Och som någon skrev ovan så kommer en person som inte passar in i normen alltid riskera att mobbas, och detta barn skulle troligen inte passa in i normen oavsett kläder. Lägg krutet på att lära barn att inte mobba istället!

För vad då? Att de är bra föräldrar som vill se till sitt barns bästa? Låter inte som grund för en soc anmälan... 

Nej inget ont öga till barnet från din sida. Du kan bara inte respektera att hen inte känner sig bekväm i pojkkläder. Du träffar dem sällan enligt egen utsago men tror dig ändå veta med säkerhet hur diskussionerna har gått hemma hos dem och inser inte att det troligen finns så mycket du inte vet ang detta barns mående som gjort att föräldrarna låter det klä sig som det behöver för att må bra. 

Men nej du tror att kläder har kön och bara kan bäras av ett barn av samma kön som kläderna... 

Jag hade en bonusdotter för ett gäng år sedan. Hennes stora passion i livet var döskallar och Angry Birds. Skulle jag tvingat henne att ha på sig My little pony och söta katter? Jag kan aldrig glömma när vi var inne på kappahl och hon skulle köpa Angry Birds kläder. Hon tittade på de som var på rosa tröjor med lätt förakt, för de såg inte ut som de skulle enligt henne. Hon gick och tog en tröja från "kill" avdelningen istället. När vi stod i kassan påpekade kassörskan lite näsvist att det fanns tjejtröjor med Angry Birds istället varpå denna lilla 5 åriga tös svarade "Jag vill vara tuff då tar jag en tuff tröja! Vill jag vara söt tar jag en söt!" I bilen på väg hem frågade hon många gånger om ifall det var förbjudet för henne att ha killkläder.... Hon älskade ju sina döskallar (som på tjejkläder alltid var rosa och/eller glittriga och därmed inte kul hon ville ha hemska döskallar) och Angry Birds. Fick hon inte ha det för att hon var tjej?  

Och nej det är inte värre med en pojke som vill ha rosa eller klänning! 

Du är extremt fast i gamla konstruktioner och dessutom så tenderar du att skuldbelägga den mobbade om den blir mobbad. Spelar ingen roll hur någon klär sig, man har aldrig rätt att mobba, mobbaren är ALLTID den som gör fel. Den mobbade har rätt att vara precis som den vill, så länge det inte skadar någon annan, vill den mobbade gå i tyllkjol och brottarlinne så får barnet göra det utan att bli mobbad! Den som mobbar är en elak (ja faktiskt) människa som inte fått en vettig uppfostran om att respektera sina medmänniskor. Hänger ofta ihop med att föräldrarna varit homofobiska och/eller transfobiska. Barn har inget åsikt om att ett barn i klänning skulle vara homosexuellt, eller ens att det skulle vara något negativt att vara det. Det är vuxen världen runt omkring som lär barnen att det skulle vara något fel. Så om du som vuxen bara agerar normalt kring det hela så kommer det inte bli något att mobba för. 

Du säger att du inte vet om barnet önskade sig allt det det fick. Men låt oss säga att det faktiskt var så. Att hela barnets önskelista var fullt med dessa saker och inget annat. Skulle föräldrarna ignorerar det och gett bilar istället? Bara för att du tycker det är hemskt med att låta ett barn få säga ifrån själv om vem den känner sig som? Du säger själv att du inte träffar dem så ofta. Så hur vet du vad som faktiskt sagts och gjort? Du tror massor med saker och presenterar dem som sanningar bara för att i din mentala värld så finns det inte pojkar som vill ha klänningar och smink. 

Nej samhället är inte byggt med att kvinnor klär sig på ett sätt och män på ett annat. Faktiskt.... Det var inte länge sedan som kvinnor aldrig hade byxor. Men ingen höjer på ögonbrynen om en kvinna går med byxor idag. Jag vet till och med män som går med kjolar av olika slag. 

Så att säga att "det är så det ser ut" är väldigt snävt och bakåtsträvande. För det är inte så det ser ut. För några år sedan hade inte män nagellack. Men idag ser jag ofta män som har det, heterosexuella cis män kanske jag skall tillägga.

