Han var otrogen nästa ett år in i vårt förhållande. Jag fick veta detta nyligen. Det var fem år sen. Men jag lider av förtroendekris och vet inte hur jag ska tänka. Även om det var länge sedan så gör det ju ont ändå? Speciellt eftersom att jag aldrig fick bearbeta det då. Tips?!
Han säger att han valde mig, att jag måste släppa det och att det var länge sedan. Det är svårt att låta bli att älta.
Intressanta tankar och svar. Vi är idag gifta och har precis fått barn. Jag är absolut inte i tankarna att lämna honom men jag är väldigt ledsen... Det som jag var/är så rädd för har hänt och det känns bedrövligt. För att jag ska kunna reda ut detta har jag faktiskt sökt hjälp för att kunna bearbeta och inte hamna i ett svartsjuke träsk som är på väg med en himla fart. Alla är för mig misstänkta och jag drömmer massa mardrömmar hela tiden. Jag har fått ut mina aggressioner på honom och jag ser hur dåligt han mår och hur mycket han ångrar det. Jag tvivlar inte på att han lider precis som jag. Men jag vill att lidandet och krisen ska vara över snart så att jag kan lägga min energi på viktigare, roligare och konstruktiva saker istället. Vi har valt varandra och vill vara med varandra och då måste man kämpa på och gå vidare. Jag är dock fortfarande fylld av agg, bitterhet och rädslor. Känslor av otillräcklighet och sorg. Jag är så ledsen för detta och jag tycker att det är så himla tråkigt. Men jag tänker inte ge upp och gräva ner mig i sorg. Allt annat i vårt förhållande är så härligt och värdefullt. Därför vill jag inte att det ska få förstöra allt.
Han skrev sexuella saker till en tjej som han var betuttad i och som han tidigare träffat. Han skrev om mig.... "om jag inte var tillsammans med xxxx skulle jag...". Detta var fem år sen!! Mycket har hänt sedan dess. Men jag tänker på det mycket. Är det töntigt att jag blir så ledsen? Att jag ältar det? Det är kanske inte så stort som jag gör det? Jag känner mig så lost fortfarande... Är jag tramsig? Det var ett litet snedsteg? Eller?
Det känns så skönt att läsa det du skriver!
Det känns som en lättnad. Ja tydligen är det ett svek som svider i hjärtat lite för bra just nu....
Du befinner dig i en relationskris. Du har fått reda på något som berör dig mycket.
Du ältar inte, du försöker förstå och bearbetar. Det spelar ingen roll när det hände.
Du äger dina känslor och hur du reagerar. Så du måste få göra det på ditt sätt.
Känner du att du fastnar så ska du söka upp någon som hjälper dig att strukturera upp det som händer i ditt inre. Tar du god tid på dig nu så får du det mer ordentligt gjort. Och slipper den stora oron senare i livet. Och lägg ner eventuell självmobbing.