Så jäkla less på honom

Byt karl!

Vad bidrar han med förutom hälften av boende kostnaderna?

Lämna honom då och ta någon annan som påstår sig uppskatta dig så får du se om gräset är grönare på andra sidan.

Om det ändå vore så lätt att bara byta karl. Hade vi inte haft barn så visst.

Det är inte så att han aldrig gör något, visst han lagar något simpelt ibland, går ut med soporna eller gör läxorna med barnen. Men det finns flera punkter där han inte är med. Han vet hur mycket jag har på gång och ändå är han bara som en belastning för mig.

När han inte trivdes på sitt arbete så stötta jag honom. Han beklaga sig ofta över magont trötthet, stress etc. att det berodde på jobbet. Jag stötta honom och ställer upp och tar hela lasset själv så att han kan ha ett arbete där han trivs, trotts många tjänsteresor. 

Sedan ett år tillbaka har jag börjat studera på heltid på distans. Jag vill byta karriär då jag inte trivs som ekonom. Vi har inte råd att jag går hemma så jag jobbar heltid, driver hela företaget och studerar heltid. För snart tre år sedan skaffa vi hund, med målet att kunna ta en valpkull då och då, då jag även är reg uppfödare. Vi behöver dessa extra pengar men också att det är en kul hobby att ha hund. Nu har vi en valpkull hemma som snart ska flytta ut, och det är mycket jobb. Men vi var helt överens om detta, ändå är det jag som sköter 90%. 
Huset vi har, har vi under åren totalrenoverat och det är jag som skött all planering, beställningar, kontakt med hantverkare etc. Vi har diskuterat om att bygga nytt hus, på en tomt jag fått av mina föräldrar. Dels för att vi behöver större hus och trädgård, dels att vi skulle tjäna mycket på det ekonomiskt. Men också att jag har min familj när som kan hjälpa mig när mannen är på resor, jag har svårt att vara hemma från jobbet och det hade underlättat främst gällande barnen. Trotts att han vill flytta så har han noll intresse att kolla hus ihop, planlösningar etc. 

Jag är inte så säker på att jag vill ha någon karl alls. 

Vet din man hur pass allvarlig situationen är? Hur du känner, vad du tycker, hus less du är, att han är en belastning för dig?

Har du ställt dig och verkligen förklarat för honom hur du upplever allt ?

Du skrev att du bett honom gå upp tidigare på morgon , men vet han hur pass viktigt det är för dig att han gör det eller är det bara att du sagt det och sen inte förklarat varför?

Ja vi har talat om det i omgångar, eller rättare sagt jag ha talat och han sitter tyst och fryser ute mig.  

Igår morse, då såg han att jag var försenad. Jag springer runt och stressar med barn som bråkar om kläderna, väcker honom igen då han inte gått upp ännu. Jag har inte hunnt klä mig ännu, utan står i underkläder och torkar skit efter valpar. Och han bara hoppar i kläderna och säger "jag drar nu, hej då". 

Idag skulle han leka martyr och ställer klockan 20 min före mig. Klockan ringer och ringer och han ligger kvar. Vilket resulterar i jag vaknar, hundarna vaknar och väcker alla i huset. Vi har en valp/unghund som inte är helt rumsren ännu. Och dom vet att när min klocka ringer går jag upp direkt och släpper ut. Men han ligger och drar sig och ska snoza. Valpen kissar i hallen och hundarna springer i detta. Jag får gå upp onödigt tidigt och får städa hallen. Han gör sig i orning och väcker dottern 40min tidigare än vanligt. Jag sköter resten som vanligt. Sen står dom klara 05:40, 20 minuter tidigare än fritids öppnat. Till vilken nytta? Varför inte bara gå upp 15 min tidigare och hjälpa till so jag bett om? varför leka martyr och dra upp dottern så tidigt och väcka mig onödigt tidigt. Vilket nu resulterar att jag tycker han är än mer idiot.

Detta är anledningen till att färre och färre kvinnor vill vara sammanboende. Varför ska vi ta ansvar för allt inklusive vuxna mansbebisar som inte ens klarar att komma upp på morgonen utan assistans av partnern? Och sen klagar män på att de får för lite sex och att deras kvinnor är tjatiga. Undrar varför!?!

Ja men exakt!  Det är väl dit jag kommit nu, när jag inser att han är mer till belastning än nytta.  När han är bortrest så stor jag verkligen själv med allt, men då vet jag  det och planerar på annat sätt. Jag behöver inte bli irriterad och besviken över att han inte gör sin del. 

Tråkigt att han bara stänger av och ser sig själv som en martyr.

Önskar jag kunde ge råd men vet inte vad jag kan skriva för att hjälpa dig.

Har man inte vart tydlig i vad man förmedlar är det en sak men när man gång på gång försöker nå fram och man inte får gehör, vad gör man då?

Det ända jag kan råda dig till är att återigen göra klart för honom att om ingen förändring sker så kommer inte ert förhållande fortsätta.

Förhoppningsvis så lyssnar han, annars kanske du ska vara egoistisk och sätta ditt liv i fokus och tänka på vad du vill. Är det separation så är det så, du ska inte behöva kämpa på detta sätt. I ett förhållande / äktenskap krävs sammarbete. Det är inget man gör solo för då kan man lika gärna leva själv.

Och det är ju inte orimliga krav du kommer med heller utan det handlar ju bara om att han ska ta mer ansvar över sina barn, sitt hem och hundar. Inte att du vill ändra på honom som person.

Fast det finns ju relationer där män får göra mer än kvinnor också. Det här är TS situation.

Kunde lika gärna vart tvärtom i ett annat förhållande.