Ja listan på saker som var på ett sätt men har förändrats är många, förr åkte de flesta häst och vagn, sedan har det varit bil... Förr åt vi inte vissa maträtter, men idag gör vi det. osv osv... Saker och ting förändras. Bara bakåtsträvare försöker använda argumentet "det är så det ser ut" men då bör man även låta internet vara, för det använde man inte heller förr.... 

Du säger att barnet identifierar sig som en han, ok bra vet du det genom att ha pratat med barnet eller tar du bara det för givet? Som sagt man skall alltid respektera vad någon identifierar sig som, men du känns inte som personen som skulle göra det för att vara ärlig. 

Kort sagt, oroa dig inte för sin sambos systers barn. Det kommer bli bra i slutändan. Antingen så är barnet transsexuellt och då kommer du behöva lära dig att hantera det hela. Eller så kanske barnet "bara" är genderfluid som pojken i bloggen jag tipsade dig om, eller han kanske bara är gay men inte riktigt hittat sig ännu, eller vet du vad, kan kanske kommer bli en helt vanlig man i slutändan!

Lite kort om det barnet i bloggen jag tipsade om om du nu inte orkar gå in och läsa där. Vid 4 års ålder ville han ha tjejkläder, dockor osv. Han mådde dåligt när de klädde honom som en typisk pojke. Väldigt dåligt... De försökte dock med det först för att de trodde det var bättre att följa de gamla sociala normerna. Men tillslut insåg de att det inte funkade. Och idag låter de sin son styra sitt könsuttryck och identitet själv. Och nu mår han bättre. Att det där med mobbing kommer från det vuxna har de märkt av väl. En kompis som han haft i alla år och som aldrig har haft problem med honom vände sig emot honom och började mobba honom i våras för att föräldrarna fick reda på att hon umgicks med honom. Och de gjorde klart att deras barn inte skulle umgås med bögar.... Deras dotter som reaktion på detta gick från att vara en vän till att mobba. I vilket fall som helst har denna pojken det viktigaste, en familj som stöttar och stödjer, en sak som är den största skillnaden när det kommer till självmord bland HBTQ barn och ungdomar, en familj som respekterar!! Vad är viktigast i slutändan? Ett barns mentala hälsa och välmående, eller färgen på dess kläder? Ett barn som är lyckligt eller att pojkar inte skall ha klänning? Svara du att kläderna är viktigare än barnets välmående så bör du fundera länge och väl på dina prioriteringar. 

Fast om du inte har fått höra att det är fel med pojkar i klänning så kommer ett barn inte reagera annorlunda på det än på en flicka i klänning. Det är just det. Fler och fler väljer att inte följa de gamla normerna. 

Och om du som förälder får veta att ditt barn mobbar ett annat barn för hur det klär sig, beter sig eller allmänt ser ut så spelar det ingen roll du som förälder har ansvar att se till så ditt barn inte gör det. Att säga "barn är barn" är en undanflykt för att inte vilja ta ansvar. Finns inget som ursäktar mobbing. Och mobbingen är ALDRIG den mobbades fel! De som gör fel är de som inte respekterar att andra är annorlunda punkt slut. 

Lite roligt att tänka på att förr så var det vanligt med klänning på pojkar. Och rosa ansågs vara en manlig färg... Men sen ändrades saker med tiden. Man skall inte tvinga en pojke att ha på sig klänning, precis som man heller inte skall förbjuda det pga kön. Jag kan hålla med flera andra här i tråden att smink och magtröja kanske är lite väl som vardagskläder för en 9 åring. Precis som jag kan tycka att klänningar inte är det mest praktiska att ha på sig vid vissa aktiviteter. Men då handlar det om det inte om barnets kön. 

Och bara för att man låter barnet vara det det är så betyder inte det att det inom familjen inte finns könsroller eller normer. Bara det att de ser lite annorlunda ut.

Sen tycker jag du har konstiga åsikter som anser att kläder är viktigare än att ett barn mår bra. Det är ju bevisat (inte pseudo vetenskap utan riktig vetenskap) att transsexuella har hjärnor som är konstruerade mer som deras upplevda kön än deras biologiska. Det syns redan på barn. Så redan som barn kan du uppleva könsdysfori. Annan vetenskap (åter en gång äkta inte pseudo) visar att HBTQ barn och ungdomar som har fått stöttning och respekt hemifrån, som har fått vara som de är, har en radikalt minskad risk till självmord. Vad är då viktigast egentligen? Att stötta ett barn, genom att låta den klä sig som den känner är rätt, eller att du tycker det är obekvämt med en som är född pojke i klänning? 

Är det verkligen värt ett barns liv att tvinga det till att leva på ett sätt som skadar det? Om du stod framför valet att ditt barn gör självmord eller har på sig en klänning är verkligen klänningen så hemsk då? 

Som sagt du skrev själv att du inte träffar detta barnet så ofta. Du säger att det började när barnet var 4-5. Och att sedan på 7 årsdagen så var alla presenter klänningar, smink och peruker. Nu är barnet 9 år. Du har fått höra att barnet går med klänning i skolan. Har du frågat föräldrarna något om hur barnet mår? Verkar barnet må bra? Är det glatt och positivt? Känner sig barnet älskad hemma? Har barnet uttryckt att det inte trivs till dig? Har du fått höra något om att barnet skulle vara mobbat? För det kanske inte alls är det, barn idag är inte så inskränkta som tidigare generationer. För många har fått lära sig från sina föräldrar och från skola och förskola att man skall respektera andras olikheter. 

Som sagt, en bra förälder bryr sig mer om sitt barns välmående än om det har på sig klänning eller byxor, rosa eller blått. 

Om ingen bryter normer kommer aldrig något förändras, en civilisation som inte förändras blir stagnerande och en stagnerad civilisation dör ut.... Att vara normbrytande eller iallafall normkritiskt är normalt. Att kämpa för att alltid vara kvar i så som det var är det inte... 

Men om du som förälder tvingar ditt barn att vara något det inte är är det en ännu värre mobbing! Och om barn inte får det inpräntat från andra att det är udda så kommer barnen inte tycka det är udda. Om någon förälder som har något ansvar så är det de föräldrar som envisas med att påpeka och förklara för barn att det är udda och fel med ett barn som väljer klänning fast det mellan benen finns en snopp istället för snippa. För om du inte påpekar att det är udda, ja då kommer barn inte bry sig, kläder som kläder och bara man gillar dem så är det lugnt. Om barnen sen dessutom känt varandra sedan de var små är det ännu mer naturligt. Det är inte konstigt för dem om inte du som vuxen påpekar att det är konstigt och gör en grej av det! 

Nu var det ju inte Genusvetenskap jag syftade på utan medicinsk- och psykologisk forskning. Med starka belägg osv. Jag ger mig inte in i diskussionen om Genusvetenskap är verklig vetenskap eller inte. Men det som jag pekade på är inte Genusvetenskap. 

Jag ser inte hur att man låter ett barn vara det det är låter bli att sätta riktlinjer. Jag upprepar, om valet är att låta din son ha klänning eller att se han må så dåligt att han inte klarar vardagen och redan som 9 åring visar självmordstendenser. Vad väljer du? Det handlar nämligen inte om fantasier. Det handlar om väldigt allvarliga saker som du med på ett enkelt sätt kan göra mindre svåra för ditt barn. Är du en bra förälder så är valet självklart. En förälder som bryr sig mer om vad som syns utåt än sitt barns mentala mående väljer att tvinga sitt barn till att klä sig på ett sätt som får det att må dåligt. Det mest radikala exemplet jag kan ge är att du som barn hade tvingats gå i klänning, hur hade du mått då? Inte så att alla pojkar hade haft klänning utan just bara du, tvingad utan val... För det är så det ofta känns för dessa barn, de känner sig som det motsatta könet men tvingas klä sig som sitt biologiska kön... Stanna upp en stund och försök förstå istället. 

Som sagt skillnader i en transexuells hjärna är bevisade inom forskningen. Och skillnaderna syns redan hos barn. Med andra ord så handlar det inte om fantasier. För vissa är det en fas, och då är ingen skada skedd om det helt enkelt få ta sin tid. Men för andra är det ingen fas, och där skulle skadan vara otroligt stor om du vägrade lyssna och respektera barnet. Det handlar inte om att låta barnet vara utan gränser. Det handlar om att lyssna på sitt barn. 

Hmmmmmm från det jag var 5 så vägrade jag klänningar.... och mitt hår... ja det gav mina föräldrar upp om. Höll de det inte kortklippt så klippte jag det själv, så fort jag hade minsta lilla chans. Det handlade inte om systemkollaps.... Utan om att jag inte gillade mitt långa hår! Nu hade inte jag könsdysfori. Jag var bara det som kallades pojkflicka.... Älskade He-Man, tv-spel, Star Wars, fiske, ville alltid ha shorts eller jeans, Blev arg när brorsan fick ha cool kostym på festen och jag tvingades i en hemsk fluff klänning för den gick bara inte att leka i på samma sätt... Jag var alltid den som var i högsta trädet och stack iväg uppför berget snabbt som en vessla. Gud vad jag hatade mina föräldrar som tvinga mig att ha klänning, kunde gråta så jag spydde innan de fick på mig den till slut... Och då var jag ändå väldigt bekväm och hemma med att jag var tjej. Finns bilder från olika kalas när jag var liten och det syns hur dåligt jag mådde. Andra bilder med mig som jag själv ville vara klädd så ser jag ut som vilken glad knasunge som helst!

Märk väl, så var jag hela min uppväxt. Det slog om när jag var kring 20 årsåldern, då slutade jag ha byxor... har knappt haft ett par sedan dess.... :-P Men mitt hår är fortfarande snaggat för det är så jag är bekväm med mig själv. 

Jag måste bara fråga, bor du i en större stad eller på landet? För jag har hört mer dina tankegångar från personer som bor på landet och inte har rest så mycket och därför inte kommer i kontakt med så mycket människor som inte passar i "standard normen" då de som inte passar i den oftast lämnar mindre orter för att hitta personer som är som dem i de stora städerna. Jag kan inte gå långt i Göteborg utan att se folk som på ett eller annat sätt sticker ut ur normen. Det är inget konstigt. Det ses liksom inte som udda då det "udda" på ett eller annat sätt är lika normalt som det "normala".... 

Då frågar jag dig igen, om du skulle se att ditt barn mådde dåligt, fruktansvärt dåligt.... Och det skulle konstateras att det som det handlade om var könsdysfori, och du genom att helt enkelt låta ditt barn klä sig på ett annat sätt skulle kunna få ditt barn att må bra. Hade du tvingat det att klä sig enligt normen ändå? Vad är viktigast kläder eller ditt barns mående? 

Det finns visserligen föräldrar som kan göra dumma val när barnen är små och inte kan säga ifrån. Men tro mig när barn når en viss ålder kommer du ALDRIG kunna tvinga på en kille en klänning till skolan om han inte vill ha det på sig! 9 år har du gått förbi den gränsen med RÅGE! 

En av Sveriges två största städer så antingen Stockholm eller Göteborg. På båda orter ser man lika många personer som på ett eller annat sätt sticker ut från  normen som man ser personer som passar in i normen. Så om du nu bor i en sån stad behöver du inte oroa dig, våga vara lite annorlunda, och du kommer bli förvånad över hur många som kommer acceptera dig utan att blinka. Kanske du till och med skulle få fördelar i att inte vara som normen föreskriver. 

Som sagt du verkar inte vara personen som respekterar pronomen.... Här ser vi det. Vampyria2 säger klart och tydlig att hon har en son, en kille, men du säger att hon har en dotter.... 

Det handlar inte om att barnet vill vara en pojke utan att barnet är en pojke. 

Och om jargongen är sån på ditt barns skola så är det föräldrarnas fel. Det är de som måste lära sina barn att viss jargong inte är ok. Hör barn att man använder vissa ord som skällsord så kommer de imitera det. Hör barn att det är något konstigt med en pojke som har klänning kommer de agera som om det är något konstigt med en pojke med klänning. Men om ingen vuxen har lärt dem att bög skulle vara ett skällsord, eller att det är löjligt med klänning på pojkar så kommer de inte tycka det när de är små. Det är det man som förälder bör jobba för, och är man på besök i skolan och hör dem använda en jargong som inte är ok så skall man som vuxen ingripa. Säga ifrån till dem att det inte är ok, påpeka för lärare att man behöver prata om det så barnen förstår att det inte är ok. 

Tyg är bara tyg, det är INTE könsidentitet. Förr så var det manligt att ha spets och högklackat... Det är det inte längre för att tiden ändras.

Och dina exempel på rätt och fel att hantera situationen är inte vettiga. För du har ingen förståelse för situationen. Du tror att barn inte kan ha insikt i hur de ser sig själva. 

"Det är klar vännen att du får ha klänning på dig på förskolan, men det kanske är bättre med något mer praktiskt så du kan leka bättre, men ta och välj vad du vill som praktiska kläder (rosa, glitter osv helt ok) så ar du klänningen till när du vill vara extra fin."

Det är inte fel att låta sin son ha klänning. Det är däremot fel tvinga sitt barn att klä sig på ett sätt som får det att må dåligt. 

Jag frågar dig som sagt åter en gång. 

Ditt barn visar med allt tydlighet om att det mår dåligt när du klär det på ett visst sätt. Vi snackar inte bara lite ledsen och tjurig, utan mår på riktigt dåligt. Du vet om att om du låter barnet klä sig lite annorlunda så kommer det må bättre, men det kanske blir en konstig situation för dig då du är rädd för att sticka ut från normen. Men ditt barn skulle må bra! Vad prioriterar du? Att du skall känna dig bekväm eller att barnet mår bra? 

!: Du träffar inte barnet du tar upp i din TS tillräckligt väl för att kunna uttrycka dig om det är könsdysfori. Du borde kanske sätta dig ned med barnet i fråga istället och lyssna på vad barnet har att säga. Eller iallafall prata med dess föräldrar istället för att uttrycka dig i något som du ju faktiskt inte vet något om. 

Det handlar inte om impulsiva barntankar när det handlar om något som varit i så många år som du säger. Det är inte gränslösa fix ideer! Vad som är gränslöst är däremot din attityd om vad som är rätt och vad som är fel utan någon som helst hänsyn till sanning och forskning (åter en gång inte genusforskning utan annan forskning).

2: Nej för dig förefaller det inte naturligt att använda riktiga pronomen. För då hade du använt han som pronomen då Vampyria2 sagt till dig klart och tydligt att barnets pronomen är han. Du har inte sett barnet, framförallt inte utan kläder så du kan inte uttrycka dig om det är en han eller hon utan får gå på det som man säger till dig, och det man säger är att det är en han. Riktigt pronomen är "HAN" inget annat. 

3: Till 90% går det att lasta föräldrarna för jargongen. Det är deras jobb att inte förlöjliga andras sexuella läggningar eller könsuttryck... eller klädstil, vikt, hårfärg osv osv... Hör man att ens barn säger något sånt så får man hantera det. Det är där man skall sätta in riktlinjer och säga ifrån. Det är de barnen som man måste vägleda och stoppa. Annars fostrar man mobbare!

4:Normen för 50 år sedan... Undrar om du klär dig efter den... Tror du verkligen du gör det? Saker förändras konstant och det är det som är grejen. Men du verkar väldigt fast i hur det varit och så skall det alltid vara... 

Sen har du fortfarande inte svarar: Om ditt barn mår dåligt, så dåligt att det syns tydligt. Så dåligt att det väcker oro... Du får reda på att det skulle kunna motverkas genom att låta barnet få klä sig på ett visst sätt... Skulle du göra det? Eller skulle du villigt låta ditt barn lida, må dåligt, i längden riskera självmord, för att du tycker det är jobbigt att gå utanför normen? 

Bara för att kolla av dina fördomar lite. Kan du hitta transpersonerna på denna bilden? Kan du med säkerhet köna de andra? Vilka skulle du säga han och vilka skulle du säga hon till?

Hmm vet inte varför bilderna kom flera gånger men men.... Från 1-12

Vem skulle du säga han eller hon till. Och vem är transsexuell? 

Nej vetenskap är inte något som hänger ihop med vad man tycker..... 

Utan handlar om vad som man kan bevisa. Nu är det bevisat att transsexuellas hjärnor påminner mer om det upplevda könet än om det biologiska könet. Det är bevisat. Handlar inte om att någon tycker så utan det är så helt enkelt. 

Sen kan man ju försöka förneka vetenskapen.... Men då framstår man snabbt som en idiot... Lite som de där ultra kristna som tror att jorden bara funnits 6000 år eller de där som tror jorden är platt... Visst kan de kläcka ur sig sånt. Men då det finns vetenskap som visar att de har fel verkar de mer som idioter....